Avgå Åkeby! Njae...
"Jag tror INTE på att byta tränare efter bara några omgångars spel, och jag tror INTE vi kan köpa ihop något nytt mästarlag."
Igår var det årets premiärbesök för mig på Malmö Stadion. En ridolycka har ”tvingat” mig till soffläge och jag har därför hittills fått nöja mig med att se matcherna på TV. Sedan 1982, när jag gick på min första MFF-match har jag inte missat många matcher, så det har naturligtvis varit enormt tungt att inte kunna se Di Blåe live.
Med tanke på detta såg jag extra mycket fram emot matchen mot Gefle. Och det började ju bra med MFF-ögon sett, med mål och jubel redan efter en minuts spel. Sedan vet ni ju alla hur det gick. Matchen slutade 1-1 och vi tappade ännu en gång poäng mot ”spöket” Gefle.
Trots poängförlusten är det dock inte matchen och resultatet jag tänker på så här ett par timmar efter matchen. Den stora besvikelsen för mig är istället delar av Malmöpublikens agerande;
AVGÅ ÅKEBY skanderade delar av Malmös supporterskara under och efter matchen mot Gefle IF. Likaledes buade man ut sina egna spelare.
MFF support utger sig för att vara lagets 12:e spelare med avsikt att genom stöttning på läktaren lyfta fram laget mot seger. I en MFF-ramsa sjunger man ”i med och motgång tillsammans, vi lämnar aldrig vårt lag”. I takt med lagets uteblivna framgångar prövas också MFF-supportrarna. Och en del av klacken lever i matchen mot Gefle verkligen upp till ovan deviser och försöker stötta sitt lag i 90 minuter, vilket de skall ha all eloge för.
Under flera års tid har jag varit så stolt och glad över stämningen vi haft på Malmö Stadion. Jag har varit stolt över vår klack som gjort ett enormt jobb, jag har varit stolt över våra fina tifon och jag har varit stolt över att vi stöttat laget och spelarna trots att vi inte direkt blivit bortskämda med framgångar de senaste åren. Publiksiffrorna har ökat och det har blivit en fest att gå på fotboll.
Men på sistone har något hänt. Den härliga stämningen verkar som bortblåst och nu verkar det som att den kräsna Malmöpubliken, som tidigare vant sig vid framgångar, har fått nog och kräver SM-guld. Pressen på klubb, ledare och spelare är enorm och lyckas de inte leverera så finns det för många bara en enda lösning. Tränaren ska avgå och nya, bättre spelare ska införskaffas
Malmö FF befinner sig just nu i en spelmässig svacka. Trots hårt jobb på träning och i matcher får man inte spelet att stämma. Man saknar också det rätta flytet, som exempelvis i matchen mot Örebro där man tappar poäng i slutsekunderna. Och som om inte detta vore nog så har man flera nyckelspelare, såsom Junior, Jimmy Dixon och Jari Litmanen, skadade.
I detta läge borde det vara en självklarhet för varje sann MFF-vän att stötta laget. Det är ju nu stödet behövs som allra mest!
Visst förstår jag alla MFF-supportrars frustration över lagets dåliga prestationer. Jag är själv grymt besviken! Och visst har alla rätt att uttrycka sina åsikter genom tillrop, banderoller, insändare, etc, men jag förmodar att de flesta ändå är där för att de vill laget och spelarna väl. Och då bör man komma ihåg att spelare och lagledning efter dåliga resultat säkerligen är de som är mest besvikna. Och det är ju i motgång stödet från supportrarna behövs allra mest.
Det är därför jag blir så arg när folk buar ut killarna efter match. Och det är därför jag blir så irriterad av att höra när folk under pågående match buar när en spelare misslyckas med en passning eller dragning. Det gynnar ju varken spelare eller lag om man buar vid ett misslyckat ingripande. Och de som sysslar med detta kan knappast räkna sig som den 12:e spelaren som skall hjälpa laget till seger.
För att knyta an till tidigare krönika så tror jag på kontinuitet – jag tror att man i lugn och ro ska bygga upp ett nytt storlag. Jag tror INTE på att byta tränare efter bara några omgångars spel, och jag tror INTE vi kan köpa ihop något nytt mästarlag.
Däremot tror jag att vi supportrar i en match som står och väger kan spela en avgörande roll och hjälpa vårt lag mot seger. Jag tror att vi supportrar kan hjälpa vårt MFF i jakten på nya framgångar.
Jag hoppas mitt nästa besök på Malmö Stadion blir betydligt roligare!
