HBK-MFF 0-1: Kaptenen och Himmelriket om matchen
Dagens match var en imponerande uppvisning i att kontrollera en match och helt plötsligt öka tempot och skapa chanser.
Soligt och varmt. Grön gräsmatta. En stilla doft av sommar i luften. Förutsättningarna var de bästa. Matchen: tidvis bra spel som lovar mer. Även om det bara blev ett mål för MFF idag så fanns det bud på fler. Fast försvarsspelet var det för dagen största glädjeämnet. Anders Andersson spelade mittback som vore han född till det och Jimmy Dixon ägde matchen. Dessutom turades Behrang Safari och Ulrich Vinzents om att springa gatlopp längs kanterna. Det såg väldigt tryggt ut, så tryggt att HBK inte hade en enda chans i andra halvlek och endast en handfull chanser i första, där ett stolpskott var den farligaste.
Men det var inte bara i försvarslinjen det såg stabilt ut. Malmö har tränat försvar över hela planen, det märks. De tre centrala mittfältarna springer och täcker och finns överallt så kopiöst mycket och ofta att de ser till att motståndarna inte får tiden att bygga upp farliga anfall.
Jag träffar kapten Daniel efter matchen och hans spontana kommentar är att det såg stabilt och bra ut.
– Jag tycker det här var en riktigt bra värdemätare. Vi var lite bredare på mitten idag med Yksel och Jocke längre ut mot kanterna, vilket gav Ola lite mer plats. Det blev inte så plottrigt centralt idag heller.
Känns det bra, nu med endast sex dagar kvar till premiären?
Verkligen. Det här var ett bra genrep. HBK på Örjans Vall är erkänt svårt, och jag tycker vi ägde matchen.
Juniors mål kom redan i minut 6 efter en mycket precis passning från Jocke Nilsson. Junior tog behärskat ner bollen, trots uppvaktning av Halmstad-backar, och sköt distinkt in bollen i mål. Strax därpå hade Jonatan Johansson några halvchanser, och glädjande nog låg Ola Toivonen bakom framspelen.
Första halvlek är överhuvudtaget mer chansrik än den andra. Bägge lagen kommer i lägen där det åtminstone några gånger kanske borde ha blivit mål. Det bästa läget i första halvlek har Ola Toivonen. Daniel Andersson passar till Junior som dribblar sig in i straffområdet, passar bakåt till Ola, som tyvärr skjuter strax utanför.
I pausen försöker jag summera första halvlek. En sak slår mig: det går ibland långsamt och makligt och det verkar till synes omständligt, men så blixtrar det. En, två, tre tillslag, några precisa passningar, en perfekt löpning, målchans. En rejäl tempohöjning helt plötsligt, vilket verkar förvåna HBK, som mest ser yra ut och inte tycks förstå vad som hände förrän efteråt. Är det en tillfällighet, eller finns det en tanke att dra ner på tempot för att skoningslöst slå till när motståndarna som minst anar det?
Daniel drar på svaret. – Vi har sagt att vi ska spela metodiskt och ha tålamod. Inte förivra oss. Men så fort chansen dyker upp ska vi attackera.
Jag tolkar det som att det är ett medvetet val hos MFF att vagga in motståndarlaget i ett lugn och sen hugga som en kobra. Och har man två anfallare som Junior (redan i mycket bra form) och Jonatan Johansson (som inte riktigt var vän med bollen idag) så vet man att det kommer att bli mål förr eller senare.
Andra halvlekens första kvart fanns det ett lag på planen och det laget var inte halländskt. Utan att skapa mer än ett fåtal riktigt heta lägen så dominerade ändå MFF stort. HBK var knappt över på den himmelsblå planhalvan.
– Vi sa i pausen, säger Daniel, att vi skulle sätta lite högre press i andra halvlek. Jag tycker vi lyckades riktigt bra.
Efter den första kvarten var det som om MFF bestämde sig för att döda matchen. Man hade visat att man kunde tokdominera en stund. Laget spelade säkert och satsade på instick till de bägge anfallarna. Passningarna var i ärlighetens namn inte alltid hundraprocentiga, men Daniel förklarar det med att gräsmattan inte var fullt så perfekt som den verkade, från läktarplats.
Faktum är att det var rätt imponerande att se hur MFF styrde spelet och matchen. Inte särskilt roligt att se för en objektiv åskådare, men när det var som mest spel på mittfältet och MFF spelade runt, och inte mycket hände, då satt jag och tänkte tanken hur nöjd jag hade varit med det här spelet om det hade gällt tre poäng där på Örjans Vall. Den tanken kvävde en del gäspningar.
Är allt då perfekt till matchen mot Elfsborg? Jag frågar vår kapten.
– Nej, det är det inte. Det ser riktigt bra ut, men vi har fortfarande en del att förbättra. Till exempel måste vi komma till snabbare avslut. Ibland håller vi bollen för länge inom laget, så passningarna måste iväg fortare.
Var detta laget vi får se mot Elfsborg?
Daniel ler och skakar på huvudet. – Det är nästan en vecka kvar så mycket hinner hända innan det är dags att åka till Borås.
Med all respekt, Daniel Andersson: det är bull. Jag förstår att han måste svara som han gör, men händer inget oförutsett så är dagens lag samma lag som spelar mot Elfsborg. De två platser som det fanns frågetecken runt var Järdler eller Safari samt vem som ska spela bredvid Dixon. Safari flyttar man inte på efter en riktigt bra insats idag, och Anders Andersson visade att även Gabriel kanske får inrikta sig på en karriär i B-laget i år.