Post-Olympia - pre-Stadion
Så vi förlorade på Olympia. Avaddåddå? Idag är det ju en ny match.
Så vi förlorade på Olympia. Avaddåddå? Som om vi aldrig förlorat förut? För visst har vi det. 421 gånger för att vara exakt. Om bara allsvenska matcher räknas med. Sedan har vi alla de andra förlusterna.
En förlust är förvisso en förlust. Men just denna förlusten mot Di Röe är verkligen inget jag gräver ner mig för. Inom en vecka har den redan förvandlats till en liten, knappt urskiljbar statistisk notering bland alla de andra. Osensuell, osentimental och inget mer än en litet, omärkbart sandkorn i skon.
Att hänga upp sig på historiska skeenden är något di krümryggige vid sündets strand får ägna sig själva åt. Förvisso lär vi Himmelsblå få höra om denna, deras egen tolkning av historisk bragd under alla dagar fram till fotbollens och jordens undergång. Men så låter stackare som ser det som en otrolig framgång att vinna på sin egen hemmaplan. Och så låter stackare som bara behöver sina tio fingrar för att kunna räkna alla sina framgångar. För en MFF:are räcker det inte ens om man lägger till de tio tårna. Vi måste ha en miniräknare för att kunna lista våra framgångar. Så låt di gå på, vi klarar oss sannerligen ändå.
MFF ångar alltid vidare in i framtiden oavsett vilket. Och framtiden dyker upp redan idag när Djurgården anländer till staden för sin årliga tillrättavisning. Himmelriket sökte upp Daniel Andersson för att höra vad han har att säga om dagens match.
- Jag tycker det gick så pass bra i första halvlek i Helsingborg, så kan vi prestera det spelet igen så skall det vara lugnt. Vi har så pass bra självförtroende och vet vad vi kan. Sedan gäller det att vi bromsar lite i anfallen. Att vi inte hela tiden går fram med så mycket folk. Då öppnar vi oss bakåt och blir sårbara för kontringar. Det gäller att inte bjuda på alltför många öppna lägen. Då blir det lätt hänt att det blir ett mål i baken, hur bra man än försvarar sig.
Trots förlusten, så håller jag med om att första halvlek var en imponerande uppvisning även om det bara resulterade i en fullträff?
- Vi hade en fantastiskt bra första halvlek där vi dominerar väldigt mycket och skapar mycket bra chanser. Jag tycker vi spelar bra hela vägen fram till deras andra mål. De gör 1-1 på en kontring. Men efter det skapar vi ändå ett par bra lägen: Junior ett och Jari ett. Men vi får inte dit den helt enkelt. Sedan kommer deras andra mål lite olyckligt och efter det är vi inte riktigt med i matchen. Vi lyfter fram laget, men lyckas egentligen inte skapa någonting.
- Det blir frustrerande när man skapar chanser och inte får utdelning i form av mål. När vi sedan gör allt för att kvittera blir laget väldigt utspritt och därmed sårbart för deras kontringar. Det blir ju svårt att försvara sig när man är ett utdraget lag.
Ja, du fick verkligen pinna på i andra. Ett tag var du i princip överallt, hela tiden. Hur orkar en småbarnspappa springa så mycket?
- He, he. Det blir stora ytor för mig att springa på me den sortens spel. Och jag kan springa mycket mer än så. Problemet är att jag egentligen inte skall springa så mycket. Om taktiken fungerar är det ju i mitten jag skall vara, framför backlinjen. När vi får kontringar emot oss som mot Helsingborg, blir det istället mycket jagande från kant till kant.
En vinst hade fört upp er precis nedanför toppen. Nu är det åter 5 poäng att kämpa in. Känns det tungt?
- Just efter matchen kändes det otroligt tungt. Det gör alla förluster. Vi hade ju verkligen ett gyllene tillfälle att komma med i guldfighten. Alla andra resultat gick ju precis vår väg och då är det ju ett perfekt tillfälle att vinna. Men tyvärr gick det inte som vi hoppades. Det är surt, men det är bara att köra vidare. Vi har ju nio matcher kvar och en redan idag.
Är det inte lite av ”vinna eller försvinna” över matchen mot Djurgården?
- Jag kan inte riktigt se det så. Det är klart vi går på tre poäng. Det gör vi ju i alla matcher. Men det är ändå så pass många matcher kvar, så även en förlust innebär inte automatiskt att vi är borträknade.
Jag ser att du åter blivit uttagen som mittfältare i matchen på Stadion. Får jag fråga om det blir du eller Anders som tar den defensiva mittfältsrollen eller blir det andra förändringar i laguppställningen.
- Sören vill ha det hemligt till före matchstart, så det kan jag inte släppa till dig nu.
Hur har du annars trivts i mittbacksrollen?
- Det har gått helt okey tycker jag. Det blir lite mindre spring, så man känner sig betydligt fräschare efter matcherna. Men det är klart jag fortfarande har mycket att lära mig.
Har du fått några pikar från far och storebror?
- Nej. Det har varit lugnt från deras sida. De tycker väl att jag sköter mig bra. Med tanke på förutsättningarna att jag aldrig tidigare spelat som mittback, är jag väldigt nöjd med vad jag presterat.
Tror du Lars och Roland någonsin ger dig chansen som mittback i landslaget?
- Det tror jag inte. Jag tror de tycker jag är för liten för den rollen.
Det är synd, för jag tycker att du passar perfekt i den rollen. Du har många bra egenskaper upfyller den mittbacksroll som dagens fotbollsspel kräver: du är spänstig, placeringssäker och har ett ypperligt passningsspel?
- Det är smickrande att höra, men Lars och Roland ser det nog inte på samma sätt.
Slutligen, du har en tendens att aldrig riktigt lyckas bli Månadens favorit på Himmelriket. Trots att du nästan alltid är den bäste på plan lyckas alltid någon annan spelare sno åt sig äran. Vad behövs för att du skall kunna vinna denna prestigefyllda utmärkelse?
- He, he. Denna kommande månad? Jag tycker i och för sig att det är bra att anfallarna vinner. För då betyder det att det går bra för laget. Att vi gör många mål. Det är klart att det alltid är kul att få uppskattning, men det är lika kul att andra uppmärksammas. Jag har fått så många utmärkelser genom åren. Det är egentligen inget jag strävar efter för egen del. Det viktigaste är att laget vinner.
Det var allt för idag. Tack för samtalet Daniel så håller vi tummarna för vinst mot Djurgården.
- Det gör vi verkligen. Det är gott. Ha det bra.
