Lagbanner
4-0 & champagnefotboll
Ulrich Vinzents spelade strålande fotboll på Heleneholms IP mot ett tamt Örgryte.

4-0 & champagnefotboll

MFF spelade strålande fotboll, och körde fullständigt över stackars Örgryte. Alla i det himmelsblå stället var bra – till och med de som var mindre lyckade var bra. Det var liksom en sådan dag.

Den gamle målvaktshjälten Jonnie Fedel fick, precis som väntat, dra på sig arbetsstället och ställa sig i målburen eftersom såväl herrar Sandqvist som Svensson satt hemma med diverse krämpor. Fedel – och plötsligt var det 90-tal igen: Hey, hey, hey, hey! vrålade han så att skatorna skrämda flaxade iväg från träden runt Heleneholms IP. Lugn, lugn, lugn, lugn, lugn! tjöt han åt alla och envar.

Och visst, det blev lugnt för Fedel denna dag mot ett, uppriktigt sagt, mediokert Örgryte. Redan efter fem minuter visade MFF vart det skulle bära. En serie snabba spelkombinationer avslutades med en precis passning till Yksel som stod bra till strax utanför straffområdet. Yksel tryckte till för kung och fosterland, men skottet var så lamt att bollen slutade rulla efter bara någon meter. Bara någon minut därefter var det dags igen. Daniel Andersson erövrade bollen på mittfältet och slog en resolut passning till Ola Toivonen som avancerade fram och drog till. Men Dick Last i Örgrytemålet var med på noterna och kunde freda sin kasse.

Redan efter en tio-femton minuters spel kunde man se ett par spelare som stack ut en aning: Daniel Andersson spelade med stor pondus och styrde och ställde hur han ville på mittfältet.
Yksel jobbade kopiöst, och var – överallt. Samtidigt. Var det inkast till vänster var han där och sökte position. I nästa ögonblick var han ute på högern och fångade upp en crossboll, för att i nästa våg gå på avslut från en central position. Det är många som redan har sagt det, och jag är beredd att hålla med: Yksel är i briljant form i ögonblicket, och fortsätter det så här blir han en av MFF:s stora 2007.
Ulrich Vinzents glänste på sin högerbacksposition och susade outtröttligt fram längs kanten, och matade spelarna i boxen med grymma inlägg. Vinzents visar hög klass, och är i ögonblicket helt outstanding på sin position.

Nåja, tillbaka till matchen. I den elfte minuten visade Fedel att han ännu kan när han räddade ett stenhårt skott utifrån med magen! Bollen bara studsade vidare, och Fedel rättade till tröjan som om inget hade hänt.

Sen var det dags för MFF igen. Efter en hörna från Junior blev det lite kalabalik framför mål. Bollen studsade hit och dit flera gånger om. Skoog träffade först en gång. Sedan en gång till. Men hela tiden stod någon rödtröja i vägen. Bolljävelen ville helt enkelt inte in.

MFF:s spelövertag var kompakt, och Örgryte fick inte till mer än en och annan halvdan kontring, som backlinjen, med en suverän Dubbel-Anders i spetsen, tog hand om utan bekymmer. Överlag var det som om Dubbel-Anders spred en viss ro omkring sig på sin nya position. Framförallt syntes det på Theorin som agerade bättre än på länge – kanske trygg av Anders ständiga back-up och klara direktiv.

I den 18:e minuten drog Vinzents på sig ett gult kort då han lite nonchalant sparkade ner en ÖIS:are. Vinzents slog ut med armarna när domare Jonasson drog fram kortet, och lommade iväg med ett litet flin på läpparna. Ännu större skäl att flina fick han efter en halvtimmes spel. MFF var åter inne i en positiv period med mycket bollinnehav, fin rörlighet och snabba spelkombinationer. Skoog tog emot en boll och höll undan på sitt typiska sätt. Han lättade bollen till Junior som dribblade framåt parallellt med straffområdeslinjen. Bakifrån kom Vinzents med fart, och Junior rullade ut bollen till honom. Vinzents fångade upp, tog ett par steg in i straffområdet och avslutade med ett kraftfullt skott – ribba in. Så vackert! Så effektivt!

Junior och Skoog funkade bra ihop i anfallet. Junior har fortfarande en benägenhet att hålla bollen lite för länge i vissa situationer, men skapar trots det en mängd av chanser. Skoog var också på hugget och var sådär skönt småful som jag vill han skall vara. När det återstod en sex-sju minuter av första halvlek tryckte han lite retfullt ner en ÖIS:are bara någon meter från bortabänken. Ett visst kacklande uppstod på bänken, varpå Skoog kommenterade högt och tydligt: ”Det här är för fan fotboll, va?”

En annan skön incident inträffade precis i slutet av halvleken när ÖIS slängde iväg en befriande spark. Bollen rullade sakta mot sidlinjen på MFF:s planhalva, och ingen spelare var i närheten utom Yksel som kom joggande i måttlig takt. Fedel i mål tokvrålade: Jauga! Jauga! Jauga! Yksel fick plötsligt en jävla fart och kutade som en skållad råtta för att hinna ifatt bollen. När han väl vände sig om med bollen var där inte en käft i närheten. Han blängde lite surt mot Fedel som slog ut med armarna och låtsades som om det regnade.

Tre-fyra minuter in i den andra halvleken var det dags för matchens andra mål när MFF fick frispark strax till höger utanför Örgrytes straffområde. Skoog stegade fram och slog en flack skruv som gick i en båge över såväl muren som de framåtrusande spelarna, och sökte sig in i vänster burgavel.

Efter drygt tio minuters spel i andra gick Järdler och Daniel ut, och ersattes av Safari och Pode. Yksel tog över Daniels plats, Pode gick in centralt och Safari tog vänsterbacken. MFF fortsatte att pressa och spela smart, tätt och i högt tempo. Örgryte gick på knäna och hade inget alls att sätta emot.

Efter en halvtimmes spel var det dags för ännu ett byte när Junior ersattes av Ofere. Strax därpå inträffade det som inte fick hända. Skoog tog sig för baksidan av vänster lår och signalerade att han inte kunde fortsätta spela. (Efter matchen sa Skoog att han inte visste vad som hänt, men troligen var det ”något med muskeln”. Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt. Skoog behövs, och han, om någon, har redan haft otur så det räcker.)

Istället för Skoog valde bänken att sätta in Göken på topp bredvid Ofere! Helt sjukt och underbart! Fedel i mål! Göken och Ofere på topp! Dubbel-Anders som mittback! Yksel som defensiv mitt och Safari som vänsterback… Måste vara en ny klassisk MFF-uppställning!

Matchen fortsatte och MFF:s dominans var också fortsättningsvis total. Fedel hade inget att göra, men när han väl skulle ingripa visar han att de gamla takterna ännu sitter i. Vid ett tillfälle plockade han med stor bestämdhet ner ett sällsynt ÖIS-inlägg, och den efterföljande utsparken hamnade sedan långt utanför sidlinjen. Och än en gång kom de där 90-talsvibbarna över en. Publiken småmös och snart ekade den gamla bekanta ramsan igen i skuggan av det mäktiga Heleneholmsverket: Jonnie Fedel! [klapp-klapp-klapp], Jonnie Fedel! [klapp-klapp-klapp].

I den 40.e minuten rusade den store Göken fram längs vänster kant och fick till ett exakt inlägg som landade på Jocke Nilssons bredsida och gick direkt i mål. Göken överraskade alla med att slå ett underbart inlägg igen bara minuten senare, denna gång från höger sida.
I sekvensen efter var det dags för en nickduell. Göken tog sats med ett par meter, och i stort sett alla på läktaren hukade. Men ingen skada skedd den här gången.
Matchen avslutades med ett elegant frisparksmål av Ola Toivonen som skruvade bollen över muren in i vänster burgavel bakom en chanslös Dick Last. 4-0, och strax därpå blåste domaren av. Säkert till stor glädje för framförallt ÖIS som har en del att fundera på inför starten i Superettan. Men också till glädje för alla oss som var där och fick se ett MFF som spelade en sprudlande fotboll.
En sådan fotboll som ibland också kallas för champagnefotboll.
- - - - -
I vanlig ordning hittar ni alldeles utmärkta bilder från matchen signerade Peter Lind här

Micke Möllermickael.moller@svenskafans.com2007-03-07 21:50:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF