Måndag morgon: Verkligheten är inget alternativ
Lungnet kring MFF tvingar in tankarna i det verkliga livet. Usch vad trist!
Februari börjar gå mot sitt slut. MFF har spelat tre träningsmatcher och sakta men säker börjar man skymta det som ska bli ett slagkraftigt lag revanschsäsongen 2007. Men i övrigt är det lugnt. Inga skandaler. Inga spekulationer om eventuella nyförvärv. Det är för en gång skull tunnsått med MFF-nyheter och det är både på gott och ont. Gott eftersom Sören Åkeby och hans trupp får jobba i lugn och ro. Ont eftersom all uppmärksamhet sägs vara bra uppmärksamhet och ibland kan det vara uppfriskande med lite skriverier om klubben, vare sig de är fulla av substans och sanningar eller ihopkokade på en spekulationsspik.
Annat är det i några av våra konkurrentklubbar. Jag tänker främst på allsvenskans två HIF-klubbar. Helsingborg och Hammarby. I Helsingborg är det oroligt i styrelserummet och klubbens stora finansiär hotar att lämna klubben om han inte blir vald till ordförande. I Hammarby är det oroligt eftersom i stort sett varenda duglig spelare har lämnat klubben och nu ska en orutinerad tränare från Degerfors skapa ett slagkraftigt lag, en uppgift som redan verkar barka åt skogen. Krydda det med lite mobbing av Jeffrey Aubynn och vi snackar en klubb i obalans.
Det är naturligtvis njutbart att gotta sig i andra lags elände. Men samtidigt blir jag lite avundsjuk. Jag har ju för länge sedan bestämt mig för att MFF ska vara det som i stort sett allting i mitt liv kretsar kring och när det inte händer så mycket så blir mitt liv lite fattigare och ibland lite för tyst. Ingen telefon som ringer stup i kvarten för att alla vill diskutera det senaste nyförvärvet eller den senaste skatteskandalen. Diskussionerna på de olika MFF-forumen handlar om lutning på de allsvenska läktarna istället för om Madsens vara eller icke vara i MFF. Tidningarna skriver pliktskyldigast om den senaste träningsmatchen men annars handlar det mest om håkky och skidor och annat meningslöst trams.
Det är med andra ord lite för lugnt för att man ska kunna ägna tankarna åt MFF 24 timmar om dygnet. Istället får man tänka på annat. Som min Fiats trasiga kopplingsvajer, den stundande lägenhetsjakten, Mat-Tinas onanivideo eller det plikskyldiga räkningsbetalandet. Man får alltså tänka på såna där verkliga saker som vanliga människor ägnar sig åt. Ett studiebesök i verkligheten. Och det som händer är att man snabbt förstår varför man en gång i tiden tog det lite knasiga beslutet att ägna sitt liv åt ett fotbollslag som i nio fall av tio gör en besviken. Man förstår varför man står i minusgrader och hagelstorm för att se MFF möta Herfölge. Verkligheten är alldeles för tråkig för att vara ett alternativ.
