Norwich - Tottenham0 - 3
En plattmatch i blåshålet gav tre pinnar
Ja inte var det någon guldglans som skimrande över MFF:s uddamålstriumf över bottenlaget Enköping på Söndagen. Och det kostade hela 120 kronor för att få stå på Enavallens genomusla blåshål till träläktare och beskåda eländet.
Inför matchen garanterade Prahl att ordet underskattning inte ens nämnts i uppladdningen, utan att det bara var en fråga om inställning. Således förväntade vi oss ett lag taggat till max. Vän av ordning undrar därför var i hela fridens namn den inställningen tagit vägen? Så fort matchen dragit igång så var det de grönsvarta som tog tag i spelet och hade ESK varit ett lite bättre lag, så hade de utnyttjat de halvchanser de skaffade sig under den första kvarten något bättre.
Samspelet mellan Höiland och Persson i mittförsvaret såg inledningsvis skakigt ut, Elanga var inte vän med fötterna, Olsson drällde omkring på mittplan med bollen och tappade den vid flera tillfällen och Ijeh såg så ointresserad och loj ut att man undrar om han tappat sugen för spelet helt? Och det dröjde inte länge innan Yngvesson tvangs lämna banan med en förmodad sträckning.
Ett taggat lag vinner andrabollar - och det gjorde inte Malmö. Mattisson, Grahn, Olsson och särskilt den sedermera skadade Yngvesson hade stora besvär att ta tag i bollen på mittplan, där de ivrigt surrande Enköpingsbina krigade förtjänstfullt. När de himmelsbå väl fick tag i den så blev det ofta en menlös och meningslös långboll rakt framåt mot den av den förre Di Gule-backen Sopi hårdmarkerade Skoog och den desintresserat lommande målkonungen från i fjol. Och detta när det fanns stora - ja faktiskt enorma - friytor längs sidlinjerna.
Ijeh hade ungefär en halvtimme in i händelserna ett skott i Stamatopoulos ribba, där Olof Perssons nick på returen var aningen för lös. Men med 10 minuter kvar av första akten, gick Conchas hörna så småningom ut till Persson som nu revanscherade sig med ett distinkt skott upp i nättaket. 1-0 var varken förtjänt eller oförtjänt, det var resultatet av den vinnarskalle som finns i Malmö och inte i Enköpimg.
Den andra halvleken kändes nästan som en olustig karbonkopia av den första. Enköpingspress i inledningen och några farligheter som Asper fick lov att göra fina ingripanden på. Detta medan MFF inte hade något av värde att kontra med. Det gick långsamt - alltför långsamt.
Ijeh fortsatte att agera oinspirerat och hade minst två lägen - varav han vid det ena kom fri med ESK-målvakten - som han definitivt satt förra året. Och Samba hade ett volleyskott, mer stenhårt än en tonårspojksnopp framför Canal plus vid midnatt, som gick strax ovanför ribban. Men det blev inga fler mål.
Med lite (o)tur hade ESK kunnat trycka dit en kvittering i slutet, då bjässen Sopi flyttades upp för att panna in en av de långbollar som hemmalaget nu började producera. Dessutom visade ESK:arna en oförskämt usel brist på sportslighet, då man gick upp och satte markering på Malmöspelarna då de fick fördel av bollen efter att ha spelat ut den till inkast då en ESK:are låg skadad vid sidlinjen. Men Malmö höll ut och har nu satt välbehövlig press på serieledarna och -treorna.
Fanns det något som gladde idag då?
Tja, Concha var mycket duktig på sin högerbacksplats, Asper gjorde några fina ingripanden och Olof fortsätter hålla den fina nivå han hållit hela säsongen nu. Och visst är det glädjande att vi faktiskt höll ut och vann, trots att spelet låste sig. Dessutom slapp vi undan utan varningar och vi ska kunna ställa vår bästa elva på benen mot IFK Göteborg med Majstorovic tillbaka efter sin skada.
Och dessutom lär vi nog slippa stå på den där sketna träläktaren fler gånger...
Hasse Borg säger i Blådårar 2 att "det inte finns något skönare än 1-0-segrar". En annan har svårt att vara euforisk över di Blåes insats idag, men å andra sidan retar det väl alltid någon att vi faktiskt vann.
//Kåffe
