Ett dilemma.
Säg att någon du känner har gjort något fruktansvärt - vad hade du gjort?
En vän till mig berättade för en tid sedan om en händelse på ett litet företag i södra Sverige. Företaget låg i en ganska liten by där alla är bekanta med alla och företaget på många sätt var hela samhällets angelägenhet.
På det här företaget jobbade en ung man som ansvarig för ett av företagets verksamhetsdelar. Han hade ekonomiskt ansvar för de produkter han hanterade och rapporterade direkt till chefen, som dessutom var mycket förtjust i sin unge adept och såg honom som någon som kunde ta över verksamheten. Ja, egentligen var alla i samhället förtjusta i honom, eftersom han utöver sitt arbete var mycket engagerad ideellt som tränare för knattarna i byns största idrottsklubb.
Men så plötsligt började chefen för företaget märka att det fattades en stora summor pengar, i storleksordningen en halv miljon kronor, i kassan. Han gick igenom sin bokföring om och om igen för att se att han inte räknat tokigt, men kom snart fram till att det ändå inte stämde. Ungefär samtidigt började han höra rykten om hur produkter ur den unge mannens verksamhetsområde, såldes vidare till andra lokala näringsidkare och där pengarna gick rakt ner i egen ficka.
Chefen vägrade ändå tro att det var sant, men kände sig nödgad att polisanmäla - och snart togs den anställde på bar gärning.
Hur skulle chefen agera?
Ja, naturligtvis går det inte att se mellan fingrarna på ett så allvarligt brott. Visst, det rörde sig ju bara om pengar, men eftersom de motsvarade en ansenlig del av företagets vinst, så påverkade hans handlingar många människor. Ett svinn i den storleksordningen påverkade företagets vinst rejält som kunde ha kostat andra medarbetare jobbet och ett liv i arbetslöshet, eftersom det inte direkt kryllar av andra jobb i samhället.
Den unge mannen fick sitt straff, jag tror det var några månader i fängelse, men vad som hände sedan vet jag inte. Den naturliga reaktionen bland ortsborna var naturligtvis chock och djup förstämning, men jag kan tänka mig att de snart delades i två läger.
Den ena utvägen hade varit att låta mannen få inte bara sin rättsliga påföljd, utan även sitt straff av ortsborna. Ett svek av den storleksordningen kan bara inte få bestraffas med ett stycke tid i fängelse, det var ju inte domstolsväsendet han ljög för och svek - det var hans vänner, medarbetare, chef och grannar. Ett svek av den storleksordningen kan ju visserligen förlåtas till stora delar emotionellt, men att denne skulle få tillbaka sitt jobb och sitt hedersuppdrag i idrottsklubben - eller något annat jobb eller uppdrag i byn, för den delen - efter det han gjort, hade varit närmast skrattretande. Vem skulle kunna göra affärer med honom utan att tänka på den trolöshet han visade sig besitta? Och vilken förälder ville skicka sin son att bli upplärd av en ledare med brottslig bakgrund?
En del ville säkert slänga ut honom ur samhället med huvudet före. Han hade ju gjort sitt val att lura alla i samhället, så varför behövde samhället honom nu?
Den andra utvägen hade varit att låta honom få sitt straff - och sedan hoppas att han kommit till insikt om de fruktansvärda sår han rivit upp i byns anda av vänskap och tillit. Kanske skulle han till och med få tillbaka sitt gamla jobb, under förutsättning att han underkastade sig kravet att gå i terapi för sitt beteende. För på så sätt hade ju företaget räddat inte bara en människas liv, utan även andra människor i andra byar och företag från någon som för all framtid aldrig skulle komma ur sitt beteende.
För är det inte så att en brottsling förblir en simpel brottsling till dess att omvärlden tror annorlunda om honom och ger honom chansen att omvända sig själv? Om man en gång varit ett föredöme för andra, så kan man väl bli det igen genom att visa på styrkan att omvända sig själv från ont till gott igen?
Såren i den lilla byn kommer nog aldrig läka helt, oavsett vilken utväg man valde. Och frågan är väl hur man själv reagerat om man hamnade i en liknande situation, där man tvingades välja mellan att förlåta eller ej.
Vissa saker kan inte förlåtas. Våldtäkt, mord och grov misshandel är exempel på brott som är så grova att det inte går att med en simpel axelryckning låta någon som begått något av dem bara få komma rakt tillbaka in i en gemenskap igen. Till två av dessa brott finns det offer som kanske för all framtid kommer drömma mardrömmar om det som hände. Men om den som begått ett dylikt brott tagit sitt straff och ur djupet av sitt hjärta ångrar sig, ska det inte finnas något som helst alternativ att få bli en bättre människa?
Jag vet, detta är en sida som handlar om fotboll och inget annat. Men om du får tid över, fundera på hur du själv hade valt att göra?
En dag kan du nämligen komma att behöva ställas i en sådan situation.