Måndag morgon: …och visst känns det som just måndag hela veckan
Nu har tideräkningen tickat sig förbi midsommar även år 2007 – och jag känner mig Phil Connors.
Phil Connors är en trasig tv-meteorolog som i den underbara lilla filmen ”Måndag hela veckan” besöker den lilla staden Punxsutawney för att bevaka Groundhog day – årets stora händelse i staden då det är meningen att en tvättbjörn ska komma ut ur sitt bo och avgöra när våren kommer.
Connors, som spelas av en briljant Bill Murray, fullkomligt hatar det faktum att han befinner sig i Punxsutawney och först när han på kvällen går och lägger sig i sin säng på det lokala pensionatet kan man skönja ett leende på hans läppar eftersom han vet om att han får lämna staden morgonen därpå. Men när han vaknar så är det till samma väckningsmelodi på klockradion och han möts av samma hurtfriska hälsningsfras från pensionatsinnehaverskan. Efter en stund går det upp för honom att han upplever samma dag en gång till. Och det gör han igen – och igen – och igen. Det är måndag hela veckan.
Och måndag hela veckan är det för oss MFF:are också nu när vi närmar oss slutet av juni. Allt återupprepar sig.
*MFF har inlett säsongen klent trots inköp av stjärnor.
*MFF:s tränare får hård kritik och rop på hans avgång hörs ända till tidningarnas sportredaktioner.
*Det diskuteras självklart inköp av nya stjärnor.
Det skulle kunna vara 2003. Eller 2004. Eller varför inte 2005 eller 2006. Men det är 2007. Det är nu och det känns så trist att MFF och vi supportrar inte kan komma ur ekorrhjulet vi allihopa springer i.
Jag tycker det är ganska tråkigt att känna mig som Phil Connors. Connors själv löste vissa av sina ständiga måndagar med att traska raka vägen ner till frukostmatsalen och hämta brödrosten som han sedan slängde ner i det vattenfyllda badkaret som han själv låg i. Så långt är det väl inte läge att gå men en viss variation skulle vara en enorm förbättring.
Tänk om man nästa år skulle kunna få avnjuta sin midsommarsnaps tillsammans med vetskapen om att MFF ligger i toppen av allsvenskan, har en tränare som får ut maximalt av laget och har en trupp som inte kräver några nya stjärnvärvningar. Tänk om.
I filmen så får upprepningen av ”Groundhog day” sitt slut när Phil Connors till slut har blivit en trevlig och glad och till och med förälskad människa istället för den bittra och sura fågelskrämman han var när han kom till Punxsutawney.
Vad säger det om oss MFF-supportrar? Att vi får vad vi förtjänar och att vi måste bli trevligare och gladare supportrar för att komma ur det här gigantiska ekorrhjulet som vi kutar runt i? Jo, så kan det nog vara. Vi MFF-supportrar har ett tålamod som är svenskt-rekord-lågt och om vi tar och höja det en smula kanske det skulle kunna leda till ett lite mer stimulerande arbetsklimat för tränare, spelare och ledare i MFF.
Annars är vi fast. Då blir det måndag hela veckan.