MFF-ÖIS 4-2
...och livet är fullkomligt.
Det är kvällar som denna som denna som motiverar varför man bryr sig så jävla mycket.
Det är kvällar som denna som gör att man trots huliganattacker 60 mil norrut bibehåller all tro på fotbollen.
Det är kvällar som denna som gör att man mår riktigt bra.
Men det är också kvällar som denna som är jäkligt svåra att beskriva med ord. Det händer så mycket som påverkar ens sinnen, man är först förväntansfull, sedan är man nervös så man få ont i magen. Sedan börjar matchen och strålkastarna sätt igång och då slits man mellan hopp och förtvivlan, i alla fall ett tag innan MFF släpper loss på riktigt och förvandlar Örgryte till det Superettanlag de troligen får inta rollen som i vår. Och efter matchen är man salig och vill krama hela världen.
På ett sätt var det en märklig match. Lagmässigt tycker man att MFF kunde gjort en något bättre insats, i alla fall försvarsmässigt. Men ur en individuell synvinkel känns det inte som om det finns ett jota att anmärka på, och när hände det senast? Alla himmelsblåa på planen gjorde lysande insatser och det kändes hela tiden som om de ville bjuda på något extra. Men ska man ta fram någon som gjorde det där lilla extra (den här veckans understatement på Himmelriket) så är det såklart Jari. Vilken spelare han är! Och det skulle inte förvåna mig om det var hans blotta närvaro som gjorde att hela laget sprudlade av spelglädje och självförtroende.
Min gode vän Andreas var lika salig och kramsugen som jag under promenade hem mot Slottsstaden efter matchen. Han jämförde Jari med Nijinski. Nijinski var en mytomspunnen balettdansör som härjade på 1920-talet, han gjorde makalösa hopp och tog sig an stegkombinationer som inte sett dess like sedan dess. Men det mest märkliga med Nijinski är att ytterst få av hans fantastiska hopp på dokumneterade på film. Och det är kanske där han skiljer sig från vår minst lika mytomspunne finne med hockeyhår, hans finter, passningar och dribblingar finns på film och det sitter säkert många blådårar framför tv-apparaer och datorskärmar i detta nu och njuter av hans konster.
Och utanför Stadion hördes surret. "Med Jari på plan blir det guld". Jag är benägen att hålla med.
Annat smått och gått från matchen:
Jonatan är oerhört bra. Och Junior är nästan bättre. Vilket anfallspar! Vad är de uppe i nu? 13 mål på 7 matcher. Så jäkla bra...
På ÖIS hemsida kan man läsa en intressant matchrapport, enligt den hade MFF marginalerna på sin sida under matchen och en stor gnutta tur vid målen. Köpa jordnötter någon?
En spelare som gladde extra idag var Christian Järdler. Han varvar upp lagom till derbyt på Olympia.