Måndag morgon: Är MFF en nykomling?
"Jag hoppas att det makalöst fina spel som MFF visade upp på Borås arena inte var ett verk av en nykomling som i början av serien sprattlar till."
När MFF hade vunnit det efterlängtade guldet 2004 infann sig en tung och tydlig mättnad kring laget. Både bland spelare, ledare och oss supportrar. Ingen visste riktigt vad vi skulle ta oss till nu när guldet äntligen hade kommit ”himm”.
Det ledde till två år som säkert många skulle beskriva som en vandring i dödsskuggans dal. Men med året i superettan i gott minne nöjer jag mig med att kalla de två åren för en ganska trist promenad som ledde till irriterande blåsor på fotsulorna. Det är skönt att den är över.
För visst är den väl det!? Det är inte bara det fina spelet och det tillfredställande resultatet i Borås som gör att det känns som om promenaden nått sitt slut. Det är hela känslan runt omkring MFF. Trots att vare sig tränare, ass-tränare, sportchef eller ordförande bytts ut känns det märkligt nog som hela klubben fått en nystart.
Himmelriket-vännen Per Welinder skriver i sin inför Gaismatch-rapport att han har 2004-vibbar. Jag kan inte riktigt hålla med. Jag känner igen känslan kring MFF från ett annat viktigt år i MFF:s historia. Återkomståret 2001.
Då hade MFF varit nere och snuddat botten men mirakulöst tagit sig upp till räddningsflotten igen. Zlatan hade dykt upp stenkrosshård och MFF var helt plötsligt i ropet igen. Efter ett sömnigt 90-tal var MFF hett igen.
Det var en kort men härlig tid. MFF inledde med en prestigefylld 2-0-seger mot AIK hemma på ett välfyllt Malmö stadion. Följde upp det med samma siffror borta mot Elfsborg, stöttade av en spritångandeklack som med sin storlek för första gången visade tecken på vad som komma skulle. Sedan blev det en hejdundrande och förkrossande 4-0-vinst borta mot superettanantagonisterna Djurgården. Zlatan lekte, Elanga räckte ut tungan och vi supportrar bara njöt. Sedan tog det stopp.
Säsongen blev nervdallrande och stundtals deprimerande (tänker främst på 0-6-förlusten på hemmaplan mot IFK Göteborg - Kenneth Gustafsson och Richard Oteng Mensah debuterade, vad trodde vi?) ända tills Jörgen Olsson (såklart) kämpade in det avgörande målet mot Elfsborg på hemmaplan i den nästa sista omgången och MFF var kvar i allsvenskan.
Jag hoppas att jag är helt fel ute med min 2001-känsla. I alla fall när det gäller spelet på plan. Jag hoppas att det makalöst fina spel som MFF visade upp på Borås arena inte var ett verk av en nykomling som i början av serien sprattlar till. Jag hoppas att MFF ska hålla i fler än tre omgångar. Men vid sidan om planen får min 2001-känsla gärna stämma. Jag hoppas att den kommande tiden kan bli lika kärleksfull, kravlös och enastående som de magiska åren mellan 2001 och 2004. Då var alla Malmöbor ute efter en sak. Ett allsvenskt guld. Och alla jobbade ihop som en grupp för att målet skulle nås.
Under den långa och sega promenaden 2005-2006 tappade vi bort varandra på vägen. Det bildades undergrupper hit och dit och alla drog åt olika håll. När vi nu har en trist femteplats, en ännu tråkigare sjundeplats och många matcher med ganska trist stämning på Malmö Stadion med oss i bagaget känns det som om det inte var en vidare bra idé det där med att dra åt olika håll.
För att guldet återigen ska komma "himm" behövs det en kombo. På planen ska MFF spela som det namnkunniga, rutinerade och spelsugna laget det är. Vid sidan om ska vi supportrat stötta laget som om de vore allsvenska nykomlingar. Lyckas vi med det, ja då kan vi fira tillsammans igen i höst.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det är märkligt det här med allsvenskan. När man ser att det är en match på tv blir man glad som ett litet barn och plockar fram ett par öl från kylen och häller upp en påse pepparchips. Sedan när väl matchen är igång så vill man på något sätt att båda lagen ska förlora och att båda lagen ska vinna. De får gärna spela oavgjort också. Nu i början av säsongen vet man ju inte vilka som är ens riktiga konkurrenter. Här tokjublar man åt att BP kvitterar i sista minuten mot Kalmar. När samma BP vinner allsvenskan en poäng före MFF jublar man kanske inte lika mycket. Man vet ju aldrig...
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Nicklas Carlsson i AIK är bra på att punktmarkera. Det har både Ailton och Anders Svensson märkt. Men han verkar inte ha koll på mycket annat. När han i lödagens allsvenska sportblad fick frågan om han trodde det skulle bli mer målsnålt i år än förra året eftersom det bara blev elva mål i årets premiäromgång jämfört med förra säsongens 19 svarade han så här:
"Där ser man, och ändå har ju allsvenskan utökats från i fjol. Va, är det först nästa år det är 16 lag?Jaha, tyckte jag läste något om 16 lag på text-tv i alla fall. Men det kanske bara var rubriken."
Helt underbart.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
En himmelsblå fågel har viskat i mitt öra att det blir en del nymodigheter kring matchen i kväll. Om allt går som det ska väntar en stor överraskning utanför Norra läktaren. Och så lär det visst bli lite mer livat när spelarna kommer in på plan. Ni som tar er till Stadion ikväll får se...
