Cheltenham - Morecambe
Inför Malmö-Helsingborg: Dags att banka di röe
Efter en halvbra inledning på allsvenskan står Malmö inför en ödesvecka. Vinst mot Helsingborg och Örebro och himmelriket är nära. Förluster och helvetets portar står på vid gavel. Nu är det verkligen upp till bevis.
Dags igen för en svårtippad bortamatch på Olympia. Visserligen ligger Helsingborg på en 10:e plats och Malmö på femte, men det skiljer bara två poäng och allsvenskan har ju inte satt sig ännu. Så det är ovisst. Båda lagen behöver också vinna för att säsongen ska kännas ok så här långt.
Helsingborg får tillbaks Henke Larsson efter skada, vilket betyder nog så mycket för dem. Även om Henke inte glänst mer än glimtvis under allsvenskans inledning. Det är precis som om han inte är inspirerad när kompisarna inte heter Ronaldinho, Giggs, Rooney eller Eto.
Vi får tillbaks Jon-Inge Höiland, hurtiggutten som avgjorde allsvenskan 2004. Efter utflykt till Kaiserslautern och en jättelång skadeperiod är han nu tillbaks i truppen, kanske rentav på högerkanten i startelvan. Det är ju trots allt där vi haft problem i år. Joakim Nilsson inledde friskt i första matchen mot Elfsborg för att mattas i de efterföljande matcherna, trots det fick han spela mot Hammarby på Marcus Podes bekostnad. Pode som gjorde en hyfsad match mot AIK var inte fullt så synlig mot Hammarby. Där han spelade i anfallet sidan om Jonatan Johansson eftersom Junior skadat sig. Tyvärr lyckades vårt anfallspar inte låsa fast bollen så som det blir när Jonatan och Junior spelar. Junior är nog en av allsvenskans starkaste och bästa target-players. Ibland känns det nästan som att det inte går att ta bollen ifrån honom. När Pode blev utbytt i förra matchen kom Edward Ofere in, han är stor och stark har hyfsad teknik och är bättre som target-player. Därför var det något förvånande att han inte spelade från start. Men nu verkar han få chansen även om han är lite valpig och burdus i sina rörelser.
Som vanligt är det Malmös förmåga att hålla ihop laget som kommer att avgöra hur det kommer att gå. Förra mötet på Olympia var ju en riktig höjdare i en halvlek, sedan brände Litmanen ett jätteläge och Helsingborg kontrade i sönder oss. Nu har ju Luton Shelton lämnat och det finns inte någon lika snabb spelare kvar i laget. Däremot har man som sagt Henke men även Andreas Jakobsson. I övrigt är nog Malmö det på papperet bästa laget, vilket vi i och för sig varit de senaste två åren, och det vi alla hur det gått.
Om Malmö bankar di röe kan vi se fram emot Örebro-matchen med tillförsikt och har då råd att spela på oavgjort. Två vinster betyder också att laget kan få lite arbetsro och att Åkeby inte behöver städa ur sitt rum under sommaren. Förlust och det blir som det varit de senaste två åren, turbulens, snack på forum och i tidningar, frågor i TV och eviga diskussioner kring hur Malmö som har så mycket pengar kan ha ett så svagt lag osv i all oändlighet. Och det är inte en trevlig himlalik oändlighet. Vi snackar inte ”spårvagn till himlen” utan ”hot rails to hell” för att citera en gammal favoritgrupp.
Må bästa lag vinna, dvs Malmö FF….