Tony Ernst var på "Patriark" Anderssons första träning
"Hur var det?", ska dom fråga oss någon gång i framtiden, dom som inte var där. "Som vanligt", ska vi säga, vi som var där. "1200-1300 personer på träningen, banderoller, tevekameror, direktsänd radio, totalt kaos. Inget utöver det vanliga, alltså".
Förutom att man liksom fick nåt skit i ögonen när man såg honom komma invandrande i MFF-overall.
Först såg han lite tagen ut. Rörd. Sen såg han trött ut; det var en och en halv månad sedan han tränade. Sen såg han ut som man hade hoppats: säker, stenhård, pardonlös. Patrik Patriark. Der Kaiser. Roys påg. Tydligast syntes det vid tvåmålsspelet i slutet där ena laget fick hörna och Patriks lag inte ställde upp sig snabbt nog i försvarspositioner. Då vrålade han, pekade och tog tag i det och när hörnan sen kom så tryckte han bort Jon i nickduellen som var det den enklaste sak i världen.
Och han fick bästa tänkbara start i Malmö FF: han vann första sten-sax-påse-duellen mot Olof efter att de petat på samma boll i första lekmomentet.
Därefter var det försvarsövningar. Det har Prahl tjatat om varenda försäsong sedan han kom. Trist att titta på. Något nyttigare att genomföra, kantänka. Året innan Prahls tillträde släppte vi in 46 mål. Efter Prahls första år var vi nere på 32. Och ifjol släppte vi in 23. Ser ni tendensen? Men han verkar fortfarande inte nöjd. Varenda träning är det dessa enformiga försvarsövningar; karln är väl inte nöjd förrän vi släpper in noll mål. Anfallsspelet är lite mer hipp som happ. Fram med bollen till Skoog eller Grahn eller Afonso eller Igor eller vem fan som helst så ordnar det sig säkert.
Målvakterna är fortfarande ett sorgligt kapitel. Asper tränar inte fullt ut ännu. Joel släntrar in sista tio minuterna. Driss sitter framför teven och följer hemlandet Marockos äventyr i Afrikanska mästerskapen. Närvarande på träningen är Joakim Moberg och en ännu yngre pojke som jag tror heter Victor nånting. Men hela vår allsvenska satsning hänger på att Asper är frisk. Är han inte det måste vi köpa eller hyra en ny målvakt. Joel kan möjligtvis bli nånting om några år. Joakim Moberg däremot kan bara bli nåt om han reinkarneras.
Borta från träningen på grund av småskavanker var Grahn, Tomas Olsson, Yngvesson och Lolo. Och efterhand som träningen fortgick så försvann också Igor, Holgersson och Mattison. Ingen av dom verkade dock allvarligt skadade; de gick för egen maskin. Men vi har en jävligt tunn trupp just nu: 15 utespelare. HIF, för att ta ett närliggande exempel, har 21 utespelare. Vad händer på lördag? Ska vi ringa Odense och be om en sjumannamatch istället?
Sen var det tvåmålsspel och här kan man lyfta fram lite olika saker: a) Skoog vet inte hur man inte gör mål. Det är fanimej helt otroligt: han kan gå runt hela träningen och se tjock och lat ut men så fort det blir tvåmålsspel så är han dödligare än det där thailändska fågelviruset, b) Behrang Safaris formkurva pekar uppåt, c) Afonso har en hyfsad touch på bollen. Se där: årets understatement redan, d) Daniel har lyft sig rejält och kommer helt enkelt inte att låta sig petas, e) Darko gjorde dagens snyggaste mål med ett skott i krysset.
Nåt annat kul? Ja, Olof hade kanske sett lite för mycket på Super Bowl-finalen på TV3 häromnatten, drog iväg en rökare som flög högt högt över men inhöstade i alla fall dagens muntraste applåd.
Matias Concha? Man får förstå honom. Han varvar ner i en klubb norr om trädgränsen, ska kanske studera däruppe eller nåt, vad vet jag, och orkar inte satsa fullt ut längre. Då gör man rätt i att lämna för en lite mindre ärorik förening.
Sist på träningen fick Patrik sin tröja, sin MT96-halsduk och sen fick han skriva autografer en masse. Därefter vankades presskonferens. Innan han kunde sätta sig i bilen och styra kosan söderut.
Jag lyssnar på Jiggamans senaste (och sista!) i lurarna när jag cyklar hem genom ett regnigt Malmö. Det känns ungefär såhär: jag vet att jag kommer att få vara med om något stort. Kanske tar vi inte guldet; kanske blir det ingen succé för Patrik. Men det är inte det viktigaste; här finns något i Malmö FF just nu som är större än alla spetsiga taggar på verklighetens törnbuske.
Jay-Z flyter på Kanye Wests beat och berättar: "When I come back like Jordan, wearin the 18 / It ain't to play games with you / It's to aim at you, probably maim you / If I owe you I'm blowin you to smithereeens / Cocksucker take one for your team / And I need you to remember one thing: I came, I saw, I conquered".
