Utkuppade av ett smart Landskrona
*** UPPDATERAD MED BILDLÄNK *** En usel malmöinledning och två snygga mål av ett smart spelande Landskrona gav en alltför tung uppförsbacke i andra halvlek. Förlusten visar än en gång att motivation betyder mycket i fotboll.
Bilder från matchen hittar man HÄR
I bilen på väg upp till Landskrona diskuterade vi om lättaste vägen ut i Europa verkligen går via Svenska Cupen. För hur lätt är det egentligen att vinna sju matcher på raken? Det är faktiskt sällan någon gör det i allsvenskan, eller hur? Vi har ju svårt att bara vinna två. Malmö har under de senaste åren visat hur svårt det är att vinna cupen. I fjol åkte vi ut mot Väsby, i år mot Landskrona. Jo, jo det är onekligen en Golgata-vandring att vara malmösupporter.
Fast det började bra, solen sken Landskronas arena tog emot oss i sin vackraste skrud, korven var god, kaffet och kakan efteråt satt bra, Jörgen Pettersson var nyrakad på huet, Malmö ställde upp med ett nästan ordinarie lag och solen sken, sa jag det. En sak till, det var vindstilla också. Dessutom fick vi sitta på pressläktaren bland de riktiga proffsen. Under presentationen fick Sandkvist en varm applåd, trevligt. Allt kändes bra ända fram till avspark. Då krackelerade idyllen.
Malmö startade med Jon-Inge Höiland och Gabriel som mittbackar, troligen ett test inför Gefle-matchen. Antagligen för att se vem som ska spela sidan om Anders då. Som det utvecklade sig så tror jag att det blir Höiland, om inte Åkeby gör bedömningen att han behövs till höger på mittfältet, där Pode startade.
Direkt efter signalen forsade ett taggat Landskrona framåt och Malmö såg ut som om de precis vaknat. Fick faktiskt lite ställa ut skorna-vibbar där. Landskrona ville så klart tvätta bort minnet av förlusten mot Bunkeflo. Lite på samma sätt som Malmö ville efter den hemska förlusten mot Trelleborg. Det fick AIK lida för och idag fick vi lida - motivation är fantastiskt viktigt. Den kan flytta på berg och lag som borde vara bättre än en själv.
I sjunde minuten spelade Safari helt fel och Bois fick till ett skott som Sandkvist gjorde en bra räddning på. Efter det fick de ordentlig fart och trillade boll på mittplan, de kom med rättvända mittfältare i full fart, oftast med Jörgen Pettersson som spelfördelare. Han spelade smart och enkelt, ett tillslag och så flytta sig till ny position. Flyttade sig var något som Malmö inte gjorde, det såg sömnigt, omständligt och långsamt ut. Så här dags hade Bois redan haft tre bra läge och Malmö hade inte kommit ur sängen.
I 14.e minuten gör Landskrona 1-0, ett väldigt snyggt mål som Sandkvist var chanslös på, tyvärr.
Efter det arbetade Malmö sig in i matchen men fortfarande var det väldigt uddlöst, för att inte säga impotent spel. Åkeby kanske ska låta spelarna testa Viagra? Jonatan och unga Guillermo Molins hade svårt att hitta varandra och fick inte tag i bollarna. Malmö fick därför inga möjligheter att etablera anfallsspel, lägg till det att Toivonen, Pode och Gabriel slår knattepass. Det vill säga ingen fart och oftast till fel adress. Trots det trycker vi tillbaka Landskrona. Det börjar kännas som att vi ska få in ett mål. Men icke. I något som ser ut som en misslyckad offside-fälla kommer två Bois:are fria och den ena gör mål. Detta sker i 38:e minuten. Ska det bli en sån dag igen, hann jag tänka.
Första halvlek summeras enklast genom att säga att Malmös tempo var lågt - det fanns ingen intensitet, Järdler fick en spark i huvudet, blev skadad och utbytt och Yksel kom in. Landskrona gjorde två mål och vi vann hörnstatistiken.
I andra halvlek byts Anders Andersson in nästan direkt och Safari går ut. Malmö startar aggressivare och Boisarna pressas bakåt när Malmö höjer passningstempot, går hårdare in i närkamper och börjar utnyttja kanterna bättre. I 47:e minuten har Yksel en bra chans men Baxter räddar, ska det bli en sån dag igen? Jonatan tvingas gå ut med något som uppges vara en lårkaka. Landskrona gör 3-0 på en kontring men domaren dömer bort det, offside kanske. Hann inte se faktiskt. Faktum är att alla tre målen kom på vår högra kant. Frågan är var felet ligger. Är det mittbacken som inte hänger med, är det Vinzents som yrar eller är det Pode som ger för dåligt stöd? Eller är det innermittfältarna? Konstigt är det i alla fall.
Efter det tar Malmö över helt, Landskrona kommer upp i en del ströanfall, Malmös övertag kan i och för sig vara skenbart, boisarna ledde ändå med 2-0 och kan ligga på kontringar. Fast det känns som att vi är på gång. Toivonen träffar kryssribbans utsida med ett långskott, Daniel har en bra nick efter hörna och det finns ett antal tilltrasslade situationer i Bois straffområde som med lite tur gett ett mål. Ska det bli en sån dag igen?
I 79:e minuten har jag redan satt pennan till blocket för att skriva 2-1 när inbytta Johan Andersson, som gjorde ett hyfsat inhopp, bara har att sätta huvudet till ett fint högerinlägg. Precis när han böjer nacken får han en nätt liten knuff i ryggen, tippar framåt och missar – Straff såklart. Inte det, domaren anser att inget hänt och låter spelet gå vidare. Ska det bli en sån dag igen?
Malmö pressar mer och mer och matar höjdbollar in mot mitten. Men ingen kan ta hand om dem. Junior och Ofere är skadade, Jonatan har blivit utbytt och Skoog har inte gjort comeback än. Till sist får vi en hörna och vår egen lilla potatis – Höiland nickar in den. Då har det gått 87 minuter. Ändå vaknar hoppet. Men icke. De blev en sådan dag igen. Vi förlorade med 2-1.
Egentligen borde jag ha varit varnad, förra gången jag såg en bortamatch live var när Djurgården gjorde alla målen på Stockholms Stadion. Jag ska inte ens nämna resultatet men det påminde om en sport med stora racketar och ett nät mellan spelarna.
Presskonferensen efteråt var också rätt talande. Patrik Johannson var heltänd och lade ut texten, Sören Åkeby pratade släpigt, med entonig röst och blicken riktad bort från den som ställt frågan.
Det finns ett par saker att fundera kring efter matchen.
1. Vi har kanske inte en så bred trupp som vi inbillar oss. Med flera av de bästa borta förlorar vi mycket av tempot och tyngden framåt.
2. Varför går det så sakta vid dödbolls-situationerna? Det ger ju motståndaren tid till återhämtning. Hade vi haft lika brått vid inkast, frisparkar och hörnor i början av matchen så hade kanske inte Landskrona orkat stå emot.
3. Vad är det som gör att vi inte kan motivera oss inför den här typen av matcher?
4. Varför är passningsspelet så lamt, okoncentrerat och dåligt på en del fötter? En spelare på våg framåt ska väl inte behöva få en passning bakom sig, stanna upp och skyffla med sig bollen och själv behöva sätta fart på kulan. Hela spelet stannar upp.
En kväll som började bra slutade med förlust, punktis på bilen, inget reservhjul, ingen domkraft, tågresa hem och en ljummen öl vid tangentbordet. Det är hårt att vara malmösupporter, men på söndag är det en ny match och Gefle ska få sota för att vi fick spö idag. Om det inte blir ytterligare en sån’ dag…