Vem fan är Sigge Lindberg?

"- Farsan säger att HIF har varit bättre än MFF en gång.
Ett underbart skratt, som måste ha hörts bort till Jesusparken, från mina erfarna, objektiva och historiskt kunniga kompisar skingrar mina farhågor om att det någonsin kunde varit så. Så skönt att slippa höra senila fantasier från gubbar i fyrtioårsåldern. Så skönt att vara nio år och veta att man har rätt."

- Sigge Lindberg, Knutte Kroon, Albin Dahl, Harry Lundahl...
Jag höjer blicken från tallriken med korv och potatismos. Vad är det gubben sitter och svamlar om?
- Sigge Lindberg, Knutte Kroon…, fortsätter malandet.
Jag ser inget snapsglas framför faderns middagplats.

Det är en helt vanlig dag i ett vanligt arbetarhem på Kristianstadsgatan i Malmö år 1949.
- Sigge Lindberg…
- Sluta! Va snackar du om?
Hans ögon ser ut som om han satt i solskenet i en blommande syrenberså den första dagen på semestern, med tvenne supar tagna i snabb följd.
- Jo du, säger han. De va spelare de.
Har aldrig hört talas om dom, därför finns eller fanns de inte, tänker jag som de flesta unga, som tror att historien börjar med sin egen födelse.
- Du vet väl att det är derby mot HIF i dag?
- Klart jag vet. Skall dit med Lasse. Han har biljetterna.
- Sigge Lindberg, Knutte Kroon… Nu börjar han igen.
- Dom spelade i HIF på den tiden när de var mycket bättre än MFF.
- Tack för maten.

Orkar inte höra mer. Ut på gården för att berätta.
- Farsan säger att HIF har varit bättre än MFF en gång.
Ett underbart skratt, som måste ha hörts bort till Jesusparken, från mina erfarna, objektiva och historiskt kunniga kompisar skingrar mina farhågor om att det någonsin kunde varit så.
Så skönt att slippa höra senila fantasier från gubbar i fyrtioårsåldern.
Så skönt att vara nio år och veta att man har rätt.

Senare på dagen är jag på väg till Ip för att träffa biljettinnehavaren. Massor av folk redan utanför Ip. Men var är Lasse? Han med min biljett? De var ju här vi skulle träffas. De va de väl? Eller?
Tiden går, ingen Lasse. Och inga pengar till nytt inträde. Försöker i det derbyförväntansfulla folkvimlet leta efter fadern. Nu skulle han kanske kunna vara till någon hjälp måste jag motvilligt erkänna.
Tårarna börja bränna under ögonlocken. Skratten från gården känns väldigt avlägsna. Snart avspark, och hoppet överger mig.

Fortfarande i dag så många år efteråt är det denna HIF-match jag minns bäst. Det fanns då en lite glipa i ena kurvan, mellan de insynsskyddande presenningen där en liten del av planen kunde skönjas.
Stod där hela matchen och fick se en skymt av "min tids" värsta HIF:are. De som jag fick se och frukta så många underbara år på gamla Ip.
Såg Kalle Svensson springa in till sitt mål. Den enda bortamålvakt som vi ungar liggandes bakom målen inte ville eller vågade häckla. Han var sakrosankt. Han var hela nationens målvakt och en spelare i den viktklassen respekterade man då, trots att han spelade för den skånska ärkerivalen.
Såg också "SOS" Sven-Ove Svensson, Espling, Appeltoft och den lilla tian, Sven "Flua" Persson.

Men framförallt kunde jag i min lilla utkikspringa se när "Svarta Blixten" eller Malte Mårtensson som han hette hade sina oförglömliga dueller med Erik Nilsson. Han var den enda ytter som inte tog omvägar när det fysiska fenomenet Erik Nilsson kom leende och frustande för att sätta in sina tacklingar. 2-2 slutar den matchen och Lasse är sen länge förlåten och jag kanske inte hade haft lika starkt minne av matchen om inte missförståndet hade ägt rum.

Det är framförallt två matcher i mitt långa liv i symbios med MFF som jag är förtvivlad över att ha missat. EC-finalen och så den där ni vet… Den där som fortfarande måste ligga som en tung sten över alla HIF:ares klena bröstkorg.
Varför inte medföra till Olympia på tisdag en banderoll med den enkla texten: 19 AUGUSTI 1965.

Men jag fick i ändå bli en liten del av MFF-historien och vara med den gången då MFF satte sitt hemma-publikrekord (som väl aldrig kommer att slås, för så stort blir inte vårt nya stadion) då inte mindre än 29.327 personer plus mig själv räknades in på Malmö Stadion. Att det var HIF som svarade för motståndet är helt naturligt i denna match som alltså blev historisk för vår klubb.
MFF vann hörnorna med 11-3 denna stadionfullpackade septemberkväll och sen säger vi inte mer om den matchen.

Men den 19/8 1965 glömmer vi aldrig. Ingvar Svahn gjorde ett mål minns jag. Tror det var det tionde! Kan de vara möjligt? Det tionde!

Året 1993 hade HIF äntligen efter sin långa Golgatavandring lyckat ta sig tillbaks till allsvenskan. Och visst ska den anrika klubben vara där. Tror väl ändå inte att någon himmelsblå skulle vilja vara utan dessa derbyn.
Inte mindre än 28.716 hade längtat efter att återigen äntligen få uppleva de härliga prestigematcherna. Många gamla derbyveteraner. Många derbyoskulder. Och ett fantastiskt derby blev denna match i månaden maj. Två tvåmålskyttar i form av Jonas Axeldahl och en då långhårig spelare i HIF som ännu inte hade visat sina pugilistiska talanger.
Glada blev vi MFF:are över att få oavgjort som matchen gestaltade sig.

Men kanske inte så glada som då ni vet, den 19/8 1965. Men blev det verkligen 10-1? Mot HIF? På bortaplan? Tror jag måste kolla upp statistiken, det kan väl ändå inte vara sant? Var MFF så bra? Och HIF så dåliga? Lasse Granström gjorde tre mål, så kanske ändå…
Någon kan väl ta mod till sig och fråga i Helsingborg på tisdag? Det måste finnas någon gammal nertryckt och plågad HIF:are som kan berätta och säkert gör det så gärna.

- Sigge Lindberg, Knutte Kroon…
Visst hade fadern rätt då den där dagen för länge sedan med utsikt över kastanjeallén på
Nobelvägen. Visst var HIF det ledande laget i Skåne under många år. Den första skånska klubb som visade klubbarna från Göteborg och Stockholm att även skåningar kan spela fotboll. 

Deras första mästerskap togs 1929. Publiken strömmade till och begreppet "Mjölkossan" myntades.
Den första matchen i allsvenskan mellan kusinklubbarna slutar 5-2 till "di röe", år 1932.
Vår första seger kom lämpligt nog som en hommage till min födelse 1939, då vi vann med 3-0. Då var det rätt lång tid kvar till den 19/8 1965.

Lång tid har också de två skånska klubbarna funnits. HIF föds 1907, samma år som Horst Wessel. MFF föds 1910, samma år som Moder Teresa.

Nu ser vi fram emot ännu ett minnesrikt möte. Kanske kommer någon framtida "HIF-pappa" om ett antal år att sitta vid ett köksbord och mässa för sin ointresserade son.
- Junior, Litmanen, Jonatan Johansson, Daniel Andersson… Vilka spelare Malmö FF hade då!
Med tillägget: - Men det har de ju alltid, tyvärr.

Vilket statistiken talar för. (Allsvenska möten fram tills nu. MFF:s siffror först.) 

0 kommentarer

Carlomickael.moller@svenskafans.com2006-09-09 12:00:00