B-lagsmatch: MFF-KFF 3-0
Här följer en liten kort rapport från eftermiddagens match mot Kalmar.
Jag kommer in på stadion och ser MFF dra igång ett fint anfall. Pode når en boll ute på högerkanten, slår ett hårt skruvat inlägg som Molins möter med pannan och styr in i bortre burgaveln. 2-0 till MFF visar det sig. Jag får höra att Pode genom matchens första skott på mål i den första minuten redan gjort 1-0.
Tempot är ganska lågt men matchen är välspelad. Malmö dominerar. Det slår mig att spelarna vårdar bollen på ett sällsynt noggrant sätt. Passningarna sitter där de ska. En spelare som inte hittar en öppnande passning är inte rädd att passa bakåt och låta backlinjen börja om.
Jocke Nilsson och framför allt Anders Andersson är dominanter på mitten. De tar för sig. Styr spelet helt på eget initiativ. Fördelar avslappnat bollar ut mot kanterna eller försöker sig på genomskärare. Det är som om motståndet vore obefintligt.
Niklas Hansson bär kaptensbindeln och tar det där lilla extra ansvaret som en kapten förväntas göra. Han är ofta den som avvärjer de få anfallen som Kalmar orkar dra igång.
Niklas är en mittback som tar det säkra före det osäkra, lite av Gabriels motsats, många gånger vispas bollen iväg till inkast eller hörna. Kanske någon gång för mycket.
MFF matchar ett lite tyngre manskap idag. Så här ser laget ut:
Håkan Svensson
Johan Nilsson Guiomar, Niklas Hansson, Gabriel, Anes Mravac
Tobias Nilsson, Joakim Nilsson, Anders Andersson, Joakim Persson
Guillermo Molins, Marcus Pode
En bit in i första halvlek slår Marcus (matchens lirare) Pode en perfekt avvägd passning längs med marken. Molins har plötsligt Kalmars försvarslinje bakom sig och kan med bollen tätt intill fötterna gå mot mål. Med en liten överstegsfint rundar han målvakten och slår bollen i öppen bur. 3-0.
Men roligare än så blir det inte.
Jocke Nilsson går sönder strax innan pausvilan. Jag vet inte hur allvarligt det är, men man baxnar bara över själva tanken på MFF: s skadelista just nu. Tur att det är ett tag till nästa match.
Andra halvlek handlar mest om en match som ska spelas av. Det är överhuvudtaget en tristare och händelsefattigare historia än de första 45 minuterna. Anes Mravac blir utvisad efter sitt andra gula kort. Annars är det inte mycket som får en att höja på ögonbrynen.
Det duggar ganska tätt, arenaljusen tänds och jag slås över att strålkastarna formar bokstaven M. Fyra gånger M.
M som i Malmö.
Är det bara jag som har missat det?