Camp Keftedes: ett femte vykort
Michael Bolton är fortfarande het i Larnaca.
Efter en massa positivt tänkande och en skvätt Gandhi kan det vara skönt att få lite mat i magen, tänkte vi. Och stegade ut i den lite småkalla (nej, småljumma skall det vara!) Larnaca-aftonen för att hitta ett lämpligt etablissemang.
Det finns en liten restaurang en bit härifrån där vi slog oss ner och beställde in en pava lokalt rödtjut och meze för två. Ganska snart var bordet översållat av smårätter: korvar, skinka, sallad, oliver, bacon, grekiska köttbullar, tomater…
Smårätterna smakade ljuvligt och vinet slank ner, men ändå var det något som inte stämde. Vi kunde bara inte sätta fingret på vad.
Men efter ett tag började det klarna, och så gick det plötsligt upp för oss. Den ene mannen efter den andra hade hockeyfrilla. Det är som om Michael Boltons gamla mullet plötsligt blivit högsta mode här i Larnaca. Några hade vaxat sina frisyrer så de riktigt glänste i den dåligt upplysta lokalen. Andra hade lagt lite slingor här och där, medan vissa hade fluffat till det lite ovanpå (ungefär som om de tryckt ut ett gäng gräddbullar på skulten). Och alla satt så där fånigt och slängde med lockarna, och flörtade ohämmat med de få damer som befann sig i lokalen. Och de hade dessutom mage att sitta och peka finger åt oss som om det var vi som var lustigkurrarna i sammanhanget. Sicka bondknoddar!
Positivt tänkande i all ära, men någon jävla måtta får det ändå vara, tänkte vi och reste oss från vårt bord och lämnade lokalen i protest!
Det skulle till och med Gandhi gjort.
