Heroisk insats gav en poäng
I ett inledningsvis högt tempo spelades en tuff och ibland vårdslös första halvlek där Malmö tog ledningen på straff. När Herr Osmanovski fick sitt andra gula kort var det kört. Trots det ledde vi ändå till 91:a minuten när Örebros hörna nickas in av deras målvakt. FAN!!!!!
En match som på papperet kändes svår, mot ett tråkigt Örebro på konstgräs, dags för en gäspning i TV-soffan men icke! Matchen startade i ett ganska högt tempo där Malmö hade ett skott i stolpen av Ofere efter 5 minuter. Han är bra Ofere en stor, stark targetplayer som dessutom är snabb på längre sträckor. Samtidigt har han sin storlek emot sig. Det är ytterst sällan han får frispark trots att motståndarna ofta klänger på hans rygg i höjdduellerna. Idag fick han i alla fall en straff med sig när han smart lurade gamla MFF:aren Glenn Holgersson på en långboll. Istället för att ta ned den löpte han med bollen in i straffområdet, Holgersson hamnade på efterkälken och drog Ofere i armen. Det var nog inte därför domaren blåste straff utan för att Holgersson samtidigt fick sina ben på Oferes som ramlade, straff och kanske till och med frilägesutvisning. Det menade i alla fall Åkeby både i halvtid och efter matchen. Straffen slog Daniel Andersson in, långt ned i målvaktens vänstra hörn. Men han var på den. I alla fall 1-0 och det kändes bra. Jag tog en klunk kaffe och bet i min nyinköpta tigermuffin.
Att Örebroarna tog matchen på fullaste allvar och var taggade märktes. De spelade ganska vårdslöst och en del fula kapningar med ”andrabenet” borde ha renderat några gula kort. Men domaren var snäll vilket ledde till det blev mer och mer vårdslöst efterhand. Framförallt var det förre Degerforsaren Toivonen som fick utstå en hel del hårda bataljer. Men den som fick gult var Yksel Osmanovski – ja, ja nu är det som vanligt. Han leder Malmös interna varningsliga och blir avstängd igen, för snack, så klart. Men det blev värre.
Efter en säkert väldigt noga genomtänkt neddragning när Örebro hade en jättefarlig målchans på egen planhalva fick Herr Osmanovski sitt andra gula kort och blev utvisad, matchen förstörd och farväl till den segern. Bara att förbereda sig på säsongens andra förlust. Hur kan en så pass liten kropp innehålla så mycket meningslösa ojustheter och snack? Det är obegripligt. Har inte Åkeby snackat med grabbarna om att ta ansvar och tänka på laget i första hand?
Ett annat stort problem är att vår mittbacksrese Jimmy Dixon fick utgå i 24:e minuten med vad som såg ut som en sträckning eller bristning i vänstra lårets baksida. Inte kul! In kom Gabriel, som gjorde en godkänd match. När sedan Ofere vred till knäet eller foten i 88:e minuten kändes det inte särskilt bra alls, två skador, på en nyckelspelare och en stark coming man. Om inte Junior blir frisk snart så har vi inte samma styrka framåt eftersom Pode är mer av djupledslöpare än targetplayer. O Skoogh, o Skoogh – where are thou.
Andra halvlek blev en kämpamatch där alla slet som djur och vi lyckades få ned tempot på matchen. För det blev som kompisen och jag diskuterade i halvtid – Örebro kommer inte att klara av att föra spelet. De hade tre målchanser på drygt 50 minuters spel mot tio hembackande man. De hade fler farligheter i första, kändes det som. Malmö hade i för sig inte ett enda skott på mål i andra halvlek. Men vi ledde å andra sidan med 1-0 och behövde inte anfalla.
Örebros problem och vår lycka var att deras spelare inte klarade att ta sig förbi sin egen gubbe utan man stod och rullade boll runt straffområdet, som en handbollsmatch fast långsammare. Efter ett tag kom man på att det kanske är idé att komma runt på kanterna och slå inlägg. Inte heller det hjälpte eftersom Malmö höll ihop backlinjen, och vann en hel del andrabollar. Emellanåt lyckades vi också hålla bollen inom laget och få lite andrum, men alltför ofta såg det ut som i slutet mot Helsingborg. En lång boll upp mot Ofere och så kom bollen tillbaks, så småningom. För det gick som sagt inte särskilt fort.
När dotran, kompisen och jag till sist trodde att det skulle fixa sig fick vi en kontring. Ofere tar bollen djupt ned på Örebros högersida, ända ned där kortlinjen möter straffområdeslinjen. Väl där försöker han sig på en dribbling, ramlar och blir liggande. Örebros målvakt och ett flertal av deras stressade backar rusar fram och skäller när han ligger kvar. Antagligen skrek de att han är en jävla filmare, som man känner sig själv känner man andra, men han blir liggande och bärs ut över sidlinjen på bår. Där låg han resten av matchen.
I nästa anfall får Örebro en hörna, matchklockan står på 90:31. Örebros målvakt kommer rusande in i straffområdet, hörnan slås och eftersom Malmö nu är två man mindre än motståndaren lyckas han få huvudet på bollen, tyvärr blir det en alldeles för snygg och välplacerad nick. 1-1. Råridå….
Som sagt en heroisk match där ingen är nämnd och ingen glömd. för sina goda insatser. Men om det är någon vi inte ska tacka för poängen så är det herr Osmanovski.