Gästkrönika: Ode till Tumulto
Som en kommentar till de senaste dagarnas skriverier om Joseph Elanga publicerar Himmelriket ett initierat stycke poesi över hans agent, Bayram Tumulto.
Aaahhh Tumulto min gamle vän. Var är du nu?
Minns du de soliga dagarna i Istanbul 2005? Det var tider det. Då var vi oövervinneliga. Du och jag.
Du var alltid så glad och kallade mig ”Patttrick my friend” Vi satt bredvid varandra på den rökiga VIP-sektionen på INÖNÜ och du skrattade när jag berättade för dig att MFF:s supportrar kallade dig Tumulto.
Jag minns att du presenterade mig för en av ex-presidenterna i Besiktas. Han den där äldre tunne mannen som satt precis framför mig och som vände sig om gång på gång när jag kritiserade deras usla försök med höjdbollar in i MFF:s straffområde.
Jag minns att du inte vågade stå upp och jubla som jag när Afonso gjorde 0-1 men viskade i mitt öra att Malmö FF var ditt favoritlag. Vi var så lyckliga.
Jag minns dig och din unga, eh, syster utanför hotellet senare på kvällen. Hon med väldigt kort kjol. Vilken tur att det blåste varma vindar från Bosporen den kvällen.
Jag minns din chaufför som stannade bilen, hoppade av och sprang runt och öppnade din dörr, hämtade din päls i bagageutrymmet och klädde på dig innan du skulle gå in på kansliet på Kulan. Eller som sprang in på restaurangen och kom tillbaka med en kopp kaffe medan du satt kvar i bilen.
Det var tider Tumulto. Det var tider.
Du var alltid så livfull och högljudd och jag minns särskilt ditt charmiga ”I'll kill him” när du var upprörd.
Joseph kallar dig ”Papa” men för mig var du mer som en äldre bror.
Ring mig gärna. Du har ju mitt nummer. Du sa ju att du var min vän. Ta gärna med din, eh, syster.
