Systemskifte i MFF!
Per Welinder presenterar fyra systemskiften som gör att det blir så mycket mer fotboll på Stadion i år.
3-5-2 är i och för sig ett nytt spelsystem, men för mig är det inget systemskifte. Det är mer en följd av den spelartrupp vi har. Istället finns det andra faktorer som är det egentliga systemskiftet.
Systemskifte no. 1 - Ny syn på fotbollen
"När vi har bollen är det svårt för motståndarna att göra mål."
Tom Prahl, efter matchen mot ÖSK.
Jag hoppas ni inser magnituden i det citatet. Den typen av uttalande har jag aldrig hört från mäster Prahl förut. Det har snarare handlat om att "En spelare måste förstöra mer för motståndarna än för det egna laget" (Sagt om Grahn och rollen som fri yttermittfältare).
Tidigare har Prahl, i varje fall utåt sett, koncentrerat sig på hur man vinner bollen. Men att vinna bollen förutsätter att motståndarna har den.
Jämför nu det igen med "När vi har bollen är det svårt för motståndarna att göra mål".
Det uttalandet bådar gott. Om Prahl har förmågan att växa med truppen och se på fotbollen med delvis nya ögon, är jag är övertygad om att han är helt rätt man för vårt lag. Oavsett hur stjärnspäckat det än blir. Skriv livstidskontrakt!
Systemskifte no. 2 - Balansspelaren som bereder väg för kreatörerna
Tidigare spelade vi med två tvåvägsspelare på mitten. Ingen var överordnad den andre. Och båda skulle ha ungefär samma egenskaper. I år har vi fått en mer uttalad defensiv mittfältare. En balansspelare vars slit ska ge plats för Afonsos och Grahns mer eleganta turnéer. En uppgift som utskriven för Mattison med andra ord. Men Hasses vader tycks sätta stopp för det. Mattison ut, entre Chanko.
När Chanko kom hit visste vi knappt varför. Att han var duktig visste vi, men var skulle han spela? Och varför? Men Prahl kan det här med att skola om spelare. Jag är övertygad om att vi framöver kommer få se en Lolo som besitter alla Hasses goda egenskaper, men som dessutom har bättre teknik, speed och arbetskapacitet. Och platsen som balansspelare är hans. Skriv livstidskontrakt!
Systemskifte no.3 - Attityden
Kvällspressen har blivit en biktstol för besvikna spelare. Dom enda som blir glada av att spelare gråter ut efter mer speltid eller orättvis behandling, är just journalisterna. Och kanske ett och annat skadeglatt motståndarfans. Ingen annan vill läsa det.
Men nu verkar det slagits an en annan melodi. Kaisern pratar om guld. Och senast bjöd Grahn på en dos gott självförtroende - "Ta ut mig till landslaget"!
Ingen falsk ödmjukhet. Inget skrapande med foten och ett trevande "ja, det skulle förstås va kul att få spela i landslaget någon gång, men äsch..." För din skull hoppas jag att du får chansen, Grahn. För Malmös skull får du gärna stanna hemma. Vi kommer att behöva dig, ditt spel och din attityd i Intertoto. Skriv livstidskontrakt!
Systemskifte no 4 - Bye, bye fritidsgården
Jag var tveksam till hymnen länge och är det nog fortfarande. Mest för att den är så uselt arrangerad. Och för att sångaren bara låter snäppet bättre än vad jag själv gör på portastudio-inspelningarna från tidigt 80-tal.
Men. Nu är det upp till oss i publiken att skapa stämning. När alla sjunger har den hög gåshudspotential. I år slipper vi också T'n'T vid målen. Publikens oackompanjerade vrål är så mycket mäktigare.
Och så mycket mer fotboll.
Och det är just det, att det är så mycket mer fotboll på Stadion i år, som är essensen av systemskiftet. Nyp er i armen. Det är nu det händer. Skriv upp det!