Hej då, Bovar!
Det räcker inte med mediaepitetet "den nye Zlatan. Och det räcker inte med en gudabenådad bollbehandling för att lyckas i Malmö FF, Bovar. Det krävs stake. S-t-a-k-e!
Epitetet "Den nye Zlatan" är vid det här laget lika sönderanvänt som en tonårspojke på 50-talets enda erotiska magasin. Osmani var en ny Zlatan, Djordjic var en ny Zlatan, Ylli Shabani var definitivt en ny Zlatan och jättetalangen Colo Halit har redan fått epitetet inpräntat i sitt CV så många gånger att han redan hittar till Amsterdam Arena i sitt undermedvetna.
Och Bovar Karim har verkligen tagit omdömet "den nye Zlatan" på fullaste allvar - men ändå missuppfattat det hela med råge. För hans käft glappar likt ett öppet fönster i styv kuling och han leker redan medieprimadonna - trots att han aldrig, aldrig, i sitt tonåriga luftbubbleliknande fotbollsliv gjort en endaste spelminut i ett riktigt A-lag.
För det där gästspelet i Fotbollskväll för något år sedan framstår nu som så fullständigt obegripligt att man bara baxnar över att Nyström och c:o köpte myten Karim.
Jag har sett Bovar in action på två träningar. Båda gångerna såg jag hans makalöst vackra bollbehandling och tänkte "fan, det är bara en tidsfråga innan killen slår igenom". För den som har lust att scrolla tillbaka till den tidiga vårens ändlösa laguppställningsnoja på Himmelriket, kan nog hitta många förslag från mitt tangentbord där Karim fanns med som joker på bänken. Jag ville så gärna att han skulle lyckas. Jag ville att den där osannolikt vackra finten från en sensommarträning 2002, där Jörgen Ohlsson förvandlades till en stelopererad statist, bara skulle vara början på en ny era. Och att han skulle vara den nye... ja, ni vet.
Men redan tidigt kunde man ana tecknen på att något var fel. Jag minns en artikel som beskrev att Bovar en gång sågs lämna styrketräningen misstänkt tidigt, varvid Prahl fick syn på honom och bryskt frågade om Bovar "verkligen var klar?!". "Jaja", svarade Karim och lommade iväg på ett halvnonchigt sätt.
Andra skrev i vintras att Bovar med anhang uppträdde störigt mot andra i publiken under Skånecupen i Baltiskan. Och då gick präktiga lilla jag in och försvarade honom på MFF-forumet och försökte tillrättavisa de som illvilligt smutskastade en av våra spelare.
Men många av varandra oberoende vänner och andra källor som varit på träningar, vittnar ständigt om att Bovar snarare tror att han är på ett Vodafone-konvent i Maxi Löddes barnhörna än på en fotbollsträning hos Sveriges största fotbollsförening. Och det stör mig.
Tyvärr blev Karim skadad i höstas - något som kom synnerligen olägligt, då det faktiskt rapporterades om att han utvecklades som lagspelare under sommaren - och han föll då snart in i småpojkstadiet på allvar. För uttalandet i kvällspressen nyligen tyder på att han inget annat är än en lipande småpojke.
För att spela i Malmö FF, Bovar, kräver stake. Man biter ihop om det går motigt och man kämpar på träningar och matcher för att visa sina talanger och färdigheter. Utanför planen är man dessutom som MFF-spelare representant för föreningen, vilket gör att popcorn-kastning på en inomhusturnering och totalt vansinniga uttalanden om "avundsjuka" (goddag, yxskaft) Malmöbor i Aftonbladet går fetbort.
Jag har svårt att bli förbannad, för jag tycker ärligt talat synd om killen. Det kan inte vara lätt att vara stjärna innan man ens presterat något. Att först få sitta och jäsa hos Wernersson och sedan plötsligt inse att oglamorösa veteraner som Mattison, Ohlsson, Olsson och, ja, t.o.m. Bergström tillför mer på ett mittfält, det måste anses som ett fett neråttjack på superstjärnestämpeln.
Det kan inte vara lätt att vara ett så missförstått geni. Plötsligt duger visst en superettanförening för supertalangen - om nu inte svängiga Bajen nappar. Fast, det är klart, på Café Opera kan man ju mingla och flamsa hur mycket man vill...