Cheltenham - Barnet
Inför TFF-MFF: Tre poäng i bagaget
I år skall Malmö FF vinna mästerskapet igen. Därför vinner de bortamatchen mot TFF.
Inför förra omgången mot GAIS skrev Per Welinder i sin utmärkta införrapport att ”det ser oförskämt bra ut” i MFF-truppen. Och idag, nästan en vecka senare, känns det helt naturligt att också denna införrapport fortsätter i samma positiva anda. För hur man än vänder och vrider på det så ser det ju fortsatt bra ut. Så enkelt är det.
Åtminstone är det vad de senaste tidens odelat positiva träningsrapporter gör gällande: det är några enstaka skavanker här och där men annars är truppen intakt, frisk och laddad så in i helvete. Det finns ingen hejd på de positiva omdömena: tempot är högt, passningsspelet sitter som en smäck, kombinationerna är finurliga, spelarna är hungriga, konstruktiva och alla ger allt! Och det är också dessa intryck som långt de flesta har av MFF just nu. Så det finns väl inga skäl att betvivla riktigheten i dessa observationer.
Det är positiva vindar just nu. I själva verket är det rena rama hallelujastämningen, och det är inte något som vi precis varit bortskämda med i MFF-land på mycket, mycket lång tid. Så det är inte så konstigt att man själv dras med i den här allmänna upprymdheten, och blir så där uppspelt och glad. Men kanske också aningen blind?
För egentligen är det väl lite för tidigt att ropa hej? Förvisso har MFF spelat bra i de två matcher som är avverkade så här långt. Men två matcher? Det är i själva verket inte mycket att dra några vidare slutsatser av. Vi snackar en pinne i premiärmatchen mot ett påtagligt nervöst Elfsborg, och vi snackar en 1-0-vinst hemma mot GAIS – ett förmodat bottenlag i serien.
– Ja, va fan – det där är väl inte mycket att hänga i julgranen, som min far skulle ha sagt. Om jag protesterat, skulle han ha sagt att fyra poäng på två matcher är en nödvändighet om man skall vinna serien. Han skulle ha sagt att så här långt har MFF bara precis gjort det de måste göra om de vill vinna Allsvenskan 2007.
– Det är fint nog, skulle han ha sagt. Men det är först när de gör något utöver det nödvändiga som det finns skäl att bli imponerad.
För sådan är han, min far. Extremt svårflörtad och stundom kompromisslös i sina krav på det här laget som det har blivit vårt öde att följa. Och från och till är jag nog likadan själv när jag tänker efter.
Men det är ett lite sorgligt synsätt kan jag tycka. Lite för hårt, och lite för trist. För det är ju såklart tio gånger roligare att vara nöjd och belåten, och full av tillförsikt. Att tänka att ”det här är ju jättebra”, och ”det här är ju kanon”, och ”nu jävlar kommer MFF!”
Vilken synsätt man har hänger givetvis samman med var man kommer ifrån och hur det sett ut runt omkring. Arv och miljö, ni vet. Allt det där. Men jag antar också att det är ett val man gör. Och i år har jag gjort mitt val. Jag väljer att se möjligheterna. Och i år skall Malmö FF vinna mästerskapet igen. Och en vinst borta mot Trelleborgs FF ligger i linje med denna övertygelse.
Så tre poäng, gott folk. Tre poäng kommer vi att ha med oss i bagaget när vi runt femtiden i morgon eftermiddag vänder hemåt mot Malmö igen.