Träningsrapport: 15 nov -06
Okej pågar och töser. Det är dags för årets sista träningsrapport. Semester väntar och MFF-träningar känns inte så hett just nu. Men här kommer alltså något litet från Kombihallen.
Det första som slår mig när jag ser killarna som beträder konstmattan är hur oerhört unga de är. Daniel, Jari, Skoog, Jonatan, Olof, Höiland med flera är antingen skadade eller på landslagsuppdrag. Det är inte många som är över 25 av de som spelar idag.
Närmast mig kör de allra yngsta ”kvadraten”.
Sven berättar att Anders Johansson är övertygad om att i stort sett samtliga av dessa unga kommer att utvecklas till dugliga allsvenska spelare och att flera stycken har förutsättningar att bli riktiga toppspelare. Det är den mest talangfulla grupp juniorer som han har tränat.
Jag är beredd att hålla med om det här. Det känns som att denna årgång av juniorer har en unik inneboende karaktär; utöver talangen är de målmedvetna och koncentrerade på ett sätt som jag inte har märkt hos andra unga talanger. De jag närmast tänker på är Anes Mravac, Guillermo Molins, Philip Milenkovic och Robin Nilsson. Samtliga kan räkna med lärlings eller seniorkontrakt till nästa säsong. Och samtliga är beredda att offra svett och blod för att bli riktigt bra.
Och onekligen kommer man att tänka på målmedvetna talanger som sedermera blev storspelare när det begav sig. Schwarz som började tänka på sina kostvanor redan som tioårig, Thern som sprang en extra mil i Pildammarna för att han tyckte att träningen var för lätt. Och Jari såklart. Vår finske veteran som kör idioten när den ordinarie träningen är slut.
Bli inte förvånade om ni upptäcker samma vilja och envisa arbete hos nämnda juniorer när ni besöker träningar nästa år.
Så är det dags för ”nio mot nio”. Själv spelar jag 7-manna korpen över hela den här planen på vardagskvällarna och jag kan säga att det blir lite väl stora ytor. Nio mot nio är bättre.
Så här ställer lagen upp.
Röda: Sandqvist / Vinzents, Gabriel, Hansson / Tobbe, Jocke, Safari / Molins, Robin
Svarta: Fedel / Anes, JNG, Milenkovic / Pode, Jocke P, Sliper / Junior Sammy (Yksel byter av Pode då och då)
De röda inleder starkast. Fedel bombarderas med skott och får ganska snart se sig besegrad. Jag tror det är Tobbe som ur ganska dålig vinkel från vänsterkanten smiskar upp kulan i krysset. Några minuter senare har det svarta försvaret svårt att få bort bollen, den dimper ner framför Jocke strax utanför straffområdet. Han laddar och avlossar ett riktigt tungt Stefan Schwarz-skott mitt i mål. Fedel hinner inte reagera men är inte sen att skälla ut sina medspelare för de passiva försvarsinsatserna.
Och kanske smittar Fedels ursinne av sig för ganska snart är de svarta på tårna. Laget kommer bättre upp i banan och lyckas suga tag i bollen. Junior har några lägen, men Pode är först att hitta nätmaskorna. En underbar bredsida långt utifrån vänsterkanten skruvar sig över Sandqvist och dalar ner i bortre krysset. 2-2 kommer tätt inpå genom en enkel bredsida av Junior invid stolproten.
Jag kastar några extra blickar på Sammy idag. Staketrävarna har viskat om att hans kraftfullhet har blivit ännu påtagligare. Han ska ha haft ett par fantastiska avslut under gårdagens träning, det hade tydligen varit något alldeles extra.
Kanske att han brände ut sig då, för idag är han inte mycket för världen. Sammy kommer helt bort ifrån spelet stora delar av träningen. Han rör sig dumt, gömmer sig bakom spelare, och gör det svårt för sina medspelare på så sätt.
Jag märker att Junior pratar mycket med Sammy, instruerar och kommer med tips. Detta skulle kunna tyda på att han ser en inneboende forward i västafrikanen. Personligen tycker jag att Sammy borde spela defensiv mittfältare eller söka sig en ny klubbadress. Idag är han i vart fall riktigt dålig. Han lyckas dessutom med konststycket att missa öppet mål två gånger.
Spelet böljar fram och tillbaka. Nu dominerar de röda igen. Fram för allt har Tobbe ett finger med i spelet när det skapas något framåt. Han ligger bakom 3-2 målet med ett fint inlägg och även 4-2 målet med ett ännu finare inlägg som når Niklas Hansson ganska långt ut på kanten. Fedel får göra en ordentlig sidledsförflyttning och Niklas kan ganska enkelt nicklobba över honom.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är lite si och så med koncentrationen. Och det är kanske förståeligt. Semester väntar om en dryg vecka och säsongens sista match är spelad. Troligen vill de flesta komma bort, få lite distans och glömma lite av pinsamheterna. Jag pratar med en bänkgranne om det här. Det märkliga i att man känner sig helt tom inombords. Det finns liksom inga känslor kvar. Det är bara att acceptera säsongen som den har varit och ta nya tag.
En av få som dock brukar allvar är Junior. Han blir uppriktigt irriterad när laget tar dåliga beslut, till exempel då Anes vänder upp och avlossar ett skott istället för att lämna över bollen till den som står rättvänd och kan få bättre tryck i skottet. Han skjuter iväg bollen i frustration när han tycker att Alf som agerar domare har gjort fel. Det kan tyckas överdrivet, men det visar trots allt på en seriositet och en vilja att vinna i alla lägen.
De röda segrar, men mot slutet tar Yksel av alla människor över föreställningen. Han visar sig i gammalt gott plotterslag, snubblar med sig bollen på de mest märkliga och omärkliga sätt och är på vippen att göra ett riktigt Zlatan mot Breda – mål då han tråcklar sig förbi tre fyra spelare i extremt låg fart och avslutar med en stolpträff.
Yksel, av alla människor. Den som kanske har varit sämst av alla a-lagsspelare i år. Det är lite ödets ironi över att han springer runt här och är så fullkomligt briljant nu när säsongen är över.
Så tack då för den här säsongen MFF. Egentligen är ni inte värda någon semester. Tvångsarbete i Sibirien hade passat bättre. Men jag är inte långsint. Jag förlåter. Och jag lovar dessutom att bevaka träningarna med samma naiva godtrogenhet även nästa år.
