Verkligheten bortom Malmö Stadion
"Om inte alltför lång tid inbillar jag mig att de rödvita spelarna kommer att berätta för arbetskamrater och vänner, släkt och krogragg hur de snackade och tog i hand med Daniel, Ulrich, Junior och de andra stjärnorna i MFF."
Himmelrikets hauptredakteur Micke Möller berättade en gång för mig att en av hans stora upplevelser med Malmö FF var förra årets cupseger mot FK Jat. Det var inte vinsten (8-0) i sig som gladde herr Möller så mycket (den var minst sagt väntad), utan inramningen. Motståndarna på orten hade gått man ur huse för att göra matchen till en fest, samlat ihop bänkar, stolar och pallar från omkringliggande verandor och hus. Det hade fejats och iordninggjorts så gott det gick. När Malmös trupp kom åkande i spelarbussen stod FK Jats spelare och betraktade de kända namnen - det sägs att vissa hade autografblocken framme. För MFF var matchen lite av ett nödvändigt ont, för FK Jat var det en upplevelse för livet.
Det är så lätt att glömma den där verkligheten. Verkligheten i form av lägre divisioner, där man spelar gratis och där man tvättar matchdräkterna själva. Där 25 sålda bingolotter kan rädda en förenings ekonomi den närmaste månaden. Den totala motsatsen till Malmö FF:s verklighet alltså. Jag tror det kan vara nyttigt att uppleva den verkligheten. För spelare, ledare och supportrar.
Idag var det dags igen. Division 3-laget Stenungsund har längtat efter den här matchen. Självfallet har de insett att de skulle komma att förlora. Men de hade sett fram emot festen. En solig och varm eftermiddag en helgdag – förutsättningarna var perfekta. Storlaget MFF med namn som Daniel Andersson och Junior som publikdragare, några dagar efter MFF:s uppvisning mot AIK i en rikstäckande tevekanal; inte att förvånas att det kom drygt tusen betalande åskådare till en match man vet man kommer att förlora. Få av dem närde förhoppningar om en cupskräll, men man ville se stjärnorna som det skrivs och talas om. Kanske skulle man få se Stenungsund hålla nollan bakåt intakt en bit in i matchen, det skulle man möjligtvis kunna hoppas på.
Det tog några minuter. Sen stod det 1-0. Och därefter rullade det på. Till 11-0. En utskåpning som heter duga naturligtvis för hemmalaget, men ändå ett minne att ta med sig. Om inte alltför lång tid inbillar jag mig att de rödvita spelarna kommer att berätta för arbetskamrater och vänner, släkt och krogragg hur de snackade och tog i hand med Daniel, Ulrich, Junior och de andra stjärnorna i MFF. Det kommer att vara en upplevelse för livet, trots 11 mål i baken.
Från mff.se:s direktrapportering:
Resultattavlan består av två skruvar på en vägg där man hänger upp siffrorna. När nu MFF nått tvåsiffrigt får en funktionär stå och hålla den tredje skylten.
Trots att det är arbetarnas dag fick jag inte ledigt. Jag erhåller lite helgersättning som plåster på såren, men det hade kunnat kvitta. En teve har stått på och jag har sett delar av Enköping-AIK och Helsingborg-Elfsborg, men framför allt har jag följt dagens cupmatch via direktrapportering. Om inte förr så insåg jag när jag läste ovanstående sentenser från mff.se hur gärna jag hade velat vara på plats på Nösnäsvallen. Det är så lätt att göra sig rolig över det namnet eller över det faktum att resultattavlan består av två skruvar. Det är väldigt lätt. Vi är ju ändå stora starka snygga Malmö FF som kommer till byn. Men ibland är det väldigt nyttigt (och framför allt väldigt roligt) att komma ut och se den där verkligheten bortom heltidsproffs, agenter på läktarna och fjortisar som slåss i sina klubbars namn, trots att de egentligen knappt kan stava till dem.
**********
11-0 ska inte underskattas. Motståndet idag ska naturligtvis besegras, men det är imponerande hur man fortsätter attackera och vill göra fler mål matchen igenom. Alltför väl minns jag målsnåla och jämna tillställningar de senaste åren mot lag som Vallentuna, Friska Viljor, Myresjö och Husqvarna. Det är bra för självförtroendet att göra många mål. För att inte tala om hur viktigt det är att gå så långt som möjligt i cupen när vi har en trupp som är så stor som vår, och där det behövs många matcher för att lufta spelare.
**********
Hur många av de unga som såg matchen på Nösnäsvallen idag blev för evigt MFF-supporters? 11-0 ska inte heller här underskattas. Det är så lite som krävs för att göra en människa för evigt himmelsblå. MFF Support Stenungsund i en nära framtid?
**********
Tre spelare hade nog extra roligt idag: Ofere som gjorde fyra mål, Johan Andersson som äntligen var tillbaka i en startelva och blott 17-åriga Erdin Demir som gjorde A-lagsdebut. Stort!
**********
Men nu när den där verkligheten har besökts av MFF så vill jag se ett fullsatt, sjungande Stadion mot Hammarby om en vecka. Och lika charmant spel och målglatt som mot AIK. För den här allsvenska verkligheten är trots allt så mycket roligare i längden. Så är det ju.
