Är det verkligen så illa som det ser ut? Del 1
Malmöredaktionens #2484 gör ett försök att spjälka upp laget för att hitta en anledning till raset samt att föreslå det som alla andra föreslår, köp en mittfältare och gör det nu!
MFF laget som en del supportrar utnämnde till svenska mästare efter tre omgångar är nu i raketfart på väg ned i superettan. De säger att självgodheten är ett karaktärsdrag som hör malmöbon till men det är endast vid yttre hot. Det sanna karaktärsdraget är bristen på nyanser i bedömningar. Malmöbon kan bara se världen i svart eller vitt. För en månad sedan så var MFF solen på himlen nu är de som bäst en rasande höststorm.
Men laget som representerar MFF är inte så dåligt som de senaste resultaten anger. Detta är min absolut fasta övertygelse. Om vi tittar på individuellt och på truppens bredd i varje lagdel:
Målvakter: Inte så illa ställt. Fedel har rutin som räcker och blir över. Han är dessutom en av allsvenskans bästa målvakter man mot man och är placeringssäker. Han har en stor akilleshäl och det är höjdbollar. Baxter är som AIK:are påpekat en ytterst lojal lagspelare och mycket bättre målvakt än ryktet säger. Vad Lee behöver är lite självförtroende och när han väl får detta så kommer han att växa ut till en skaplig allsvensk målvakt.
Analys: Inte absolut toppklass men bra nära.
Försvaret: Tamandi prenumererar på en plats i U21-landslaget och spås en lysande framtid. Inget att invända mot hans defensiva kvalitéer men han brister en del i sina offensiva uppgifter. Stadigt blir han dock bättre även på det. Majstorovic var hur bra som helst de först matcherna och nämndes här och var som landslagsaktuell. De senaste matcherna har han inte varit lika dominant och hemfaller då och då till att mata meningslösa långbollar som saknar adress. Men han är fortfarande en ytterst kompetent mittback. Olof Persson den ”gamle” (23 år!) kämpen är inte teknisk eller speciellt snabb men oerhört nyttig i alla situationer. Roth är som jag ser det försvarets svaga punkt. Han är långt ifrån så dålig som han var 1999 men saknar allsvenska kvalitéer både defensivt och offensivt.
Det finns en hord av ersättare i försvaret och konkurrensen är stenhård när alla är skadefria. Robert Kjellin, ”mannen med faxen”, blev enligt vissa omtvistade källor utnämnd till Finska ligans bästa back förra året. Bra på båda fötterna, har fortfarande en del att bevisa men potentialen finns där. Oteng-Mensah är en ung mycket lovande back som offensivt är MFF:s bästa back men har en hel del att lära om defensiven. Mete visade redan förra året att han är en riktigt bra mittback, något långsam men placeringssäker. Han är dessutom U21-lanslagsman för Island. Både Ohlsson och Gustavsson är potentiella försvarare men spelar företrädesvis på mittfältet. Kjellin och Mete är för närvarande skadade.
Analys: Det finns svagheter men urvalet känns brett och det bör gå att hitta en konstellation som håller. Dessutom så var försvaret vattentätt de första matcherna och ingenting har förändrats i sak sedan dess. Känns inte direkt sämre än merparten av de försvar vi mött.
Mittfältet: Enligt en samlad expertis MFF:s absolut svagaste enhet. De har rätt i sin bedömning, en hel del av lagets bekymmer har sin källa i det urusla mittfältsspelet. Nyckelordet är mittfältspelet och skall inte förväxlas med spelarna. Försvaret får lätt mittfältet ”i knäet” och kan inte fullfölja sina uppgifter. När de väl bryter ett uppspel så finns ofta ingen att passa och följden blir lätt en projektil uppåt utan adress. Anfallet får inga vettiga bollar och den så kallade andra anfallsvågen lyser med sin frånvaro. Men individuellt så har faktiskt mittfältspelarna riktigt bra kvalitéer. Joseph Elanga är en vänsterbreddare som andra lag drömmer om, löpvillig, snabb och magnifika inlägg. Erik Johansson är inte fy skam och de rapporter vi fick från ÖIShåll om att hans arbetsvilja var si sådär har kommit på skam. Vi förväntar oss mer genialitet men så här långt så har han inte varit dålig. MFF är begåvat med tre urstarka balansspelare i Sörensen, Ohlsson och Gustavsson. Ingenting kan rubba dessa herrar förutom en snabb innermittfältare. De har sin svagheter men de är oerhört nyttiga.
På bänken så finns Osmani som tyvärr väger allt för lätt på den här nivån. En underbar tekniker som måste lägga på ett tiotal kilo muskler innan han kan bli aktuell. Mattisson har varit skadad långa perioder och ser inte ut att komma tillbaks i brådrasket. Concha har också varit långtidsskadad men är på väg tillbaka. Concha är tyvärr inte en spelare som kan vända på en match dvs ytterliggare en vattenbärare. Winquist har visat sig allt för grön för den här nivån och skulle nog behöva ett par år i en lägre serie. Annars är han en typisk högerbreddare men som saknar förmågan att slå bra inlägg och det får ses som ett absolut krav av en ytter.
Analys: Individuellt så finns det mycket att ösa ur men lagdelen saknar allt vad balans heter. Mittfältet riktigt skriker efter en sammanhållande länk och en spelare som kan hålla och förvalta bollen i de sekunder som det tar för att medspelarna att hitta luckor att springa i.
(forts.)
