HIF – på rätt väg med Baxter
Sedan Stuart Baxter tog över rodret i HIF förra säsongen har laget genomgått en förvandling. Spelare som tidigare uppträdde håglöst och lojt, är nu beredda att offra både armar och ben för laget. Frågan är hur långt det räcker.
Bollen rullar vidare. Nedförsbackarna avlöses av motlut och fortfarande känns det oerhört svårt att sätta fingret på något som helst. Strålande insatser varvas med rena rama kalkonfotbollen, och pojkarna som just nu representerar himmelsblått har väl, så här långt, inte spelat fotboll på det sätt som vi vill att de skall göra. Med undantag av matcherna mot Elfsborg och Aik, och några lyckliga tjugominutare här och där, förstås…
Vår tröst må vara att långt de flesta lag är ungefär lika ojämna. Efter de inledande fem matcherna har till exempel HIF inkasserat två vinster och tre förluster. Man kan fråga sig hur HIF-fansen ser på lagets insatser så här långt, och vad som är en rimlig ambition för HIF i år? Vi bollade över frågan till redaktör Öhrn på HIF E-zine.
– Min första tanke är att det är en alldeles för dålig inledning av ett förmodat topplag, men samtidigt ser man att alla andra lag i Allsvenskan är mer eller mindre lika dåliga och på ett eller annat sätt gör bort sig i någon match.
– Halmstad och Djurgården borta är traditionsenligt lika med poängförlust för HIF. De tre poängen HIF tappade hemma mot Elfsborg är dock inte acceptabelt om man ska vara med och kriga i toppen. Då måste man prestera bättre fotboll mot en toppkonkurrent som Elfsborg än vad man gjorde i den matchen. Överlag har fotbollen HIF presterat inte varit bra. Vissa perioder i matcherna kan man totalt dominera men utan att få utdelning. Det håller inte i längden. HIF måste bli jämnare över 90 minuter och dessutom bli säkrare i tron på sig själv. Man måste hitta tillbaka till formen och spelglädjen från i höstas. Stuart Baxter pratar om att passionen saknas och det ligger någonting i det.
– Vad som är en rimlig ambition i år vet jag inte. Alla snackar om guld, och som ett topplag i Allsvenskan bör man väl tycka att guld är rimligt att sträva efter som spelare och ledare i klubben. Sen om det i nuläget är realistiskt är en annan fråga. Det är dock viktigt att inte bli förblindad av målet man strävar efter och på gammalt hederligt svenskt manér ta match för match.
Om du ser på det lag ni har att tillgå den här säsongen, vilka tycker du är HIF:s starka respektive svaga sidor?
– Just nu efter två mer eller mindre intetsägande matcher utan Henrik Larsson måste jag säga att Larsson är lagets främsta styrka. Han gör det som ingen annan har förmågan att ens tänka och är ovärderlig för laget. Laget är annars bra på att rulla boll och styra matcher, kan man bara utnyttja sitt spelövertag slår man vem som helst. Som det är nu är det ofta för tama avslut och allt övertag i bollinnehav resulterar sällan i annat än att bollen går mellan spelarna. Finlir för all del, men man måste också göra mål.
– Vänstersidan är fortsatt lagets svaga del, främst defensivt. Franco Miranda är alldeles för blek defensivt och Adama Tamboura är alldeles för opolerad. Vänsterkanten offensivt är också väldigt tunn då det inte finns någon för Fredrik Svanbäck att konkurrera med. Mot AIK startade Andreas Dahl på vänsterkanten, och ja, han är allt annat än en vänsterbreddare. Sen har man väl dessutom släppt in tre eller fyra mål på fasta situationer i år.
Kan du helt kort säga något om de värvningar HIF gjort inför den här säsongen?
– Det är många unga spelare som har tillkommit. Många spelare som är tänkta att stå på tillväxt. Fredrik Olsson har kommit från Mjällby, för vilka han gjorde en hel del mål i Superettan i fjol. Razak Omotoyossi är en beninsk landslagsanfallare som kommer från spel i den högre rankade moldaviska ligan. Samir Beloufa, en franskalgerisk mittback verkar fylla tomrummet efter Andreas Granqvist på ett utmärkt vis. Ólafur Skúlason, en isländsk mittfältare har hämtats från England men har ännu inte kommit till rätta. Utöver dessa har Andreas Landgren flyttats upp från de egna leden. Dessutom sitter ett gäng ungdomar på lärlingskontrakt, däribland mittbacken Marcus Nilsson som har fått spela en del i inledningen av säsongen. Sen finns det ju redan en klar värvning till sommaren i form av den zambiska mittfältaren Isaac Chansa från sydafrikanska Orlando Pirates.
Vem eller vilka tycker du har inlett säsongen bäst för HIF, och är där någon spelare som överraskat dig?
– Andreas Jakobsson och Samir Beloufa är väl de två spelare som har högst betygsnitt hos oss på HIF E-zine så jag får svara att dessa två har inlett säsongen bäst. Där är väl ingen som direkt överraskat. Det har ju överlag varit dåliga betyg på de inledande matcherna.
När jag intervjuade er f.d redaktör Sjölin förra året sa han att en av Baxters viktigaste uppgifter som ny tränare var att få ordning på HIF:s defensiv. Hur har han lyckats med den uppgiften?
– Jo, han fick bukt på försvarsarbetet i varje lagdel när han kom i höstas. Men sen såldes och lånades nyckelspelare ut samtidigt som många nya ansikten anlände. Således har Stuart Baxter fått börja om på en ny kula. I säsongsinledningen har laget dessutom dragits med skador på nyckelspelare så många ungdomar har fått hoppa in i startelvan i just försvaret i svåra matcher och ibland på fel positioner som Andreas Landgren på vänsterbacken mot Djurgården. Mot AIK syntes det tecken på förbättring. Det lär märkas mot Malmö om Stuart Baxter åter är på rätt väg med försvarsarbetet eller inte.
När Baxter kom förra året så var det helt tydligt att han hade en positiv effekt på laget. HIF började uppträda med ett helt annat självförtroende, och plötsligt kom segrarna som så småningom ledde fram till en fjärdeplats i serien. Hur mycket betyder Baxter för HIF?
– En ledare är alltid viktig för ett lag. Sedan finns det olika typer av ledare. Stuart Baxter är av den hårdare skolan och i det skedet han kom in i laget var det just vad spelarna behövde. HIF:are minns vändningen i andra halvlek mot Malmö på Olympia i fjol. Stuart Baxter visade många gånger under fjolårssäsongen vilken oerhörd ledargestalt han är och just i derbyt på Olympia förmådde han få ett håglöst HIF att räta på ryggarna och uppträda som ett stolt lag. Stuart Baxter är viktig för laget eftersom han kan plocka fram det bästa ur nästan vem som helst när han väl behöver eller kanske rättare sagt kräver det. När han kom till klubben konstaterade han att HIF saknade krigare och det är en man som Stuart Baxter som krävs för att få spelarna att ta på stridsmunderingen.
En känslig fråga kanske, men finns det någon spelare i MFF som du skulle kunna tänka dig ha med i ditt eget lag?
– Jonathan Johansson verkar vara en sympatisk kille plus att han vet hur man gör mål.
Förra året bröt HIF en dyster hemmasvit mot MFF då ni lyckades vinna med hela 3-1 efter två mål av Shelton och ett av Stefanidis. På tisdag är det dags för en ny match på ett fullknökat Olympia. Hur tror du det går?
– Jag vill inte tippa hur det går i matchen. Dock var det inte Babis Stefanidis som gjorde 3-1 målet i fjol utan det var den notoriske Malmödödaren Gustaf Andersson. Varken han eller Luton Shelton finns med på tisdag, och det gör väl inte heller Olof Persson, så ja, det kan väl gå hur som helst…
