Träningsrapport: 11 september
Junior klättrar i grävskopor, Guiomar promenar runt i kallingarna och Sandqvist går på alla fyra.
Läs dagens träningsrapport signerad 1kmfrånstadion".
”Krossa HIF!”
Jag kommer ner till ”ettan” och möts av en banderoll där det står just så. Eller ja, egentligen möts jag av baksidan av en banderoll där det står ”Krossa HIF”, men nyfikenheten tar överhanden och jag måste ju förstås kila runt och se vad det står. Det enda roliga med banderollen är att den är upphängd bakom ett träd så alla spelare som kommer tågandes från omklädningsrummet kan i stora bokstäver läsa ”Kossa HIF”.
Träningen börjar med en samling kring mittcirkeln, Sören talar och spelarna som står i en ring är tysta och blickstilla. Till och med den i vanliga fall så spralliga Kenneth Folkesson ser tagen ut av stundens allvar. Att stå still är dock inte för alla och så fort Sören släpper spelarna fria springer de till närmaste boll och sparkar den så långt de bara kan, spelarna som inte hittar någon boll att tjonga ser faktiskt riktigt besvikna ut. Laddade pågar med andra ord.
Killarna värmer snabbt upp med lite jogg och stretch. Därefter ger de sig på kvadraten. Tre grupper uppdelade efter ålder. Tyvärr kan varken Yksel eller Anders delta i detta moment utan går i stället till planen bredvid och rehabar med Dahan. Mycket skratt och glada tillrop från övriga spelarna som verkar vara på riktigt gott humör.
När den äldsta gruppen råkar sparka över bollen till en av de andra grupperna utbrister Daniel glatt: ”Nä nu får ni hålla er därborta grabbar”. Den äldre gruppen får dock vara ursäktad då man tryckt in två målvakter i den kvadraten. Alla verkar tycka det var kul, alla utom Jari som ser rätt irriterad ut över att kvalitén på övningen sjönk med två träben i gruppen.
Efter kvadraten är det ny samling kring mittcirkeln. Sören pratar på nytt med truppen och därefter är det dags att träna uppspel. Nu blir det intressant eftersom det är just i denna övning man kan urskilja morgondagens startelva.
Spelarna ställs upp som följer:
Junior Jonatan
Safari Jari Jocke Pode
Järdler Daniel Gabriel Vinzents
Övningen är simpel, tio spelare och inga motståndare. Det handlar om att hitta rätt positioner och passningsvägar. Under hela övningen manar Sören på, samtidigt som Alf kilar runt som en elfte spelare och instruerar på tu man hand.
Efter en stund görs det fyra byten. Det är att förmoda att de som kommer in får sitta på bänken i morgon. Efter bytena såg laget ut såhär:
Ofere Jonatan
Emil Jari Daniel Labinot
Järdler Olof Gabriel Vinzents
Efter övningen delas spelarna upp i två grupper. I den ena gruppen tränas det avslut och inlägg och i den andra fasta situationer. Främst är det Järdler och Vinzents som drillar inlägg. I den andra gruppen nöter Daniel, Emil och Safari hörnor och frisparkar. Kvalitén på momenten varierar. Ingen som direkt imponerar mer än någon annan. Dock kan jag tycka att Safaris frisparkar ofta är lite väl låga och att Daniels lite väl ofta letar sig i famnen på målvakten.
Efter den gemensamma träningen så uppstår det lite olika grupperingar. Vissa bollar gris, vissa intervjuas av press och vissa tränar avslut.
Som jag konstaterade ovan så är jag av det nyfiknare slaget och sprang därför runt som en skållad råtta för att snappa upp lite roliga anekdoter.
Vi tar det i punktform för jag tror det bli bäst så. Håll i er nu:
*Järdler står och intervjuas av SPORTexpressen, och om han var impopulär efter artiklar i SDS och HD, så lär han inte bli mer populär efter denna intervju. Härlig inställning och en helt rätt sådan, men inte gör han sig några vänner i Helsingborg inte. När det trasslar till sig lite för reportern och det tar lite tid för att få ordning på apparaturen hinner han dessutom med ett skämt om Zlatan. Dock görs det med glimten i ögat och är faktiskt riktigt roligt. ”Hade jag varit Zlatan hade jag gått nu”, säger han och låtsas promenera bort från intervjun.
*Sören intervjuas också. Vad han sa kan ni läsa lite varstans (t.ex. www.mff.se skulle jag tro), men han hade ett rätt kul instick som jag drar här.
På en fråga vad han tycker om MFFs statistik mot HIF svarar Sören: ”Det beror på om den är bra eller dålig”, reporten berättar om vår förkrossande plusstatistik varpå Sören svarar: ”Ja, men i så fall tror jag på statistik.”
*En finsk reporter intervjuar Jari, men av förståeliga skäl förstår jag inte ett ord de säger. Jag kan bara ett uttryck på finska och det är inget man skriver i dagspressen inte.
*Håkan Svensson kommer förbi med en tejpad tumme. En mindre olycka när han skulle slänga ut skräp. Inget som hindrar honom från spel som tur är. Han tyckte dock inte att han kunde gnälla över tummen samma vecka som han stukat foten lite lätt. Blev för mycket gnäll då, enligt honom själv.
*Våra två brassar showar för kamerorna. Junior drar på sig ett par målvaktshandskar och ser ut att trivas rätt bra i mål. Någon målvaktstalang är han dock inte.
*Några av de yngre killarna bollar gris. Vem som vann har jag inte en susning om. Vem som förlorade var desto lättare att lista ut. Helt plötsligt kommer nämligen Guiomar promenerande i kalsonger och fotbollsskor till glada kamraters tillrop. Gladast verkar nog alla fotografer som genast riktar sina linser mot en modell som förmodligen tyckt det var bättre om vi mött Gefle eller något annat lag som inte drar fullt lika mycket press. Förmodligen gick det inte så bra för Sandqvist heller under denna övning, eftersom han fick gå mellan ”ettan” och omklädningsrummet med händer såväl som fötter i marken.
*Junior visar sig allt mer vara en glädjespridare av rang. En clown som får Elanga att framstå som tråkig och intetsägande. Först står han och charmar ett gäng småungar, sen drar han med sig ungarna för att försöka få ner en boll som fastnat i trädet bredvid träningsplanen. Först försöker han få ner den genom att kasta upp en boll i trädet. När inte det går provar Gabriel och Junior att skicka upp ett av barnen i trädet. Ungarna är överlyckliga. Gabriel tar tag i ett ben på ungen och Junior det andra och så upp i trädet. När inte heller det fungerar hojtar Junior på en grävskopa som huserar i närheten. Sen hoppar han själv upp i skopan och låter denna lyfta upp honom till bollen. Barnen är nu lyriska. Den samlade presskåren står bara och stirrar, en kamrat till mig ropar:”Ska ni inte ta en bild?”, varpå han får som svar: ”Nej våra fotografer har redan kilat hem.” Behöver jag säga att alla reportrar såg väldigt snopna och besvikna ut över att ha missat årets bild.
Några avslutande ord bara.
Jag brukar roa mig med att skriva träningsrapporter. Det känns kul att kunna ge andra MFF:are som inte har möjlighet att själva ta sig ner till ”ettan” chansen att följa MFF på lite närmare håll. Ibland vågar jag mig till och med på en liten analys.
Krönikor däremot ger jag mig inte på, helt enkelt för att det finns andra som gör det bättre. Idag tänkte jag dock avsluta min träningsrapport med en liten historia hämtad från vardagen.
Jag har en bror – jag har i och för sig en syster också, men eftersom hon inte har med historien att göra så lämnar vi henne därhän.
Min bror är vad man kan kalla en sladd – yngre och följaktligen mycket mindre än mig. Varje gång vi träffas vill han alltid brottas. Konstigt kan tyckas eftersom det nästan alltid slutar på samma sätt: jag tröttnar och lägger mig på honom tills han inte orkar kämpa något mer.
Varför envisas han då alltid med att starta något som han vet att han inte kan avsluta? Jo, jag är hans storebror: lite större, lite starkare.
På sätt och vis antar jag att jag blivit en måttstock för hur stark han känner att han måste bli. Så varje gång vi ses vill han testa om kanske just idag är dagen han lyckas besegra mig. Det omvända gäller naturligtvis inte. Jag skulle aldrig drömma om att starta en brottningsmatch mot någon jag har 30 pluskilo på. Det ger mig absolut ingenting att vinna en sådan match.
Däremot kan det förstås vara kul att kivas lite ibland, men så ingår det ju också i jobbföreskrifterna som storebror.
Berättelsen ovan ska på intet sätt tolkas som en liknelse för förhållandet mellan MFF och HIF. Som alla förstår så faller det på sin egen orimlighet att jag skulle jämföra HIF med någon jag faktiskt tycker om.
