Camp Keftedes: Ett sjätte vykort
Ett möte som tar en oväntad vändning.
Söndag är vilodag också här i Larnaca. Så därför nöjde vi oss med futtiga sex inslag denna dag och enades sedan om en liten lur i solen. Lite senare framåt kvällen bestämde vi oss för att gå mot stan för att få i oss en bit mat. Vi hamnade på Artcafé 1900, ett riktigt trevligt ställe. Vi satte oss till bords beställde in vin, vitlöksbröd och lamm i koriander.
På bordet bredvid satt ett gäng trevliga killar. Det började med lite konversationer mellan borden och efter middagen beslöt vi oss för att flytta över till deras bord för ett par glas innan hemgång. Samtalet var i full gång och stämningen på topp när en av männen plötsligt började berätta om sitt jobb.
Det visade sig att mannen var fågelskötare, och han var inte vilken fågelskötare som helst, han tog hand om bygdens flamingos. Denna insikt fick oss att börja skruva på oss lite lätt. Fågelskötaren berättade passionerat om sin kärlek till dessa rosa pippifåglar. Han talade sig varm om deras karaktärsdrag, ”men” sa han plötsligt och höjde ett varnande finger, ”de kan också bli mycket bongstyriga, men trots det är de väldigt hemkära”. Fågelskötaren tystnade och tittade sorgset ner i bordet, ”så här långt har vi bara blivit av med en enda flamingo, det skedde för övrigt bara för några dagar sedan.”
Vi tittade på varandra men hade inte mage att berätta, tog adjö av våra bordskamrater och gick hem den här kvällen utan att säga ett ord.