Svik inte Stadion
Den nya arenan må bli en Månbas Alpha, en arkitektoniskt fashionabel våtdröm. Men en borg? Jag har svårt att tro det.
Det var länge sedan jag insåg att betongen gjort sitt och att Malmö stadion som fotbollsarena sjunger på sista versen. Det är sorgligt, men det är fakta. Jag har dock varit försiktig i min eufori över vad som komma skall. Har liksom inte riktigt orkat ge mig in i drömscenarion, hyllningar, uppskattning av läktarlutningar och skjuttak. Snarare våndas jag över den kommande skilsmässan.
I takt med att ritningar och modeller droppar ut från Berghs så vettefan vad jag känner längre. Jag är nog inte blidkad ännu. Folk kissar på sig av iver och upphetsning över det nya fina dyra som väntar, och som blir ännu dyrare än det var tänkt. Jag kan stirra mig skelögd på de snitsiga och proffsiga fotomontagen, men i ärlighetens namn ser jag bara någonting som NASA kunde ha skitit ur sig under en kafferast.
Malmö stadion är en plats där jag kan ta en förlust mot lag som Öster eller Gefle, men hur kommer det att kännas när jag står i en mångmiljonkontruktion och vi skåpas ut av Brommapojkarna? Allting kommer att förstärkas, det kommer att svida mer, saltet kommer att gnuggas in djupare i såren. Det kommer ofrånkomligen att innebära ännu mer press och krav på klubben.
Samtidigt är det förstås kaxigt, och helt i linje med den anda som vilar över Malmö och dess traditionstunga fotbollsklubb. Och visst, är det någonstans en modern fotbollsarena är befogad är det förstås i Malmö. Men jag är rädd. Rädd att den nya arenans tyngd kan bli väl häftig att axla. Rädd för att MFF inte ska passa i kostymen. Det var inte många säsonger sedan vi spelade matcher på Gamla IP, och därifrån till detta rymdprojekt känns steget onekligen långt. Det går plötsligt fort. Eller för att slå en passning till Chumbawamba: ”People at the top have further to fall”.
Någonstans tappade jag liksom bäringen. Spelare som Jörgen O, Hasse M och Olof P försvann i diset, och nu väntar *varumärke*-arena och fotbollslegionärer. Nya sånger och ramsor kommer säkert att se dagens ljus utifrån de nya omgivningarna 2009, men det kommer ändå att kännas skumt. Finns det exempelvis någon logik i att sjunga stolt om vår himmaborg, när borgen ifråga inte är den grymma betongoval vi egentligen åsyftar. Den nya arenan må bli en Månbas Alpha, en arkitektoniskt fashionabel våtdröm. Men en borg? Jag har svårt att tro det.
Bland det första som kommer ske på denna nya arena är invigningsmatch i U21 EM i juni 2009, och efter vad jag förstått dessutom ett EM med en ambassadör vid namn Henke Larsson. Bara en sån sak. Vår hemmaplan kommer inte längre att vara en angelägenhet för bara Malmö FF och dess supportrar, utan en syltburk som alla kommer att vilja stoppa fingrarna i. Den där identifieringen med klubben och känslan av närhet till laget kommer med stor sannolikhet att få sig en törn. Eller för att hårddra det; högtidsstunderna med hemmamatcher kommer att vara någonting som stoppas in i programmet mellan Bruce Springsteen och Traktorpulling from hell.
Förlåt, jag är lite känslig och omotiverat negativ, tar i så jag skiter på mig. Men det bottnar nog i rädslan. Jag känner helt enkelt inte igen mig i det som presenteras. Jag har svårt att infoga mig själv och mitt förhållande till Malmö FF i allt som målas upp just nu. Jag står med en känga stadigt planterad på Norra läktaren, och en strumplös fot svävande i ett ingenmansland.
Det blir säkert bra till slut, det blir säkert fantastiskt. Baktanken med hela denna långa harang är nog snarare denna: glöm inte att det återstår många goda stunder på Malmö stadion. Vissa av dessa stunder kommer att överleva både dig och mig och *varumärke* och *varumärke*. Jag tycker vi ska njuta av denna sista tid så mycket det bara går. Stadion förtjänar en sjuhelvetes värdig pensionering, och är inte någonting vi bara ska sitta av i väntan på något annat. Sen kan man naturligtvis onanera över ritningar och plastmodeller bäst man vill, men det tycker jag att man kan göra lite i avskildhet, ni vet som man brukar göra. Tro mig, en svartsjuk Stadion är ingenting man leker med.
