Juventus - Sevilla
Inför MFF-ÖIS
Hemkomna från en del av Göteborg, så är det genast dags att bjuda in en annan del av Göteborg. Äntligen hemmamatch igen och nu väntar... Örgryte.
Regnet smattrar mot fönstret. Ännu en säsong av Sopranos startar på SVT ikväll och GAIS-Helsingborg är inställd. Det tar emot att säga det, men nu börjar hösten.
För en dryg vecka sedan var jag i sluttampen på min semester i Sydostasien. På den sex veckor långa resan hann jag se de storslagna templen kring Angkor Vat i Kambodja, snorkla utanför Natrang i Vietnam, softa över underbart kaffe i Laos och hänga i en bar på 59:e våningen med flickvän, en Mojito och utsikt över hela Bangkok.
Nu väntar… Örgryte.
Jag har inte kollat statistiken ordentligt, men de senaste tio veckorna måste vara en av de mest händelserika somrarna i MFF-historien. Åtminstone känns det så när man kommer hem och ska ta igen alla nyheter, skandaler, rykten och spekulationer man missat på hemmaplan. Litmanen öppnar flaskor på ödesdigert vis, Asper bort och in med Fedel, Höiland tillbaka men Bech har dragit, Litmanen får tillbaka synen men blir skadad någon annanstans, plötsligt har Malmö ett fungerande anfallspar och Skoog blir frisk, Gabriel imponerar och Olof blir förbannad. Jon Jönsson ställer till det för Helsingborg men i en gul tröja och Hans Mattisson lämnar föreningen för Halmstad… vänta nu, är detta mitt Malmö FF?
Efter att ha läst igenom det mesta av MFF-relaterat stoff på nätet blev jag alldeles matt. Det tog emot, faktiskt, att återigen sätta upp ett fotbollslag på listan över viktigaste sakerna i vardagen. Så meningslöst att lägga ner tid, energi och känslor på något som år ut och år vinner en match, förlorar en annan, köper nya ansikten och säljer gamla i jakten på ett SM-guld som ändå inte betyder något när spel på Europanivå är flera ljusår bort. Jag bestämde mig för att lägga ner, stänga av datorn och skaffa mig ett riktigt liv.
Som ni säkert förstår varade den livsavgörande insikten bara i ett kort ögonblick. Sedan förstod jag att idén var bara trams, en biverkning av för mycket ris och jetlag antagligen.
Desmond Morris konstaterade redan för 25 år sedan i boken Fotbollsfolket att den genuina klubbkänslan i elitfotboll nästan bara finns hos fansen. Det är supportrarnas hjärtan som slår blint och förbehållslöst för ett och samma klubbmärke genom hela livet. Spelare, tränare och andra aktiva är i första hand professionella yrkesmän. Det är i klacken, på O’Learys och hos nagelbitarna framför text-TVn den brinnande och konstanta passionen för klubben och laget finns. I vått och torrt, i med och motgång.
Nu väntar… Örgryte.
Vi har hört det flera gånger förr, men nu verkar det vara sant. Det har gått 105 dagar, men nu är Han tillbaka. Förutsättningarna ser dessutom ännu roligare ut nu, med den finsk-brasilianska succéduon framför Litmanen. Förväntningarna på magiska samarbeten är höga, med all rätt.
Träffade två finska killar som också var ute reste i Vietnam. Vi snackade lite sport. När jag berättade om Jari, mitt lag och den där kapsylen tittade de allvarligt på mig och sa med sorg i blicken:
- ”Han har alltid haft en sådan otur.”
Höiland, Safari, Yksel och Skoog är skadade. Däremot är Labinot Harbuzi äntligen med i truppen.
Nu väntar… Örgryte.
Ett ÖIS som efter en katastrofal period verkar vara på gång. Två raka segrar, mot Hammarby och GAIS, vittnar om att nästjumbon har kapacitet att klättra i tabellen. Mycket handlar förstås om Ailton. Med ett fett kontrakt påskrivet och spel i Champions League framför sig borde livet leka för Göteborgs hetaste spelare. Proppad med självförtroende kommer han att vara lika rapp och lekfull som Afonso var i sina bästa stunder. Eller så uppträder han lojt och okoncentrerat, med tankarna på att möta topplag på Parken hellre än att kriga i Allsvenskans bottenskikt. Minns en f d Malmö-spelare med nr 18 på ryggen… Nåja, hoppas kan man ju. De bägge Andersson och Gabriel måste vara på hugget. Gör de tre en bra match bör trepoängaren vara klar.
Flera av lagen som ligger ovanför Malmö i tabellen möte varandra de kommande veckor. Seger på måndag kväll, och MFF är med. Framåt Malmö! Och Hasse… tack!
