Redo att lyfta
Lite i skymundan bakom den store Jaris återkomst på Malmö Stadion mot Örgryte, passade en annan spelare på att visa upp sig för första gången. Möt Labinot Harbuzi, en del av MFF:s framtid.
Malmö FF mot Örgryte på Malmö Stadion. MFF har slutligen förlösts av sin dynamiska trio av idel ljuvliga J - Jari, Junior och Jonatan. Men ännu är matchen inte över och för en spelare skall den precis börja.
I 76e minuten står en spänd och antagligen nervös ung man och förbereder sig för sin stora debut. Det var äntligen dags för en stor talang att ta ännu ett litet men avgörande steg i sitt fotbollsliv. Ett steg som säkerligen kommer att följas av många fler. Förhoppningsvis redan i år.
Himmelriket sökte upp MFF:s senaste debutant Labinot Harbuzi.
Ett stort grattis till premiären. Det gick ju bra, eller vad tycker du själv om dina första minuter i A-laget?
Tack skall du ha. Det var fantastiskt kul att få äntligen få komma in. Jag var lite spänd och så, det är ju självklart. Men det var riktigt skönt att få göra några minuter. Och det blev ju en bra början med en vinst i bagaget. Så det känns bara skönt nu.
Hur kändes det att springa in på Malmö stadion under massans vrål?
Det är klart man både ser och hör klacken. Och det är inte till någon nackdel, bara fördel. Sättet de tog emot mig när jag kom in att alla applåderade gjorde mig bara extra taggad och gjorde att jag ville kämpa extra mycket. Så det kändes bara positivt.
Nu fick du ersätta en skadad Pode på högerkanten. Men var spelar du om du själv fick välja?
Min egentliga position är som släpande forward. Den plats Jari spelar på nu. Men egentligen spelar det ingen roll, bara jag får komma in och spela. Det viktiga för mig nu är att jag fått några minuters speltid. Men jag trivs bäst som släpande forward. Det är min rätta position.
Då måste det vara inspirerande att ha en erfaren räv som Jari Litmanen i laget?
Det finns naturligtvis mycket jag kan lära av Jari. Se på hans insatser i landslaget nu senast. Han är naturligtvis en förebild för mig och det är bara roligt, inspirerande och inte minst lärorikt att ha honom i laget.
Om du får bedöma dig själv, vad ser du som dina styrkor och eventuella svagheter som fotbollsspelare?
Mina styrkor är att jag är ganska teknisk, jag har ett bra skott och tycker jag har blick för spelet. Mina svagheter i nuläget är framför allt att min fysiska status inte är på topp.
Jag har varit borta från spel sedan februari. Det var då jag spelade min senaste hela match innan jag opererade knäet i mars. Sedan dess har det varit lite till och från med en del insatser i B-laget. Men det har hela tiden slutat med känningar i vänsterbenet, framförallt muskulaturen. Så jag har ännu inte kunnat träna fullt ut i mer än korta perioder och därmed inte kunnat nå min fulla fysiska status ännu. Det är det jag kämpar med just nu.
Enligt Richard Dahan är det troligtvis följdskador av min meniskoperation, eftersom jag överbelastat då jag varit svagare i det benet. Men jag har också haft en del fotledsproblem.
Labinot kom till Malmö FF det sorgliga året 2000. Han är fostrad i MABI och gjorde en sejour i Falkenberg, innan MFF lyckades locka över honom till sin ungdomssatsning. Labinot sågs som en av de stora talangerna i sin årskull och gjorde flitiga besök i olika ungdomslandslag under sin uppväxt.
Under det årliga elitlägret i Halmstad 2001 fick Feyenoords talangscout Mika Lipponen upp ögonen för Labinot. Även andra storklubbar visade sitt intresse, och bara veckor dessförinnan hade Labinot varit på besök hos Arsenal. Vid blott 15 års ålder bar det nu iväg till proffslivet i Europa.
Du var bara väldigt ung när du tog chansen att bli ungdomsproffs hos holländska Feyenoord. Hur var det att möta proffslivet när man är så pass ung?
Jag vara bara 15 när jag lämnade Malmö och det var tufft. Samtidigt som jag såg jag det som en utmaning, var det ändå mycket tuffare än jag hade väntat mig. I början vantrivdes jag mycket och ville hem, men när min familj kom ner blev det lättare.
Att slå sig in i ett starkt lag som Feyenoord är inte lätt. Konkurrensen mellan spelarna är hård. Och när de ser en ny kille komma till laget och konkurrerar om platserna, så behandlar de dig inte som sin bästa vän precis. De är ju rädda att själva petas. Så det gäller att så fort som möjligt vinna deras respekt och visa att man är en i laget.
Är det stor skillnad mellan träningen i Sverige och Holland?
Oh ja. Träningen där är mycket ensidigare än i Sverige. Hos Feyenoord kunde man börja varje dag med samma sorts passningsövning i trekvart, en timme och enbart nöta, nöta, nöta hela tiden. Träningen i Sverige är mycket mer mångsidig. Men just passningsspelet är holländarnas specialitet, att lära sig hålla bollen inom laget.
Satsar vi på för lite passningsövningar i Sverige?
Det kan man tycka faktiskt. Även här i MFF har jag märkt skillnaden. Vi kör betydligt mindre passningsövningar jämfört med vad jag var van vid från Holand. Jag kan förstå att det som spelare inte är särskilt inspirerande att köra samma passningsövningar hela tiden, men min erfarenhet är att det ger resultat. I början blev jag riktigt less på det, men jag har också sett att mitt eget passningsspel har utvecklats med tiden.
Vilka andra lärdomar har du tagit med dig från din tid i Holland?
Kanske att det krävs att vara lite egoistisk också för att lyckas. Fotboll är visserligen ett lagspel, men för att nå den absoluta toppen måste man också tänka på sig själv. Vid spel måste man självklart ha lagets bästa i tankarna, men det gäller hela tiden att också visa ännu lite mer. Man måste alltid ta chansen när den kommer.
Sen har jag naturligtvis blivit mentalt starkare av vistelsen. Jag fick ju tidigt lära mig att ta hand om mig själv. Att flytta utomlands som ung är på sätt och vis som att födas på nytt. Du kommer till en miljö där du är främling. Du kan inte språket och du förstår inte kulturen. Det är som att börja om på nytt, du måste skapa en ny bas som du sedan kan bygga vidare på. Det är jobbigt och det gäller att ha tålamod.
Om du får drömma om framtiden. Vart tror du att din fotbollskarriär leder dig?
Det viktiga för mig är att bygga upp mig själv och ta plats i MFF som den gamle Labinot, i den form jag hade innan jag skadade och opererade mig. Hur länge det tar vet jag ju inte riktigt, men jag hoppas det inte tar alltför lång tid.
Jag vill kunna etablera mig som en allsvensk spelare och känna stabilitet i mitt spel. Så åtminstone de närmaste två åren vill jag stanna här. Skulle jag då få ett bud igen, så får jag tänka på det. Men först och främst satsar jag på MFF. Nu under hösten hopas jag få fler chanser till inhopp. För mig gäller det att vara på hugget när jag får chansen. Chanserna kommer och när de kommer vill jag vara förberedd.
Den här säsongen blir en lärosäsong för mig, men redan nästa säsong hoppas jag kunna vara med på riktigt. Det är ju på Jaris position jag konkurrerar främst och att ersätta honom är inte lätt. Jari är nummer ett och en spelare som verkligen behövs på plan.
Vad talar för att MFF står som slutliga segrare i år?
Dels tycker jag MFF har en bred trupp. Vi har många bra alternativ på alla platser i laget. Men också den sortens fotboll vi spelar. Inte många andra lag har förmågan att spela det spelet vi har inom oss. Vi har snabba, tekniska och starka spelare. Om vi kan fortsätta utveckla det spel vi uppnått på sistone som mot Örgryte kan det leda långt.
