Träningsrapport: ”På lördag smäller det”
På lördag är det dags för MFF:s första träningsmatch och redan idag kunde man se tendenser beträffande vilka som kommer att få spela ihop.
Det vilar ett lugn över stadionområdet den här eftermiddagen. Solen ligger lågt över takåsarna. Det är kallt och klart och det blåser ovanligt lite. En bit bort ser jag Anes Mravac och Guillermo Molins gå och kånka på vars två hantlar. Redskap som de hämtat på Atleticum och som ska till A-truppens eget rehab-gym gissar jag. Här har vi två fantastiska talanger. De största och kanske framför allt mest ambitiösa tonåringar som jag har sett i MFF sedan Zlatans tid i klubben. Och så går båda och drar på sig knäskador när det stora genombrottet hägrar i horisonten. Så förbannat trist. Men motgångarna kan komma att göra dem starkare.
Inne i kombihallen står MFF:s två mastodonter, Hasse Borg och Bengt Madsen, och bevittnar träningen. Inne på plan som för att markera att de tillhör laget står de och snackar i mobiltelefon samtidigt som de lite förstrött agerar bollkallar. Jag hälsar artigt - man känner sig som en liten skolpojke inför Madsens stora skepnad och mörka hesa röst - och ställer mig en bit bort för att inte verka för påträngande. Men nog är man nyfiken. Allt som kommer från deras stämmor är MFF-angelägenheter känns det som.
De första jag ser ute på planen är Håkan Svensson och Jonas Sandqvist som tränar tillsammans med Fedel på bortre kortsidan. Den gamle målvaktsikonen kör stenhårt med sina adepter (om man nu kan kalla en 37-årig lastbilsförare för adept). Det är ingen risk att målvakterna inte kommer att orka 90 minuter när det sätter igång på riktigt. Så mycket kan jag säga.
Utespelarna har just avslutat uppvärmingen och nöter över ett ganska stort område krossbollar, mottagningar och väggspel om vartannat. Theorin ser säker ut. Det är inget fel på hans bollkontroll. Lugna koncentrerade mottagningar, bollen alltid nära fötterna. Raul Kouakou visar inte upp samma bollsäkerhet. Hans styrkor som mittförsvarare ligger på andra håll. Nämligen i aggressiviteten och kraftfullheten. Om den bara kan tyglas och koncentreras på rätt sätt så har han förutsättningar att lyckas i allsvenskan.
Efter en stund skiljer man offensiva spelare från defensiva.
Sören tar hand om de defensiva - Daniel Theorin, Gabriel, Raoul Kouakou och Jimmy Dixon. Här läggs fokus på huvudspelet. Spelarna delar upp sig i par och gör olika nickövningar för att hitta timing i upphoppen, öva på spänsten och förmågan att kunna rikta boll. Snart övergår man i att köra långa svepande krossbollar mellan varandra. Den ena spelaren ska ta emot och spela fram sin parhäst, gärna på ett tillslag, som i sin tur ska slå en lång krossboll mot det andra mittbacksparet. Budskapet tycks vara att tekniken är central. Är man som mittback bekväm och säker med boll så kan man undvika många situationer där tidsnöd annars hade kunnat ställa till det.
Anders Johansson har hand om anfallsövningen. Den är inte svårare än att anfallarna – Jonatan Johansson, Junior, Edward Ofere och Daniel Sliper – ur olika utgångspositioner ska avsluta på mål. Man börjar från högerkanten, flyttar över till andra kanten och avslutar med avslut ur en central utgångsposition. Vissa omgångar tar Anders upp bollen med ryggen mot anfallaren och släpper den ifrån sig så att denne inte vet var eller hur bollen ska komma.
Junior är bländande. Stenhårda skott borrar sig förbi målvakten. Mål efter mål efter mål. Om man hade kunnat spela på mål från honom mot Stadslaget på lördag så hade jag satt en hundring utan att tveka.
För Jonatan Johansson går det trögare. Han missar en del. Får inte den träff han vill ha. Och de finska svordomarna ekar i hallen.
Något annat som ekar är obskyra kommentarer från Håkan Svensson. Kommentarer som, ”Vilket djävla undervattenskott!” Den får han förklara för mig på nästa träning.
Så börjar Jonatan helt plötsligt hitta rätt. Målen avlöser varandra. Välplacerade skott, hårda, lösa, felträffar, skott mitt i mål. Avslutsregistret är oändligt men har gemensamheten att bollen hittar nätet varenda gång. Skönt. Så är allt som det ska.
Träningens sista övning är en två mot två – historia. Två anfallare ska ta sig förbi ett mittbackspar och avsluta på Sandqvist eller Håkan. Här blir det intressant för den som vill dra slutsatser grundat på små detaljer.
Vilket mittbackspar som börjar ihop exempelvis? Vissa menar att det säger väl ingenting. Men i det här skedet och sett utifrån att truppens mittbackar är skadefria och att vi inte i nulägen har ett färdigt och samspelt mittbackspar, så säger det ganska mycket. Det ger en indikation på vilka backar som Sören tycker är mest intressanta i nuläget.
Theorin och Dixon startar ihop. Gabriel och Kouakou ser lite surmulna ut där de står invid målposten och väntar på sin tur. Så är det när man är tävlingsmänniska tänker jag. Man tar varje liten detalj i träningen som tyder på att tränaren tror mer på någon annan på blodigt allvar. Kanske överanalyserar man. Men jag känner av egen erfarenhet igen blicken och kroppsspråket från försvararna som känner sig ratade. Det kan inte vara lätt att vara tränare.
Dixon imponerar. Äntligen träder den spelare som jag har väntat på att få se fram. Styrkan, brytningsskickligheten, aggressiviteten, pressen. ”Tight, tight,” skriker Sören, och han är verkligen tight. Theorin är ambitiös, men kommer lite fel i sin iver över att visa upp sig känns det som. Jag är en lekman, men upplever det som att Theo stirrar sig blind på bollen ibland. Att hans seende blir smalt och att han glömmer av sin position. Men jag är en lekman som sagt.
Det ska sägas att alla mittbackarna får tillfälle att spela ihop och personligen tycker jag att det ser bäst ut när Dixon och Gabriel opererar tillsammans.
En annan som imponerar under den avslutande delen av träningen är Edward Ofere. Med älgakliv susar han flera gånger förbi sin försvarare och avslutar distinkt förbi målvakten. Man kan verkligen se hur adrenalinet och glädjen pumpar ur hans ögon över att lyckas, över att hitta rätt och få det att stämma. Likväl blir det svårt att ta en offensiv plats i MFF anno 2007. Ofere hade vunnit mycket på att bli utlånad till ett annat allsvenskt lag tror jag.
Dagens träning är bra och det ska onekligen bli spännande att se den första träningsmatchen för i år. Jag är som vanligt positiv. Vi har en bred och bra trupp. Den enda farhågan som jag kan se gäller mittförsvaret. Jag ser ingen mittback bredvid Jimmy Dixon som kan garantera den standarden som krävs för att vi ska kunna vara med och slåss i den absoluta toppen. Jo en, Daniel Andersson, men han råkar ju vara mittfältare.
Så hoppas att jag har fel.
Som ni märkt har antalet träningsrapporter från min sida blivit färre på sistone. Jag lägger mycket tid på FANTV-inslag och hoppas naturligtvis att ni kan ha glädje av dessa också. Ett klipp kräver två till tre minuter av er tid och jag tror att även den mest avigt inställde ska få ut något av dem.
För övrigt närmar sig ett träningsläger för MFF. Ingenting är bestämt men Himmelriket jobbar på högvarv för att kunna vara på plats och hårdbevaka den tillställningen. Så mycket kan jag säga.
Och glöm nu inte Heleneholms IP kl 13 på lördag. Det får bli helgens utflyktsmål.