Ernst söker troll

Det har gått troll i bollen för Malmö FF. Ett litet elakt rödhårigt troll i AIK-tröja som sitter där och skriker: "Ingen spelglädje!", "Bristande teknik!", "Frustration!".

Det här blir inget regelrätt matchreferat; det blir spridda skurar från en förvirrad mans hjärna. Jag orkar inte berätta vad som hände i sextonde minuten, vem som fick frispark mot sig och vem som skulle passat vem för att bolluslingen skulle gått in. Det får andra syssla med. Spelet stämmer i vilket fall som helst inte alls; har egentligen inte gjort det på hela säsongen. Jag vet inte vad som gått snett. Men det ser ut som en total och allomslutande handlingsförlamning. Prahl verkar ha svårt med coachningen. Spelarna verkar ha svårt med geisten. Lägg därtill några skador på nyckelspelare. Samt en formsvacka på ett gäng normalt sett pålitliga spelare. Så nånting. Där har vi krisen i Malmö FF. En dödbakt kaka; en illaluktande anrättning.

Mycket i fotboll är såklart tillfälligheternas nyckfullhet. När Grahn nickar i ribbans underkant från nära håll i första halvlek så är det ren otur att vi inte tar ledningen. Och med en ledning i ryggen mot Kalmar så hade det blivit en helt annan match. Å andra sidan har vi turen med oss när domaren inte ser att bollen var inne på Fabios volleyskott. För det var den; inne alltså. Tillfälligheternas nyckfullhet, således. Det är som när den amerikanske historikern William L Shirer berättar att han inte tror att Hitler hade blivit führer för Tyskland om inte Adolfs far plötsligt hade bytt namn från Schicklgruber till just Hitler sommaren 1876. Tillfälligheternas nyckfullhet, mina damer och herrar.

Fast visst fan borde Skoog ändå kunnat få in den där bollen i andra halvlek när alla övriga 21 spelare på plan tror att det är offside?

Andreas Yngvesson håller inte för allsvenskan. Tyvärr. Han är en trevlig kille som höjer temperaturen på träningarna och han har gjort två mål på HIF och det ska jag minnas i evigheters evigheter. Men han håller inte för allsvenskan.
Nanne, som för övrigt skulpterat sitt lag med hundraprocentig exakthet, fick det totala flippet i första halvlek när Fabio varnades för filmning. Men han kanske ska upplysa sina spelare om att det är enklare att få frisparken med sig om man lägger sig i närheten av någon motspelare? Att kasta sig hänsynslöst rakt ut i tomma intet går sällan hem hos rättsskiparna.

Jag undrar: hur lätt ska det vara för nya spelare att få egna sånger och ramsor? Ska inte sådana hedersbetygelser främst ges till spelare som varit klubben trogen en längre tid. Typexemplet är Igor. Han har varit komplett oduglig sedan han anlände, ändå hyllas han med egen sång och en jubelorkan så stark att jag trodde att The Second Coming var här.

En jämförelse med Peter Ijeh faller sig naturlig. Och då framstår bytet Ijeh-Igor som ett misslyckande av monumentala mått. Med Ijeh i laget hade vi skuggat Halmstad; nu är guldet redan borta. Efter blott åtta omgångar.

17332 fågelholkar på Stadion när Prahl annonserade byte och Chanko skulle ut. Det är väldigt sällan jag anser mig ha mer rätt än vårt tränare. Men just då var en sådan stund. Chanko själv sprang rakt ut och duschade. Jag förstår honom.

Många dåliga spelare på plan, alltså. Men den sämsta bar nummer 12. Burop efter tio minuter, könsord mot spelarena, ett evigt visslande och skrikande. Men det är kanske så här det ska vara, nu när Malmö Stadion har förvandlats till en fritidsgård?

Bästa kommentaren kom utanför arenan. En arabisk påg som inte varit på matchen, men väntade på sina kompisar som varit det, fick reda på resultatet och sa: "Jävla svennar, kan inte spela boll!".

Bäst idag: Glenns debut, Tomas intåg, hymnen, vädret, Method Man-albumet som kom med posten precis innan matchen.
För övrigt så är jag in i döden trött på att läsa svenskafans-texter om att allt var domarens fel. Jag har gått på MFF i 31 år. Levt och älskat laget. I med- och motgång. Hundratals domare har passerat revy. Vissa bra, många dåliga. Men aldrig att en domare har varit direkt avgörande för resultatets utgång. Aldrig. Och ännu har jag icke sett en match där domaren har varit sämste man på plan.

Vi avslutar väl med ett visdomsord? För alla er som inte vet vart ni ska göra av er ilska efter förlorade MFF-poäng, här är Homer Simpsons råd till sin dotter: "Just squeeze your rage into a bitter little ball and release it at an appropriate time. Like that day I hit that referee with a whiskey bottle. Remember that?".

0 kommentarer