Ernst rapporterar...
...om Biskop Brask och om sista träningen inför premiären.
Biskop Brask (1464-1538) föddes i Linköping där fadern var borgmästare. Efter studier utomlands blev han 1501 domprost i hemstaden. Tolv år senare erhöll han biskopstiteln. Han var en märklig kyrkoman; kunnig också i världsliga ting. Han upprättade således det första pappersbruket i Sverige, funderade ut en kanalförbindelse mellan Vättern och Vänern samt lade sig i unionstankarna mellan Danmark och Sverige. Efter bråk med Gustav Vasa fick han efter Västerås riksdag 1527 fly fosterlandet. Han dog i exil.
Mest berömd är han förstås för 'brasklappen', idag ett vedertaget ord i SAOL för 'förbehåll, reservation'. Så här nånting går historien: Biskop Brask lyckades undslippa Stockholms blodbad genom att han, då han vid riksdagen 1517 beseglade avsättningsdomen över ärkebiskop Trolle, under sitt sigill hade lagt en lapp med påskriften "Härtill är jag nödd och tvungen".
Så. Slut på dagens historielektion, ungdomar. Nu flyttar vi oss nästan femhundra år framåt. Till träningsplan 5 i Malmö där MFF:s a-trupp hade sista träningen innan allsvenska starten 2004.
Mycket folk runt staketen. Hasse Borg, såklart. Martin Dahlin. En hel hög journalister från alla tänkbara media. Jörgen Ohlsson står där i blå mössa och tittar längtansfullt efter bollövningarna. De klassiska träningsbesökarna får trängas med alla skollediga fotbollsungdomar. Så var det inte på gårdagens träning. Då var man nästintill ensam i regent och snålblåsten. Medgångare!
Man märker att det börjar närma sig allsvensk start; spelarna är grinigare. Verkar ha klippt ner stubintrådarna. Igår så höll det på att bli jidder mellan Grahn och Mattisson efter en något vårdslös Mattisson-tackling. De gick och stirrade på varandra ett bra tag, redo att gå till attack. Prahl sa inget, lät dem sköta det själv. Och Barlay stämplade PA så att han fick gå ut för omvårdnad. Om det small i nästa närkamp dem emellan? Jomenvisst. Idag for Jon runt som en flismaskin på mitten och när Prahl blåste för frispark så ställde han sig i vägen för bollen. Tramsigt? Ja. Tändning? Ja.
Idag spelar vi 3-5-2 hela träningen. Igår ändrade vi till 4-4-2 ungefär mitt i. Gula västar (tänkt startuppställning mot Hammarby) har: Asper - Daniel, PA, Olof - Höiland, Mattisson, Tomas, Afonso, Elanga - Igor, Skoog. De enda två som verkar kunna konkurrera om en plats är Yngvesson som byter med Igor då och då samt Grahn som byter med Tomas. 4-4-2 ser ut som följer: Asper - Höiland, PA, Olof, Elanga - Mattisson, Tomas, Afonso, Grahn - Igor, Skoog. På bänken kommer Kenneth Mattsson, Holgersson, den av Grahn och Tomas som inte spelar, den av Yngvesson och Igor som inte spelar samt en till att sitta. Jon eller Lolo? Eftersom Jon har dominerat de senaste träningarna eftertryckligt så borde det bli han.
Men så lyckas jag överhöra ett samtal mellan Patrik Johansson och någon ur MFF:s medicinska stab: Kenneth Mattsson har skadat knät och är borta, Joel kommer således att sitta på bänken. Och Tomas Olsson har fått sina sedvanliga känningar i var det nu är han har ont och spelar inte. Enter Lolo.
Vilket sammantaget borde innebära en startelva som ser ut så här: Asper - Björnligan - Höiland, Hasse, Grahn, Afonso, Elanga - Skoog, Igor/Yngvesson.
Träningens tvåmålsspel slutar 2-0 till a-laget. PA gör första målet på hörna. Och här känns vi verkligen livsfarliga. Afonso skjuter in hörnorna i högen och där finns hela Björnligan, Höiland, Igor och Skoog beredda att sätta den. Det är omöjligt för målvakten att komma ut; bollen har helt enkelt för hög hastighet. Det andra målet gör Skoog efter mycket snyggt förspel av Afonso och Igor. Bäst är PA, som hela tiden snackar och dirigerar.
Favorituttrycket är: 'ingen frispark'. Det säger han ofta till Olof och Daniel när de ligger i ryggen på en motståndare. Andra som imponerar är Afonso och Skoog.
Efter träningen övas det frisparkar. Afonso visar klass. Men också Grahn har en vidunderlig touch på bollen. Och vad Skoog kan vet vi ju redan. Lookin' good.
Men från den delen av hjärnan som vi kan kalla gnällbänken hörs ett ihållande jämmer: hur fan ska det gå med ett helt nytt spelsystem? Som knappt är intränat? Det känns som att vi har många saker kvar att träna på: vårt djupledsspel är exempelvis bedrövligt. Och med den press som det här laget har på sig: kommer folk att vara nöjda med ett oavgjort reslutat? Jag är i alla fall mer än nöjd. Hade någon erbjudit mig 0-0 och mediokert spel idag så hade jag tagit det, utan att blinka. Men mest av allt är jag väl nervös och uppstirrad. The motherfuckin' allsvenskan börjar ju igen!
Och så tillbaka till den där inledande historielektionen. Man skulle kunna förledas att tro att jag härmed lägger in en brasklapp för att slippa undan Stockholms blodbad.
Riktigt så illa är det inte. Jag är bara orolig och vill vänta något med att stämma in i de myckna hyllningskörerna. I alla fall till matchen har spelats och vi har vunnit.