Nyårskavalkad - Del 1
Himmelrikets Redaktör Kjelldén och hans sidekick Kåffe debatterar året som gick. Och de är minsann inte alltid överens...
Årets mål:
Kåffe: Självklart måste jag utse Ihejs mål mot HBK hemma. Målet var en mästares återkomst på den stora scenen efter en lång konvalecens. Dessutom var det snyggt - han drar några försvarare och nitar in den i bortre med en rutinerad bredsida.
Red. Kjelldén: Jag tycker du är sjukare än sjuk som kan föreslå Ihejs mål. Svikarens mål borde räknas bort ur målprotokollen, skit samma om vi blir av med en massa poäng. Årets mål är såklart Niklas Skoogs kanonskott i Johan Wilands högerkryss uppe på Ryavallen. Hög klass med fel fot.
K: ...eller så är det MFF-målet; 2 saftiga 90-grammare med fet pommes där MFF fick del av vinsten. Att detta tyvärr kom med ansiktsmålningstält utanför Norra, ja vafan, sådan är ju kapitalismen.
Årets räddning:
K: Aspers matchavgörande räddning mot HaIF hemma som direkt följdes av vårt matchavgörande 1-0 är nog inte årets svettigaste, men väl den i sin match mest viktiga.
RK: Spelar roll om vi vunnit med 6-0 eller 6-1 mot Hammarby. Huvudsaken var att vi inte släppte in något mål när HeIF fick storstryk. Därför är Aspers sjuka enhandsreflexräddning på Mattias Lindströms närskott årets räddning.
K: Egentligen är väl Sundfors äckliga dubbelreflex årets räddning, men det får man väl stryk för om man ens nämner.
RK: Du har så rätt. Du får fetstryk om du ens nämner det, så snälla låt bli.
Årets spelare:
RK: Niklas Skoog utan tvekan. Han körde på utan att sakna förra säsongens svek-lekkamrat i anfallet och öste in mål.
K: Skoog i all ära, men jag röstar på Elanga. Vilken fantastisk vänsterback det blev av honom, trots att ingen trodde det tidigt i våras. Joseph sög duktigt förra säsongen, men i år var han den spelare som kanske var den mest givne i laget. Han sviktade kanske då och då i positionsspelet, men revanscherade sig alltid - och drog dessutom nästan aldrig på sig onödiga frisparkar eller varningar.
RK: Elanga kanske är den mest spektakulära spelaren
MFF har, men inte den bästa. Är man bäst i Allsvenskan så är man bäst i MFF. Niklas Skoog, superstar, hur många mål ska det bli i dag?
K: Men vafan, det är orättvist att Skoog vinner bara för att han vann skytteligan! Hur fet chans har våra ytterbackar att vinna något sådant? Elanga - olé, olé, olé!
Årets match:
K: Här ligger nog 6-0 mot Bajen bäst till. Eller 5-0 mot HeIF. Eller kanske krossen av AIK? Eller den spelmässiga utklassningen borta mot Öster. Det är många om budet. Och jag nämner dem gärna allihop...
RK: Att slå ett Stockholmslag kan väl vara fint. Men
att utklassa Helsingborg i ett Skånederby ger allvarliga ryckningar i pungområdet.
K: Enda problemet med HeIF-matchen var att den aldrig
var spännande, eftersom de vek ner sig totalt. Öster
försökte åtminstone kämpa emot.
RK: Det var underbart att se ett så könlöst, viljelöst
och kunskapslöst HeIF få stryk, så den matchen är otvivelaktigt nummer ett. Men med tanke på att du bor Alldeles För Nära Söderstadion kan jag respektera ditt val...
Årets nykomling:
RK: Jag kör på en doldis - Mats Svensson! Han fick ordentlig fason på Mattias Asper och gjorde att MFF hade en av Allsvenskans mest stabila målvakter. Lee Baxter fick han dock aldrig ordning på tyvärr...
K: Kul val, men jag måste nog ge priset till lågoddsaren Höiland. Han gick från att ha varit usel i Blåvitt 2002, till att fullständigt konkurrera ut Concha på högern. Och när någon av mittbackarna var borta, ja då gick han in och spelade som om han aldrig gjort annat än spelat mittback. Även Jocke Nilssons insats mot BoIS lovar mer. Och så kanske alla nya på läktaren - de räknas väl också som nykomlingar!? Publiksnittet var verkligen fantastiskt!
RK: Jo, det var onekligen riktigt jäkla fantastiskt.
Blev framförallt imponerad under sommarmatcherna mot
Elfsborg och Sundsvall som tillsammans lockade över 30 000.
K: Riktigt imponerande eftersom de max förtjänade IFK Malmö-publik.
Årets bäste icke-MFFare:
RK: Kongo-Kim utan tvekan. Djurgården är ett halvt lag utan honom. En mycket viktig spelare!
K: Njäe, lite överviktig möjligtvis. Men även jag tar en från Solna DIF; Andreas Johansson. Är grymt imponerad över hans förmåga att storma in i straffområdet vid rätt tillfälle hela tiden. En mycket bra spelare av internationellt snitt som dominerade stort mot Partizan Belgrad.
RK: Jag är faktiskt benägen att hålla med Zoran Lukic om att A. Johansson är ett psykiskt vrak som behöver en urstark och överviktig Källström bredvid sig för att lyckas. En spelare som Afonso är till exempel en MYCKET bättre spelare.
Årets besvikelse:
K: Här finns så himla mycket... Funderar på Ihej och hans divalater och pengatörst, men egentligen är väl tredjeplatsen det som irriterar mest. Fast strulet kring Joseph var också en oerhört trist blixt från en klar himmel. Och att Bovar aldrig slog, att Pligg blev en dunderflopp och att Marcus Rosenberg var så himla usel - trots den unika chans han fick - sved också. Men vi bör knappast glömma skattesmällarna om vi nu diskuterar besvikelser...
RK: Jag hugger Marcus Rosenberg. Jag trodde så jäkla mycket på honom när jag stod vid de danska träningsplanerna men sedan visade han inte ett skit. Dessutom verkade han inte förstå att han gjorde uselt i från sig utan krävde en plats i startelvan. Jag tycker synd om Halmstad och framförallt snubben på Himlen är blå som beskrev Rosenberg som en drömvärvning. Stackare...
K: Rosenbergs match mot ÖSK nu senast kommer gå till historien som en av de sämsta forwardsinsatserna sedan Dan Corneliussons dagar.
Årets överraskning:
RK: Det var såklart Kaiser Anderssons helomvändning. Efter att i flera år totalnobbat en flytt hem till MFF så verkar han inte vilja något annat än att ge oss vårt efterlängtade guld.
K: Är benägen att hålla med där. Lite Göran Persson-varning på det där tvär-nejet som blev ett ja. En annan överraskning var att Chanko funkade så bra som slitvarg i "Hasse-rollen". Oväntat och lite kul - framförallt eftersom han inte var så lyckad som kantspringare.
RK: Och jag blev i och för sig lika överraskad när Elitlicensnämnden godkände HeIF:s underliga handlingsplan för att ta sig ur sin kris.
Årets bästa publikinsats:
RK: Det måste vara Öster borta. Över tusen pers tog sig till Växjö en vardagskväll och ALLA verkade vilja sjunga, hoppa och dansa. Detta trots att MFF hade en stor fet krisstämpel på klubbskölden och allt hopp egentligen var borta.
K: Öster borta var mäktig, men hemmamatcherna mot Bajen och HBK var även de överruggiga. Priset för min del går dock till läktarinsatsen mot DIF i cupen. Det blev nästan surrealistiskt bra gung av spelare 12 i motljus mot den usla insatsen av laget på planen. Och när kurvan brann till tonerna av Sällskapsresan, ja då sket jag i att vi torskade.
Läs fortsättningen, bl.a. med årets MFF-lag i del 2!
