Niklas Skoog! Superstar!
Hur många mål ska det bli idag!
Sången ekar ut över Stockholm Stadion och in i mitt vardagsrum efter att Niklas Skoog tagit emot en passning från Yksel Osmanovski på ett sätt så att han lyckats ställa tre försvarare samtidigt. Avslutet är iskallt, en välplacerad lättning i målvaktens högra hörn.
Nog väcktes nostalgiska känslor till liv av att se Skoogs mål. En kylig avslutare är just vad Malmö FF behöver just nu, och kyligare avslutare än en Niklas Skoog i gammal gott slag hittar man inte i Sverige.
Inför dagens match pratade jag lite med MFF:s assisterande tränare Anders Johansson. Han efterlyste tålamod, förklarade att han inte ville se ett MFF som bränner ut sig, som inleder fantastiskt och sen bara dör. Hans önskan slog in.
Drygt 3000 på Stockholm Stadion fick se ett Malmö FF som lite försiktigt tog tag i taktpinnen, som kände på sin motståndare, ökade tempot successivt och som sedan behöll greppet matchen igenom. Bollinnehavet var markant, målchanserna frekventa och till slut hittade alltså bollen nätmaskorna bakom Brommapojkarnas Kristoffer Björklund som för övrigt ska ha en eloge för sin fina insats mellan stolparna.
Matchen slutade 0-1, men matchhjälten för dagen, Niklas Skoog, tonade ner ovationerna efter match.
- Det viktigaste var att komma in och få känna adrenalinet av att spela på riktigt igen, sa han till Com Hem och fortsatte med ett skratt, men målet var förstås viktigt också.
Segern var fullt rättvis och tre poäng ger Malmö FF välbehövlig arbetsro. Nu återstår två hemmamatcher mot i turordning Halmstad BK och Kalmar FF innan juni är till enda. Om vi kan ro iland ytterligare två vinster ser det naturligtvis riktigt bra ut.
Samtidigt måste jag medge att jag känner mig lite orolig. Frånsett 4-0 segern mot AIK så har MFF inte gjort mer än ett mål per match i sina samtliga nio matcher så här långt i allsvenskan. Vi måste göra fler mål.
Så om man vill utröna något negativt ur dagens dust så är det just de missade målchanserna. Junior och Jonatan Johansson sumpade verkligen målchanser på löpande band. Vid ett tillfälle i första halvlek kommer Ola Toivonen i härligt hög fart med boll (precis så som man vill se honom komma), han släpper ut till Junior vars skott knappt orkar över kortsidans sidlinje. Vid ett annat tillfälle är det Yksel som serverar Jonatan en perfekt pass i straffområdet. Jonatan har bara att raka in den i tom bur, men bollen går på något märkligt sätt över. Det finns mängder av exempel, men en dag som idag väljer jag att glömma dessa.
Det kan nämligen vara så att lösningen på måltorkan heter Niklas Skoog. Jag väljer att tro det. Jag väljer att minnas en bildsekvens från dagens match. Skoogens fantastiska ”första touch”, hans mjuka andra tillslag när han är fri med målvakten, och avslutningsvis, den där retliga, perfekt avvägda, lilla lättningen invid burgaveln som avgör matchen.
Niklas Skoog är tillbaka, låt oss nu hoppas att han är här för att stanna.
