Måndag morgon:
Hej konkurrenter, så här bra är ni!
Före detta redaktören betygsätter alla allsvenska lag - utom MFF.
Trots att allsvenskan är kort jämför med många andra ligor i Europa kändes det oerhört lagom att den tog slut för lite mer än en vecka sedan. Jag tror inte jag hade pallat en omgång till. Efter den minst sagt pinsamma insatsen på Råsunda sköljde hela säsongens misslyckande över mig och under några dagar kunde jag inte höra talas om fotboll utan att må fysiskt illa. Nu börjar det bli bättre, jag njöt av både Arsenal och Zlatan under söndagen och nu skriver jag till och med om fotboll. Men där går gränsen just nu, det får räcka med fotboll i allmänhet - jag vågar inte sträcka mig så långt att skriva om MFF, då finns risken att fotbollsutbrändheten slår till igen.
Så nu på morgonkvisten tänkte jag skriva om alla lag i allsvenskan - utom MFF. För vad finns det mer att skriva? Säsongen var ett helvete och nu väntar en lång vinter. Men för de andra lagen i allsvenskan gick det både bättre och sämre, här är mina betyg på konkurrenterna 2006:
1. Elfsborg
Stefan Andreasson lyckades få hela bygden (ett uttryck som för övrigt är så bonnigt så jag kräks en smula) att ställa upp bakom Elfsborg och tack vare att övriga allsvenska lag vägrade vinna allsvenskan tog Borås-laget hem bucklan. Periodvis spelade laget väldigt fin fotboll, framförallt hemma på sitt balkonggräs, och kan med rätta kallas värdiga vinnare. Säsongens stora plump kom på guldfesten när Anders Svensson i Sportspegelns direktsändning visade upp sig en gräslig slipover med Elvis på, det var nog det fulaste plagget som synts i en tv-ruta någonsin. Men trots taco-Anders brist på klädsmak blir betyget på Elfsborgs säsong 2006 en solklar FEMMA.
2. AIK
Vem kunde ana att budget-Gnaget skulle vara med i guldstriden? Inte jag i alla fall. Tränare Norling har pumpat sitt överskottslager till spelartrupp fullt av självförtroende, attityd och vinnarskalle och hade inte Peter Fröjdfeldt gillat handboll hade guldet troligen hamnat i Solna. Det hade varit en makalös prestation som sprängt hela världens samling av betygsskalor. Nu får AIK "nöja" sig med en FEMMA som är minst lika solklar som Elfsborgs.
3. Hammarby
Poängavdrag, huliganer, bengaler, överklagande, RIN, Sune Hellströmmer. Bajens säsong har sannerligen inte handlat om fotboll. Och då går det naturligtvis inte så bra. Men trots all turbulens och en skadelista i Åkeby-klass blev det ändå en tredjeplats och det är klart godkänt. Med mindre skador och en trevligare publik hade laget säkert blandat sig in i guldstriden och det är inte så illa pinkat med tanke på att landets mest osympatiske tränare styrt rodret. Laget får en stark TREA för säsongen 2006 - en säsong som har skadat klubben mer än vad någon kan ana.
4. Helsingborg
Här pratar vi effekter. Först kom Henke-effekten. Sedan kom Baxter effekten. Och de båda effekterna tillsammans gjorde HIF till ett topplag. Spelare som i våras såg ohjälpligt usla ut spelade under hösten fantastiskt bra fotboll och man kan inte låta bli att undra vad Stuart Baxter tog med sig hem för energisjögräs från Japan? Eller så är han bara en jäkla bra tränare helt enkelt. Hösten var en femma men våren var oceaner sämre så slutbetyget blir en FYRA. Guld nästa säsong? Hjärtat säger nej, hjärnan säger ja, tyvärr.
5. Kalmar FF
Svinto-Nanne lyckades igen. Han, tillsammans med sin lagkapten Henrik Rydström, lyckades skapa samma "vi mot rubbet-känsla" som var så framgångsrik säsongen 2005. Det, och en krydda i form av skyttekungen Ari Ferreira, gjorde KFF till en framgånsrik anrättning 2006. Gnäll-Kalmars betyg blir en FYRA.
6. Djurgården
14-miljonersmannen gjorde att de flesta trodde på ett blårandigt SM-guld. Så blev det sannerligen inte. Kjell Jonevret lyckades inte få fart på sina spelare i samma grad som tidigare och när i stort sett alla värningar misslyckades fanns det inget guldlag kvar längre. I mina ögon har Djurgården tappat allt som gjort dem till 2000-talets i särklass bästa lag. Det blir till att börja om från början igen men frågan är om det finns kraft kvar till det. Precis som i MFF verkar ledarna tappat gnistan och det gör det svårt för DIF att komma tillbaka. Säsongens misslyckande resulterar i en svag TVÅA.
7. Malm... Nej, just det.
8. IFK Göteborg
Vad händer egentligen i ICA? Vad är det vi utomstående inte vet om? Allt i den före detta storklubben verkar vara ruttet. Snart trillar väl den berömda Kamratgården ihop också. Arne Erlandsen gjorde det bästa möjliga av situationen i en klubb utan vare sig pengar eller moral. Vad fick han för det? Sparken. Håkan Mild verkar ha fått fullkomligt fria tyglar och vad är det som säger att han är en bra sportchef bara för att han löpte sönder sin motståndare i allsvenskan? Ingenting. Nästa år är det ödsliga Nya Ullevi som gäller för Blåvitt och det skulle inte förvåna mig om den "nya Gamla Ullevi" är en Superettan-arena när den invigs om ett par år. Inte om årets negativa trend fortsätter i alla fall. Betyget? En ETTA såklart.
9. Gefle
Jag vet inte vad Per Olsson gör med sina spelare. Men han gör det jäkligt bra. Varje gång Gefle plockar hem en trepoängare tappar jag hakan. Det ska inte gå att skapa ett stabilt allsvenskt lag med de förutsättningar Per Olsson har - men han klarar det och hade jag haft en hatt på mig skulle den åkt av direkt. Allsvenskans nordligaste lag kan inkassera en stensäker FEMMA.
10. Gais
När jag för ett år sedan såg Landskrona Bois oförklarligt slarva bort sin allsvenska plats i kvalmatcherna mot Gais trodde jag att Makrillarna skulle bli en sällan skådad slagpåse 2006. Men med hjälp av en smart tränare och ännu smartare värvningar blev det inte alls så. Om inte förlusten av James Keene betyder alldeles för mycket lär vi få mycket tid till att vänja oss vid tanken att Gais spelar i allsvenskan. Varsågod, här kommer en FYRA flygande.
11. Halmstad
Jag är evigt tacksam mot Janne Andersson och hans HBK som såg storheten i Hasse Mattisson så att han fick chansen att visa upp sitt rätta jag under hösten istället för att ouppskattat ruttna bort någonstans i Richard Dahans rehabiliteringsprogram. Men värvningen av Hasse var väl i stort sett det enda vettiga som HBK gjorde under året. Nedflyttningstrecket var snubblande nära ända fram till ett par omgångar innan allsvenskans slut. Men det är en självklarhet att en så liten klubb måste få lov att ha ett mellanår. En TVÅA i betyg känns självklar.
12. BK Häcken
Vilket debacle! Kvalförlusterna mot BP var kronan på en formidabelt dålig säsong för Häcken. Många tyckte säkert som jag att Hisingen-klubbens målsättning inför säsongen att etablera sig i allsvenskan var aningen blygsam. Med spelare som Jimmy Dixon, Teddy Lucic, Dioh Williams och Hasse Berggren kunde man kräva lite mer än att laget bara skulle etablera sig. Man kunde defentivit kräva mer än att laget skulle åka ner till Superettan. Klubben som ingen i allsvenskan kommer sakna får en välmotiverad ETTA i betyg.
13. Öster
De försökte och försökte och försökte. Målvakter byttes på löpande band och spelare från alla världens hörn letade sig till Värendsvallen. Men det hjälpte inte. Och ingen trodde väl något annat? Öster gjorde en godkänd säsong med tanke på förutsättningarna och klarar sig undan från det lägsta betyget. Och den utsökta grillade korven på bortasupportrarnas sektion höjer betyget ett snäpp. TREA till Öster.
14. Örgryte
Zoran Lukic trodde att han kunde snacka ÖIS till allsvenskans topp. Istället kvävde de höga förväntningarna laget och degraderingen till Superettan känns i efterhand väldigt logisk. Största misstaget ÖIS gjorde var att inte släppa Ailton till FCK när han blev såld i somras. Under hösten var han en skugga av sitt bästa jag och gjorde ingen ÖIS:are glad. Jag är generös när jag ger ÖIS en TVÅA i betyg för säsongen 2006.