Måndag morgon: keep the distance
Att hålla distansen - en ren överlevnadsstrategi.
Omedelbart efter en intensiv helg med midsommarfirande, bröllop och barndop packade vi trunken här hemma, och for iväg på en efterlängtad semester. Det faktum att jag skulle missa tre matcher med MFF under semesteruppehållet var inget som tyngde mig. I normala fall skulle jag noga planerat ledigheten för att minimera risken att missa någon match. Men den här gången ansträngde jag mig inte ett dugg. Jag gjorde ingenting alls för att anpassa semestern efter MFF:s spelschema. I själva verket tyckte jag det skulle bli förbannat skönt att slippa MFF ett tag.
Och precis så skönt som jag hoppades att det skulle bli, blev det också. I takt med att dagarna förflöt med sol, bad, god mat, vin osv. blev MFF alltmer avlägset och, till sist, helt ointressant. Åkeby, Göken, Järdler, Johansson, psykologhjälp, arenanamn och fan och hans mormor… Ingenting kändes speciellt angeläget. Faktum är att förlusterna mot Kalmar och Djurgården inte berörde mig ett dugg när jag bläddrade igenom sms-rapporterna som började droppa in efter att matcherna var slut. Jag bara lutade mig tillbaka i stolen där jag satt, smuttade vidare på det lätta vinet och fortsatte att spana ut över adriatiska havet som rullade fram mellan öarna. Inte heller vinsten mot IFK Göteborg satte igång några känslor. (Jag vet att det är en dödssynd att säga så. Som MFF-fan förväntas man ju pissa i brallorna av upphetsning varje gång laget kniper poäng mot just IFK Göteborg.)
”Det var väl trevligt” sms:ade jag tillbaka till en av mina uppspelta MFF-vänner som sett matchen på plats på Nya Ullevi. Snålt? Oengagerat? Ja, kanske. Men det var det bästa jag kunde komma på. Och så fort jag tryckt på skicka-knappen sjönk jag tillbaka i boken som vilade i mitt knä, och MFF var åter bara en bokstavskombination utan större betydelse.
Så semestern 2007 verkligen varit skön. Jag har fått en behövlig paus från MFF, och inbillar mig att jag dessutom hittat den distans till laget som jag tror är nödvändig för min del i år. För den distansen kommer att göra det så mycket lättare framöver. Då kan jag gå hem från Stadion efter en förlust och inte bekymra mig speciellt mycket över det. Då kan jag se laget rasa i tabellen och tycka att det där är väl inte så farligt. Då kan jag se hur MFF förlorar tre matcher av fyra och tänka att det fixar sig nog ändå. Då kan jag se MFF spela hawaiifotboll och tänka att det blir bättre nästa år.
Allt det där kan jag göra, och det kommer att göra det så mycket lättare den här säsongen.
Mycket, mycket lättare.