Ibland är det svårt att bry sig
"Jag har verkligen försökt få igång min snart 40-åriga kropp och själ att känna avsky mot detta rödblå lag, men jag kommer inte längre än till något som liknar likgiltighet."
Jag har lite svårt att uppbåda de där riktigt hätska känslorna gentemot Helsingborgs IF. Hade detta varit en krönika i formatet MFF:are i exil hade jag kunnat skriva en text om alla orsakerna till detta, men låt mig nöja mig med att den främsta är att jag bor i Varberg och aldrig haft en känsla av regional antipati mot helsingborgarna.
Rent historiskt, enligt min kalender, är det dessutom IFK Göteborg som varit de värsta rivalerna, precis som äldre än jag kanske drar upp Öster eller IFK Norrköping när det gäller motståndare att inte tycka om. Helsingborg har först på senare år varit ett lag som legat i samma tabell som Malmö FF.
Erkännas skall att jag inte önskar den gamla mjölkossan framgångar, men de är i gott sällskap med i stort sett alla andra lag i Allsvenskan. Jag vill se MFF ta guld, hur det går till är mig egalt. Det finns några lag som jag önskar mindre motgångar än andra, men det beror helt och hållet på att det finns goda vänner och förälder som av ren dårskap eller okunskap följer andra lag än mitt. Dessa lag, ingen nämnd och ingen glömd, kan få komma på övriga medaljplatser och få chansen att spela i Europa (Royal League bör väl räknas som europaspel, inte sant).
Helsingborg önskar jag inte komma så högt i tabellen. Men jag vill inte heller se dem åka ur. Av rent ekonomiska och publika skäl.
Jag har verkligen försökt få igång min snart 40-åriga kropp och själ att känna avsky mot detta rödblå lag, men jag kommer inte längre än till något som liknar likgiltighet. När HIF spelar matcher ser jag vilka motståndarna är innan jag vet vilket lag jag hoppas skall förlora. Mot topplaget Hammarby senast var valet lätt. Mot bottenlaget Häcken på Olympia var valet lika enkelt. Eftersom Helsingborg inte är ett topplag, och inte har varit på några år, så hoppas jag de vinner mot MFF:s antagonister i toppen, i övriga matcher beror det som sagt på motståndet hur mina förhoppningar ser ut.
Det finns de himmelsblå som verkligen hatar HIF. Det är väl okey, antar jag, även om hat inte leder någonstans annat än mot en avgrund. Själv ogillar jag starkt det där blåvita randiga laget, och det, ska medges, är skönt med ett lag man verkligen känner starkt emot när det går dåligt för dem. Men jag förknippar inte laget med dess supportrar, varav en del tillhör mina bästa vänner. Men jag känner ingen som håller på Helsingborg, jag har knappt varit i staden mer än för att utnyttja båtarna därifrån och i laget finns det ingen som jag skulle vilja se i MFF, förutom Henrik Larsson (vilken hade varit perfekt att ha på bänken om Junior eller Jonatan skadar sig). Så, jag förhåller mig rätt likgiltig till Helsingborg.
Så alla helsingborgare, på tisdag nästa vecka kommer ni att få smisk på planen, det hoppas och tror jag verkligen. Men i övrigt: ha ett gott liv, följ ert lag, gå på matcher, sjung bort era eventuella idioter från läktarna, älska era kära och nära. Egentligen skiljer det inte så mycket mellan er och oss, mer än att vissa av er hatar mig som himmelsblå medan jag inte bryr mig om er som rödblå. Ni är mig rätt likgiltiga.