Ernst rapporterar...
...om en lekfull träning, om Olofs skada och om en kille som han gillar skarpt.
Igår natt satt jag och räknade efter för mig själv hur många matcher med MFF jag sett live under mitt liv. Jag kommer såklart inte ihåg alla, men efter några timmars högkaratigt dividerande så kom jag fram till en siffra nånstans i närheten av 380-390. Då räknar jag allsvenska matcher, träningsmatcher, Europamatcher, b-lagsmatcher samt Intertotomatcher förlagda i små skånska byar. Ej inkluderat är dammatcher och internmatcher på träning. Är det exceptionellt många? Nej, det tror jag inte. Det är nog relativt medelmåttigt. Jag har gått sedan 1974 och snittar då på ungefär tretton matcher per säsong. Och jo, jag är medveten hur många timmar det där blir och vad jag kunde ha gjort för något annat vettigt istället av den där tiden.
Och imorgon ska man alltså på en till. Det är Öster som ska betvingas. Gårdagens träning var lekfullare än en skolklass dagen innan sommarlovet börjar. Roligast var inslaget där man är två och två och en ska leda och den andra ska följa efter och den som springer bakom ska göra exakt samma sak (fåniga hopp, kullerbyttor, snabba ruscher) som den som leder. Här hade Ijeh och Elanga så fruktansvärt kul tillsammans att man själv stod och fnissade invid staketet.
Sen var det tvåmålsspel och A-laget slog B-ditot med 3-1. Tomas Olsson sköt 1-0 efter fint jobb av Yngvesson, Skoog gjorde 2-0 med knäet efter nick på hörna av Jon Inge och Ijeh sköt 3-0 med en pondus och kraft som han är ensam om i allsvenskan. Sedan reducerade Lukanovic efter en finfin framspelning av Rosenberg. Laget i kväll ser ut som följer: Asper - Concha, Jon Inge, Jussi, Bergström - Concha, Mattison, Olsson, Yngvesson - Ijeh, Skoog. Eller så här: Asper - Concha, Jon Inge, Jussi, Mattison - Grahn, Chanko, Olsson, Johansson - Ijeh, Skoog. Bägge de här tilltänkta A-lagen fick vars en halvlek i tvåmålsspelet.
På väg därifrån genomför jag en kortintervju med Olof. "Hur är det med foten?", blir min första, otroligt exklusiva, fråga. "Inte så bra", svarar han. När jag uttrycker oro över att det kanske skulle vara slutspelat för i år så skakar han ivrigt på huvudet: "Nejnejnej, jag hade kunnat spela imorgon, hårt tejpad och så, men vi chansar inte. Det kommer många roliga matcher i höst". Han är alltså tillbaka mot HIF den 15/9. Till sist uttrycker han stor tacksamhet över att få vara med just nu i Malmö FF när vi i publiken skapar en sådan ofattbar stämning.
Det är mycket MFF just nu. Den allsvenska avslutningen inspirerar såklart. I år ska vi jaga istället för att jagas. Flera matcher framöver som kittlar. Ska vi piska HIF på Olympia ånyo? Tar vi sex poäng av Djurgården i år? Blir det 5-0 mot AIK i år igen?
Och så ska man åka till Lissabon om några veckor. Sitta i t-shirt på en uteservering i den Vita Staden och sen gå på fotboll på en stadion dom kallar José Alvalade och som ser sjukt läcker ut. Det var länge sedan vi var ut i Europa och spelade; men nu är vi tillbaka där vi hör hemma. I höstdiset med tända strålkastare och kursivt regn och storbesök på Malmö Stadion och Europacup-kvällar för de bästa lagen.
Ja, och så är det det här med Peter Ijeh. Jag förstår inte reaktionerna. Från några håll. Peter Ijeh är en märklig man. Han ser ut och uppträder som ingen annan fotbollsspelare jag sett. Någonsin. Sak samma bredvid planen. Ibland kommer han gående på stan, långsamt, med en blå kondomliknande mössa över håret och med badskor på fötterna. Han hälsar alltid vänligt, men ser ändå helt och hållet uppe i det blå ut. Han förstår svenska men pratar det relativt dåligt. På plan kan han göra jättekonstiga saker. När de andra värmer upp kan Peter plötsligt sätta sig ner och tänka på nåt kul som hände i Nigeria när han var liten. Han är mer en poet och konstnär än han är en fotbollsspelare. Ta hans intervjuer, till exempel. Han lämnar aldrig enkla 'fotbollssvar'. Han talar som vore han en aforismmakare eller en filosofisk exeget snarare än en sportsnubbe. Sak samma med hans andra passion, musiken. Han rimmar inte när han rappar. Han behöver liksom inte. Vad har han kvar att bevisa?
Nu är folk sura för att han var slö mot Landskrona BoIS, för att han vill ha miljoner att spendera på köpresor till kontinenten, för att IFK Göteborg är redo att sno honom. Alla är sura för 'det har ju stått i tidningen' att Peter tycker si eller så. Herregud, har vi inte lärt oss någonting! Vi tar det en gång till då, så att alla kan memorera: det som står i tidningarna är med 95% säkerhet inte sant. Förstod ni? Sista gången: det som står i tidningarna är med 95% säkerhet inte sant.
Men ändå, oavsett allt: Nej, det går inte att hata Peter Ijeh. Om han skriver på för Helsingborgs IF imorgon "för att han alltid älskat HIF" och sänker oss i derbyt den 15:e med ett hattrick så kan jag ändå säga att jag älskar den mannen.