Säsongen som svängde
"Det svänger om Bajen" sägs det. Det svänger om Malmö också.
På söndag avgörs det om Malmö FF får lira i UEFA-cupen nästa år. Och på många sätt blir den matchen mer än lite avgörande för hur jag kommer att se tillbaka på säsongen 2003. För sällan har det svängt så om Di Blåe och följaktligen är det den sista tävlingsmatchen för året som avgör om det blev fågel eller fisk av hela skiten.
En andraplats är fullt godkänd och ger oss en plats i det internationella rampljuset. En tredjeplats är så in i helvete jävla illa.
Minns hur vi redan på försäsongen fick anledning att ömsom hoppas och ömsom få hjärtklappning. Vi piskade FCK precis innan deras ligastart men vi gjorde en usel vecka på La Manga strax innan våran. Vi sensationsvärvade Chanko men fick vår afrikanske skyttekung långtidsskadad. Vi hämtade hit Höiland från rivalerna Göteborg men släppte samtidigt, då i mina ögon, superlöftet Mete till degraderade Peking.
Minns hur vi fullkomligt krossade Örebro i hemmapremiären - ja så här skrev Sven Bertil Liljegren: "Det här var Malmös match från början till start. 2-0, man var aldrig orolig.". Och minns sedan hur vi i matchen därpå spelade så uselt att Magnus Johansson skrev: "0-3 mot IFK Göteborg. Där uppe på den svarta himmelen ser det nästan ut som om den fulla månen flinar hånfullt åt mig.".
Och så följde ett gäng skitmatcher som gjorde att vi låg i stort sett sist, följt av en segersvit som var lika lång och majestätisk som kapplöpningsscenen i Ben Hur.
Minns hur Elanga inför säsongen flirtade vilt med AIK, eftersom han inte kände sig välkommen i Malmö FF. Och kommer ni ihåg hur man höll på att bli fullkomligt vansinnig då det påstods att Joseph skulle spela vänsterback? Såklart gjorde han en helt underbar säsong, tills chocken kom inför slutomgångarna. Typiskt.
På målvaktsfronten har det pendlat både en och två gånger. Först var det Asmar som stod - ja, han var visst grymmare än Janne Möller, sas det - men så bröt han fingret och lånades ut till Enköping, där succén uteblev. Lee inleder säsongen bra, men gör några tabbar och Asper tar över. Som inleder med en osannolik tabbe i Sundsvall som sedan förbyts i landslagsklass. Men så fumlar han mot Sporting. Såklart.
Och så Ijeh. Långtidsskadad, men återuppstånden. Frälste oss, men inleddes i frestelse.
På många sätt räcker 4-0 mot HBK, 5-0 mot Helsingborg, 2-0 på bortaplan mot DIF samt 6-0 hemma mot Bajen - för att nämna några minnesvärda triumfer - långt för att man ska lära sig acceptera säsongen 2003. Men mot detta står en hel räcka oavgjorda och förlorade skitmatcher mot skitlag från landsbygden samt, förstås, dubbeltorsken mot fiskebyn och domarskandalen på Söderstadion.
På söndag kommer jag endera vara jublande glad eller grymt förkrossad. Det värsta är att en hel säsongs erfarenheter av MFF inte ger mig den minsta lilla ledtråd om vilket scenario som är mest sannolikt.
