Nyttig förlust för MFF

Malmö FF förlorade med 1-0 mot gästande Herfölge i dagens träningsmatch på Heleneholms IP. Och hur man än vänder och vrider på det så var det en nyttig förlust.

De yttre omständigheterna var inte de bästa. Kraftig vind, hagelbyar och överlag ett klimat så ogästvänligt att man kan fråga sig vad det är som gör att dryga tusen personer ändå beger sig till Helenholms IP en lördagseftermiddag, för att se Malmö FF möta ett mittenlag från den danska andradivisionen. Det finns alltså människor i vårt moderna samhälle som frivilligt ställer sig på en provisoriskt hopsnickrad läktare, och fryser röven av sig, för att se en fotbollsmatch vars underhållningsvärde inte ens kvalificerar sig in på en tiogradig skala. Det finns alltså människor som är beredda att dra på sig lunginflammation, förkylningar, blåskatarr etc. bara för att i nittio minuter glo på 22 spelare som i sin tur önskar att de befann sig någon annanstans.

Nåja, det är så det fungerar – detta självplågeri som långt de flesta fotbollsfans känner igen. Men som tur är för det alltid något med sig. Idag till exempel, fick vi skåda en match som sa mer om vad som inte fungerade, än om vad som fungerade. Och sådana matcher har ju också ett värde.

Men låt mig inleda med ett snabbt referat av själva matchen som inleddes i ett högt tempo, med många snabba spelkombinationer från båda lagen. Efter omkring fem minuter fick MFF en frispark i ett bra läge som Pode (symptomatiskt för dagen) drog över målet. Minuten senare var MFF framme igen då Ofere lyckades lirka fram en fin djupledsboll till Jonatan som dock blev upphunnen innan han kom till avslut.

Efter de inledande fem-tio så kopplade MFF ett visst grepp om matchen, utan att få ut speciellt mycket av sitt spelövertag, istället var det Herfölge som var vassast framåt. Efter en misslyckad rensning av MFF-försvaret i den 8:e minuten fick Herfölge en riktigt het chans där det efterföljande skottet dock susade förbi strax ovanför MFF-kassen.

Därefter böljade det fram och tillbaka, men i den 20 minuten var danskarna på hugget igen. Daniel Theorin förlorade en nickduell, och det passiva MFF-försvaret kunde bara titta på när Herfölge fångade upp bollen och fick till ett bra skott från distans som susade förbi strax utanför Svenssons vänstra stolpe.

Efter en halvtimme tog danskarna över taktpinnen och började skapa en hel del chanser framåt. Kanske till en del beroende på Göken som hade svårt för att övertyga. Han läser spelet dåligt, och gör många tveksamma ingripanden. Skall han slå en bredsida kan bollen lika gärna träffa honom på knät. Går han upp i en nickduell så river han omkull allt och alla. Det är som om han inte har någon vidare koll på sin egen kropp. Han är yvig i sina rörelser, och stundtals direkt vårdslös. Det känns, som jag ser det, ytterst riskabelt att spela med en sådan snubbe i det centrala försvaret. Motståndarna läser av hans svagheter, och är kvicka med att utnyttja dem. Tur att Gabriel hade en av sina bättre dagar idag, och alltid fanns på plats för att rensa upp efter Gökens stundtals obegripliga manövrar.

I den andra halvleken fick Joakim Nilsson ta över efter den hårt arbetande Robin Nilsson (som efterhand är en av mina favoriter så här på försäsongen). MFF inledde den andra halvleken bäst, och efter två minuter lyckades Safari att erövra bollen högt upp på motståndarnas planhalva och passa fram till Jonatan som hade ett gyllene läge att sätta matchens första mål. Dock brände han, liksom resten av MFF:arna gjorde under den inledande 10-minutersperioden då laget spelade till sig en rad chanser.
Efter fem minuter hade MFF ett bra frisparksläge strax utanför Herfölges straffområde. Än en gång stegade Pode fram, och än en gång sköt han bollen långt åt helvete. Jag vet inte vilka krav man ställer på en frisparksskytt i Sverige och Malmö FF anno 2007, men att bollen åtminstone söker sig mot målramen är väl inte för mycket begärt.

Nåja, liksom i första halvlek så kom Herfölge efterhand in mer och mer i matchen, och skapade en hel del chanser. Framförallt var det på de fasta situationerna de visade sin styrka, men överlag kunde de ganska smidigt spela sig igenom MFF:s oorganiserade defensiv.

Därför var det också helt logiskt att de i den 30:e minuten kunde ta ledningen efter en vacker frisparkskombination där Herfölges lagkapten Mikael Rynell avslutade med ett precist skott i Håkans Svenssons högra kryss.

Fler mål än så blev det inte i matchen, och hur man än vänder och vrider på det så var det ett rättvist resultat. Målchanserna fördelade sig ganska lika mellan lagen liksom bollinnehavet, men ändå var det gästerna som verkade vilja lite mer den här gången. Utöver målskytten så var Herfölges Martin Christensen en av de mer tongivande spelarna på plan.

I Malmö FF så utmärkte sig framför allt Anders Andersson som arbetade över stora ytor och gjorde en bra insats såväl defensivt som offensivt. Hans aktionsradie krympte radikalt i andra halvlek, men trots det var han en av de mer tongivande spelarna i dagens match. Han börjar få ordning på sitt passningsspel, och även om han missar då och då, så präglas hans spel av en stor säkerhet. Idag fick han dessutom chansen att visa att han kan agera och fatta riktiga beslut trots tät uppvaktning.

Daniel Andersson kämpade i vanlig ordning i nittio minuter, och är med sin glöd och disciplin ett föredöme för resten av laget. Daniel bjöd dessutom på matchens garv då han sådär lite småfult tacklade ner den danske målvakten Ulrik Thomsen i en snödriva.

Robin Nilsson är en evighetsmaskin som verkar kunna springa hur mycket som helst. Den glidtackling han gjorde i första halvlek med omkring 50 meters ansats gjorde att jag definitivt tog honom till mitt hjärta. Om denna Robin Nilsson förmår att utveckla sina offensiva kvaliteter är jag övertygad om att han går en lysande framtid till mötes.

Jag tycker också att Safari gjorde bra ifrån sig i sin roll som vänsterback. Det är helt uppenbart att Åkeby ser honom som en allroundspelare, och Safari visade idag att han är så pass allround att han även behärskar backpositionen. Bortsett från ett par misslyckade dribblingsförsök så spelade han stabilt på sin position. Han hakade dessutom på framåt, och visade med sina offensiva utflykter hur en modern ytterback bör agera.

Avslutningsvis: dagens förlust var ingen katastrof. Den gav en hel del, trots målet i baken.
Den visade att Göken har lång väg kvar att gå, och att han fortfarande är ett ytterst tveksamt kort som mittback.
Den visade att Ofere skulle kunna funka som en utomordentlig target player, om han bara kunde fördela bollar därefter. Men det kan han inte, och överlag är hans register allt för begränsat. För att vara en anfallsspelare skapar han alltför lite framåt. Och när han väl får chansen blir han så ivrig att det slutar helt åt pipsvängen. Som det ser ut just nu är och förblir Ofere en inhoppare.
Den visade att Gabriel kan ta ansvar och agera med pondus när så krävs. (Idag gjorde han en så mycket bättre match än senast mot Köge.)
Den visade att Pode troligen skulle bli en bättre fotbollsspelare om han fick byta miljö ett tag. I dagens match hade han ungefär samma roll som Toivonen hade senast mot Köge. Och det var klasskillnad. Pode, som jag önskar och vill allt gott, får helt enkelt inte till det. Han är oftast felplacerad, och tar inte del av spelet på samma sätt som Toivonen. Kanske dags för en utflykt till HBK…

Men vad fan… På onsdag är det dags igen. Och ännu är det ett tag kvar till den allsvenska premiären. Det är gott om tid ännu att träda fram och pissa revir.

- - - - - -

Himmelrikets fotograf Peter Lind har publicerat sina bilder från dagens match här.

- - - - - -

Stort grattis till Yksel Osmanovski på födelsedagen!