B-lagsmatch: MFF – BoIS 4–1
En provspelande talang och en tillfälligt återvändande talang har lockat drygt 100 besökare till ett höstruggigt stadionområde. Jag tänker på Jovanovic och Sliper.
Eftersom jag bara ser två av fem mål får vi kalla det här en halv matchrapport.
Den lille kvicke Jovanovic har hunnit peta in 1-0 innan jag når träningsplanen. Och det är lite kylslaget. Jag har alldeles för lite på mig. Efter 70 minuter ger jag upp och åker hem.
Men några godbitar hinner det bli.
Det är för det första ett mycket spännande lag som MFF matchar så här dagen efter den förlösande segern mot GAIS.
En backlinje bestående av från vänster, Tobias Nilsson, Johan Nilsson Guiomar, Niklas Hansson och Anes Mravac. Ett mittfält med från vänster Daniel Sliper, Labinot Harbuzi, Joakim Persson och André Jönsson. En anfallsduo i Guillermo Molins (som för övrigt gör sin tredje match på lika många dagar) och provspelande Daniel Jovanovic (IFK Malmö-spelare).
Tempot är högt, märkligt högt. Det kan bero på att det var länge sedan jag följde en match vid staketet. Tempot känns alltid lite segare när man har översikt och betraktar på avstånd från en läktare. Här är det mer, in your face. Man känner lukten av svett, hör varje flåsning, vartenda löpsteg. Men visst är det bra fart. Inget snack. Och Malmö FF har ett litet grepp om matchen. BoIS med några rutinerade spelare på plan (Yngve och Bobo agerar anfallsvapen och Friberg med kaptensbindel försöker hålla rent där bak) bjuder upp bra. Men Malmö har ett övertag. Labinot håller i taktpinnen och Joakim Persson gör ett fint städjobb runt omkring.
Anes övertygar. Idag är han helt prickfri. Varenda passning når sin adress, varje dragning sitter där den ska. Hans förmåga att hitta konstruktiva lösningar utan att ta några överilade beslut gör honom till en sann försvarsekvilibrist. Jag ser honom slå frisparkar med högern. Bestämda hårt svepande bollar som dyker farligt framför mål. Den pågen måste vara född tvåfotad. Det där kan man inte träna sig till. Att han dessutom har Olof Persson som favoritspelare gör att man bara måste älska honom.
Första halvlek slutar 1-0, men det ska komma mer. I andra börjar Labinot bjuda på riktigt underhållande spel. Kvicke Jovanovic löper på djupet, men allra längst ute på kanten är han svårupptäckt, inte för Labinot som skickar en delikat krossboll som dimper ner framför fötterna på IFK: aren. Jovanovic går på avslut, målvakten släpper retur, Sliper försöker sig på ett skott som går lite snett där Molins dyker upp och petar in den.
En stund senare gör Labbe ett dribblingsnummer av den högre skolan. En kvick tvåfotare följs av den Anders Svensson-patenterade helikoptern och Labbe har tre spelare bakom sig. Ytterligare något senare är det frispark. Labbe stegar fram, samlar koncentration och slår en perfekt boll som kränger sig bakom BoIS försvarslinje, Anes har gjort en lika perfekt tajmad löpning och möter med pannan. 3-0.
Sliper då? Anledningen att jag gick hit ikväll var egentligen just Sliper. Under försäsongen måste jag erkänna att han var den av de yngre spelarna som imponerade mest på mig. I honom såg jag en Hasse Mattisson (när han är som bäst). Det vill säga lagom bra på allt. Teknik, löpvilja, grovjobb, positionsspel. Jag var övertygad om att han skulle göra sin Allsvenska debut säsongen 2006. Istället blev han utlånad till Falkenberg.
Idag spelar han inte på den position i mitten där jag helst ser honom, utan på vänsterkanten. Jag tycker att han kommer bort i första halvlek, men i den andra vill det sig bättre. Han är mer delaktig i spelet, står bakom några fina inlägg och jobbar på bra. Bra men inte mer. Vi får se vad som händer när lärlingarna och de utlånade spelarna ska utvärderas vid säsongsslutet.
Den andre talangen, Jovanovic, är lite kort i rocken, men kvick och svår att få tag på. Förutom målet och delaktigheten i mål nummer två bjuder han på ännu ett nummer då han lirkar sig förbi en BoIS: are och tunnlar en annan innan han blir neddragen och får frispark med sig.
Han kan kanske kan vara en man för framtiden men det är för tidigt att avgöra.
Den så oerhört sköna och klassiskt MFF-typiska segern igår följs alltså upp av en trevlig odiskutabel B-lagsvinst mot våra skånska grannar. Det blir slutligen 4-1. Men jag missar som sagt de två sista målen.
Yngve vår kultförklarade målsumpare har förresten ett par tunga skott. Ett där Håkan tvingas strecka ut ordentligt. Annars ser det tämligen omotiverat ut.
Jag säger, gaska upp dig, än är inte fotbollskarriären över!