Patrik Andersson: "I Sverige ber man nästan om ursäkt för att man är med"
För två år sedan blev jag så skrämd att jag höll på att tappa telefonluren. Förra året studsade jag till, men mindes det trevliga samtalet året dessförinnan. När jag nu för tredje året ringer för att göra en intervju inför den allsvenska starten känns det bara behagligt välbekant, när den myndiga stämman svarar: – Andersson.
När Patrik Andersson talar lyssnar man. Har man gjort 96 landskamper, vunnit VM-brons, tyska och svenska mästerskap samt Champions League bland annat, så finns det en erfarenhet och en meritlista som inte går att komma förbi. Patrik Andersson har spelat med och mot de bästa, varit i de största klubbarna och känner halva Europas fotbollselit. Han är dessutom inte rädd att säga vad han tycker. Det är klart man lyssnar.
Jag berättar att jag upplever hans bror Daniel som likadan, en sanningssägare - en som man lyssnar på när han talar. Ett familjedrag? undrar jag.
– I Sverige ber man nästan om ursäkt för att man är med. Jag tycker det är bättre att säga vad man tycker och tänker, även om det kan vara obekvämt ibland. Sen får man stå för det efteråt om man skulle ha fel. Där är vi rätt lika, Daniel och jag.
Han undrar vad det är Daniel har sagt till mig, och jag berättar att denne är starkt kritisk till den svenska försäsongsträningen. Det är uppfriskande med någon som inte håller inne med sina idéer, säger jag.
– Jag håller med honom. Jag anser att all fotbollsträning ska ske på fotbollsplanen. Jag har aldrig haft någon kontinuerlig styrketräning över huvudtaget, för att ta ett exempel. I stället har det handlat om styrkegymnastik, som situps, ryggövningar och liknande. Utan vikter alltså. Fast pratar vi nu om Sören Åkeby i det här fallet, så vill jag ändå säga att han är öppen för dialog. Det är ett givande och tagande med honom, som jag uppskattar.
Den allsvenska starten är bara några dagar bort. Som vanligt är man som supporter mer optimist än realist. Det pratas guld som aldrig förr, och även om det är svenska mästarna Elfsborg som står för motståndet på påskafton så är det inget som verkar skrämma. Eller?
– Det är några klubbar i Sverige som verkligen ska säga att det är guldet man är ute efter. Malmö är en av dessa. Jag tycker MFF har en fin bredd och har satsat mycket pengar på laget. Som jag ser det har man den bästa truppen av alla. Att då inte säga att man tror på guld skulle vara märkligt. Fast för att det ska lyckas måste det till kontinuitet. Förra året ställde dels skador till det, men också ett plottrande med olika uppställningar. Det håller inte.
På tal om spelsystem, vad tycker du om 4-3-1-2?
Tidigare år har kantspelet varit MFF:s styrka. Det blir lidande i år med det här spelsystemet. Det jag har sett hittills i träningsmatcherna har varit mycket gröt på mitten. En sån som Toivonen behöver lite plats för att komma till sin rätt, och detta har man inte lyckats med att ge honom. Malmö kommer att möta många lag som kommer att backa hem, och göra det trångt. Som jag ser det ska man då utnyttja ytorna, och de brukar finnas på kanterna. En risk är att det nu kan bli väldigt väldigt trångt och plottrigt centralt.
Fast är inte tanken att ytterbackarna ska komma upp på de tomma ytor som automatiskt blir när man har tre centrala mittfältare?
Jovisst, så är det. Men det är lättare sagt än gjort. De har både yttermittfältare och ytterbackar som de ska ta sig förbi. Det ställer stora krav på spelarna för att de ska klara av det.
För ett år sedan när vi talades vid var du besviken över att man inte hade värvat Dixon året innan. Du menade att han hade kunnat vara skillnaden mellan ett guld och femteplatsen 2005. Kan han vara skillnaden mellan ett guld och en sjundeplats?
Ser man till förra året var AIK väldigt framgångsrika, även om motståndarna inte testade dem ordentligt. Kalmar är ett liknande lag. De minimerar riskerna med ett stabilt försvarsspel. Malmö kommer att göra sina mål i år, det är oundvikligt med så bra forwards. Men frågan är hur försvaret håller. Dixon är en riktigt bra värvning. Fast jag har svårt att förstå varför man inte spelat ihop ett lag, det gör mig orolig. Det är bara en match kvar att spela innan premiären, och man testar fortfarande. Språkförbistringen är ett annat problem. Ulrich pratar danska, Dixon engelska, Gabriel portugisiska och Järdler svenska. Sören Åkeby borde förklara hur han tänker när han väljer att inte spela ihop försvaret. Det känns inte riktigt bra, tycker jag. Det borde vara klart nu vem som ska spela bredvid Dixon och då låta försvarslinjen spela ihop sig. Landslagsuppehållet kom också olägligt nu, med både Daniel och Jonatan borta.
Jag håller med honom, men säger att dessa bägge känns säkra på sina platser. Det var inte offensivt det klickade förra året, utan det var försvarsspelet som var miserabelt.
– Jag vill inte hänga ut enskilda backar, säger han. Det var inte bara där problemet låg. Jag saknade en enhet; var och en fick klara sig själv i olika situationer, verkade det som. Det var ett dåligt försvarsspel över hela planen.
Förra året värvade man Gabriel, i år Theorin och ändå kommer man på att man vill testa Anders Andersson. Är det inte dålig scouting av våra nyförvärv?
Det är inte utan att man börjar undra. Det sänder om inte annat ut väldigt konstiga signaler till spelarna.
Efter Magnus Haglunds och Rikard Norlings succéer förra säsongen med Elfsborg och AIK tycks en trend att anställa unga och förhållandevis oprövade tränarkort inletts. Tony Gustavsson i Hammarby är det senaste exemplet. När jag frågar Patrik hur han skulle ställa sig till en förfrågan om Malmö FF skulle ringa honom, säg i sommar efter en usel allsvensk start, blir det tyst en stund.
– I dagsläget är det inte aktuellt, säger han till slut. Jag tror inte att det är bra att ha band till spelare i en klubb som man ska träna, så frågan ställer sig inte för tillfället. Nu vill jag jobba lite bredare med annat och skaffa mig mer kött på benen.
Jag undrar om han i så fall inte kan tänka sig att göra en Thern och börja i en mindre klubb där han inte har några relationer med spelarna. För att sen gå vidare. Patrik svarar att han skulle ha svårt att tänka sig en klubb på seniornivå utan stora ambitioner. Däremot, fortsätter han, är det en annan sak med unga spelare. Där man kan vara med och utveckla och få fram talanger.
Är det aktuellt att gå en svensk tränarutbildning?
Kanske. Fast med den tränarutbildning vi har idag, så vet jag inte. Den känns inte bra. Det känns bara som ett sätt att få papper på att man är tränare.
Himmelrikets redaktion gjorde i höstas en enkät där många föreslog dig som sportchef, och med Hasse Borg som marknadschef. Skulle det vara en intressant roll?
Naturligtvis skulle det vara ett intressant uppdrag. Men nu är de ett tight gäng i MFF som gör det bra, så det är inte aktuellt för tillfället. När nu den nya arenan står för dörren så vill de förstås vara med på hela den resan, vilket jag förstår. Men jag har en bra relation med MFF och vi har mycket kontakt med varandra, utan att för den sakens skull ha några kontrakt påskrivna oss emellan.
Sista frågan, Patrik. Elfsborg borta i premiären. En perfekt start, tycker jag.
Ja, MFF har spelat mycket på konstgräs under våren, vilket är en fördel förstås när det gäller underlaget på Borås Arena. Och sen är det upp till bevis direkt. Elfsborg är de som blir jagade i år. Det är en sak att ta sig till toppen, det är en helt annan och svårare sak att bli kvar där. Tar vi med oss nåt hem från Borås är det bra, då har MFF fått en fin start.
Och där skulle intervjun vara slut egentligen. Jag är på väg att tacka för att jag fått uppta hans tid när han plötsligt säger: - Jag hoppas man har tålamod med Ola Toivonen. Det är en ung och väldigt duktig spelare, men vi ska komma ihåg att han förra året spelade i ett allsvenskt bottenlag och innan det i Degerfors. Det är stor skillnad att komma till Malmö FF, med allt vad det innebär. Så jag vill verkligen betona att tålamod med honom är viktigt, både från lagledningen och från supportrarna.
Jag frågar vad han då anser om en eventuell förlängning med Jari Litmanen, som ju i så fall skulle ha samma roll som Toivonen.
– Det är en svår fråga. Roy Hodgson visade i landskampen mot Azerbajdzjan vilket förtroende han visar Jari. Han hade inte spelat en match på länge och är precis tillbaka från skada och så spelar han 90 minuter. En frisk Jari är exceptionell och en tillgång för MFF. Men hur länge är han skadefri? Ska man bygga laget runt honom? Vad skickar det ut för signaler till de andra när man har värvat Ola Toivonen för den 10-rollen? Nu har MFF valt att spela in Ola på den platsen, ska man då i sista stund låta Jari ta över den rollen? Nej, det vore inte bra.
Jag föreslår att man har Jari som en superavbytare, om han går med på det. Patrik håller med. Men frågan är om Jari går med på det i så fall. Och ska man låta en frisk Jari sitta på bänken bara för sakens skull?
Tur man inte heter Hasse Borg och behöver ta det beslutet?
Ha ha, verkligen. Det är ett känsligt ämne det här med Jari.
