En träning med en jäkla massa garv
Sista träningen inför den viktiga matchen mot Gefle gick i skrattets tecken.
Det var en annorlunda "sista träning inför match" som utspelade sig på träningsplan 1 på lördagsmorgonen. Absolut inga hintar om startelvan mot Gefle, inga som helst intentioner på vilka spelare som är i form. Istället ett MFF som hade hur kul som helst.
Som vanligt började det med Junior. Efter uppvärmningen började han på allmän begäran imitera stora fotbollspelare. Och som han gjorde det. De andra spelarna låg i gräset och vred sig när han imiterade spelare som Baresi, Zidane och Roberto Carlos. Den sistnämnda önskades av Sören Åkeby. Kanske vill han göra om Junior till en hårdskjutande offensiv vänsterback...?
Sedan började allvaret. Trodde vi som stod bredvid i alla fall. Men när Åkeby innan uppvärmingen berättade att det skulle bli en lugn träning, menade han verkligen det. Två lag delades upp. Västlaget bestod mest av äldre delar av spelartruppen, men även Anes fick en plats där. Och sedan var det dags för doppboll.
Ja, ni läste rätt. Doppboll. Ni vet det där som man gjorde på gympan ibland. Man kastar bollen mellan sig, men innan man kastar måste man "doppa" bollen i marken. I dag gick det ut på att göra mål, men man fick inte kasta in bollen i mål. Man var tvungen att nicka i mål.
Jäklar vilken kamp det blev. Och jäklar vad det garvades. Det äldre laget måste spelat doppboll oftare under sin skoltid för de var totalt överlägsna. Daniel och Olof höll sig i de bakre regionerna och fångade det mesta som ungtupparna försökte med. I mitten var Jocke Nilsson en spindel som fångade varenda boll och vidarebefordrade snyggt. Längst fram höll sig Jonatan Johansson och Niklas Skoog (ja, Skoog var med, ni läser väl MFF-NYTT?) och de var pardonlösa när lägen öppnade sig. Skoog blev matchens målskytt med tre mål, alla på kontringar. Efter tio minuters lek blåste Sören av och västlaget hade vunnit med 5-2.
Sedan blev det allvar. Inte. Nej för då var det dags för dubbelpjätt. Det var i alla fall vad vi på andra sidan staketet döpte leken till. Kanske skulle man kalla det "siamesboll" istället. Spelarna i lagen parades ihop två och två. Sedan var de tvungna att hålla en väst mellan sig under hela det kommande tvåmålspelet. Det var hejdlöst kul att titta på.
Spelare är ju inte direkt vana vid att hela tiden springa ihop. När Jocke gjorde en överstegsfint lurade han inte bara motståndarna utan även sin västkamrat Jonatan. Så när Jocke efter sin fint skulle driva bollen vidare drogs han bakåt av Jonatan som var på väg åt ett helt annat håll. När Ulrich och Vincents skulle kasta inkast var de tvungen att använda var sin hand. Det gick sådär. Labinot fick släpa runt på Alf Westerberg under hela matchen, inga lätta fötter där. Junior, som var i par med DubbelAnders, räddade en boll på mållinjen med handen. Han påstod att han räddade med västen.
4-3 till ickevästarna. Så slutade matchen. Västlaget var mycket besvikna. Junior var mest besviken på Sören Åkeby som dömde hands på honom. Sören lärde Junior skrika "domaren!" istället för "referee!" och så fortsatte det en stund innan det faktiskt blev dags för en del allvar i form av hörnvarianter. De tänkte jag inte beskriva här men jag kan avslöja att nästa alla slutar med ett skott eller en nick i ribban.
På väg hem är man så klar på gott humör. Sällan har man sett ett fotbollslag ha så oerhört kul på en träning. Men man man kan inte låta bli att undra. Hur kan de vara på så gott humör under slutskedet av en fiaskosäsong?
