-
-

Jaha…

2-0 blev 2-2. Och Malmö FF är inte bättre än så här.

Fäljande tolv punkter formulerade sig nästan av sig själv omedelbart efter dagens match mot Gefle. Take it or leave it, folks.

1 – Emellanåt gick samtliga MFF-spelare omkring på plan, trots att MFF var bollförande. Ungefär som om det rörde sig om en skogspromenad, eller en liten spatsertur på stan. Naturligtvis omöjligt att spela fotboll på det sättet om man har för ambition att vinna sina matcher.

2 - Hur ofta som helst kunde en ensam Geflespelare med bollen förbli helt oattackerad trots att han hade tre-fyra MFF:are bara någon meter ifrån sig. Ingen alls fick för sig att försöka sno bollen från spelaren ifråga. Naturligtvis helt galet att spela fotboll på det sättet om man har för ambition att vinna sina matcher.

3 - Ibland fick Vinzents vända hem med bollen efter en offensiv rusch för att han inte hade någon att spela bollen till. Att använda ytterbackarna i det offensiva spelet har man gjort i tusen år nu. Det förutsätter dock att det finns någon att spela till i nästa läge. Det gör det alltför sällan. Åtminstone på Malmö Stadion.

4 - Ibland kan ett lag leda med 2-0 i halvlek utan att det är en rättvis återspegling av matchbilden. Matchen mot Gefle var en sådan match. Båda målen var resultaten av stronga individuella insatser och inget annat. Den som tror att de var ett bevis för Malmös överlägsenhet och kollektiva styrka bör genast tänka om.

5 - En resolut passning är inte detsamma som en stenhård passning i kukhöjd. De bollar som Junior fick jobba med såg ibland ut som om de vore framspelade med hjälp av en felriktad kanon. Att hålla bollen på marken är en elementär kunskap inom fotbollen. En annan handlar om precision i passningsspelet.

6 – Glädje är en framgångsfaktor. På träningarna skrattar våra pågar så de håller på att pissa i brallorna. Det strålar om dem. På matcherna ser de ut som ett gäng begravningsentreprenörer. Var har glädjen tagit vägen? Det befriande skrattet?

7 – Kollektiv kollaps beskriver en situation då en majoritet plötsligt agerar helt uppåt väggarna och fattar tokiga beslut. Kollektiv kollaps är ett begrepp som vi blivit varse i Malmö på allvar säsongen 2006.

8 – Under en period på 30 minuter i andra halvlek vann Gefle varenda närkamp. Inte bara det, våra pågar drattade dessutom på ändan varje gång det var lite kroppskontakt och slog sedan ut med armarna i en patetisk gest. Fotboll har i alla tider varit en fysisk sport – och det är den fortfarande.

9 - Publiken på Malmö Stadion jublar när motståndarna får gult kort. Så jävla trist har det sålunda blivit att vi applåderar åt en sådan sak. Ja, jisses vad vi är svältfödda på riktiga fotbollsupplevelser.

10 – Dagens domarinsats visar varför diskussionen om professionella domare är angelägen.

11 – Emil Hallfredsson, säger jag. Skit nu i allt det där Tottenham-tramset. Vi behöver dig här hos oss.

11 – Åkeby… Hur har allting kunnat bli så tokigt? Varför allt detta snack om guld och gröna skogar? Varför alla dessa löften som vi inte ens bad om?

12 – Den här artikeln är inte mycket att hänga i julgranen. På det sättet är den en utmärkt återspegling av Malmö FF anno 2006.