Hösten är äntligen här
Jag är höstmänniska. När människor omkring mig dystert konstaterar att sommarn, semestern och solen bleknar bort njuter jag i fulla drag. Jag älskar svalkan, svampen, skymningarna och inte minst slutspurten på allsvenskan.
För Malmö FF har hösten alltid varit en bra tid. Det är under denna dunkla period på året vi tagit fler seriesegrar än något annat allsvenskt lag, det är under denna ostadiga tid MFF har varit mer stabila än några andra. Det är på hösten vi är starka. Jag känner det när jag avslutar sommaren i glada vänners lag med några kräftor och en sup, att nu jäklar börjar något nytt, något viktigt och något bra.
Skåne är ett förtrollande höstlandskap. Härom kvällen var jag hos min kusin som bor på en gård uppe på Linderödsåsen. Det böljande landskapet av beteshagar och lövskog var ännu grönt, men kommer snart att målas i gult, rött och orange. Luften doftade redan höst, en aning fukt och en svag ton av förmultnande löv.
Framåt natten gick vi ut med varsin Lagavulin i näven och tittade på stjärnhimlen och kunde se den som den endast kan ses på landet. Vintergatan och stjärnbilderna framträdde tydligt och rätt som det var kom ett stjärnfall. Jag behöver väl inte säga vad jag önskade mig. I Malmö framträder inte stjärnhimlen på samma sätt, men det finns väl så vackra höstvyer för den med sinne för det estetiska.
Ögats njutning är störst när man, efter att ha köat för sitt blaskkaffe, äntrar läktaren och ser den smaragdgröna gräsplanen på Stadion badande i elljus en riktigt ruggig oktoberkväll. När denna heliga yta smyckas med himmelsblå spelare är konstverket komplett. Jag vet ingen tid på året då det är skönare att gå på match.
Det är tydligt att ytterst få MFF-supportrar tror att det här blir en segerrik höst. Visst finns det skäl att tvivla, men det finns i mina ögon fler skäl att tro. Vi har trots slarviga insatser och oförklarliga debacle behållit hänget på toppen i tabellen, vårt försvarsspel börjar stabiliseras och vi har faktiskt inför kommande match mot Örgryte den kanske bästa offensiva trion den här serien har skådat. Jag vägrar tro att vi bara kämpar om en Royal League-placering, mina nyvaknande livsandar ropar och sjunger ”Det är höst och nu går vi för guld!”.
Att Örgryte måste slås är ett, i mina ögon, nödvändigt ont. Konstigt då lagets färger är rödblå och man kommer från flåshurtiga Göteborg. Jag borde avsky Sällskapet, men jag har alltid sett något förlåtande i denna anrika fotbollsinstitution. Först och främst är naturligtvis ÖIS en motpol till Weiron-i-ottan-klubbarna GAIS och IFK Göteborg.
Jag minns med visst välbehag när Sällskapet snodde SM-guldet framför nosen på Blåvitt 1985. Dessutom var Sören Börjesson en av de få spelare i allsvenskan på 80-talet utanför MFF som jag fastnade för. Gentlemannens elegans och bolltouch var oefterhärmlig och när han nu tagit över tränarsysslan i sitt hjärtas klubb unnar jag honom sannerligen att lyckas hålla kvar ÖIS i allsvenskan. Men tyvärr, det blir inte Malmö FF som kommer att hjälpa Sören i den striden.
Malmö FF skall i stället förgylla den här hösten med att nå stabiliteten och självförtroendet från förr. Jag nöjer mig inte med mustiga grytor, kantarellstuvningar, gås, skånska äpplekakor, calvados, djupröd ale och goda böcker under läslampan den här hösten utan jag vill ha den där ingrediensen som sätter pricken över i: Guld till Malmö FF.
Jag vill tro att det är en realistisk önskan och inte en utopi. Jag vet att det finns argument som idiotförklarar mig, men de kan inte dämpa det spirande hopp som gror i mitt hösteuforiska sinne. Transportsträckan, även känd som sommaren, är slut. Det är nu det börjar mina vänner.
Några reflektioner kring fotboll i övrigt:
- Då Mats Olsson numer ägnar hela krönikor åt ett division 5-lag ger jag härmed lite cred åt Lunds BK som fostrat supertalangen och nye MFF:aren Hamid Alamin som gjorde tre mål i P-15 landskampen mot Finland i veckan. Hamids gamle tränare i LBK har precis tagit hand om en talangutvecklingsgrupp där min son ingår. Pensionen känns alltmer tryggad…
- Det ser ut som om Henrik Larsson missar derbyt den 12/9 och jag tycker det känns lite synd. Det hade känts härligt att få avnjuta den sedvanliga Olympia-triumfen med Henkes gamla gamnacke på plan.
- Zlatan bär numer nummer åtta på tröjan. Samma nummer bär Junior, jag tror jag måste kräva att få en åtta på min korptröja.
- Afonso gör succé i Heerenveen. Känns nästan lite absurt med en affär där alla parter verkligen vann på affären. MFF fick två superforwards och lite deg kvar, Afonso kom äntligen ut i stora vida världen och Heerenveen fick en inspirerad brasse som levererade direkt. Fantastiskt kul, faktiskt. Tror ni DIF-Hysén-Sunderland-affären slutar lika lyckligt ?
- Djurgården rasar ihop alltmer. Spelarna presterar inte, fansen protesterar, tränaren snackar bajs och publiksiffrorna sjunker. Inte konstigt att Tommy Jacobsson och gänget söker sig till Himmelsblå kompetens. Patrik, sälj dig inte.
Jag tror det har nämnts i varenda MFF-krönika de senaste veckorna och nu är det min tur: Hasse – Tack för allt!
