KINGA-MALMÖ
När det gällde som mest. Gav dom som mest. En "måste vinna"-match på bortaplan mot ärkefienden HIF. Eller är Olympia bortaplan förresten? Jag hörde bara en klack under hela matchen.
Utbildning på hög nivå.
På den internationellt erkända INSEAD i Fontainebleau utanför Paris drillas Europas blivande VD:ar i företagsekonomi, förhandlingsteknik, marknadsföring och coachning. En mycket god vän till mig har gått där och idag minns jag speciellt en anekdot.
En föreläsning inleds med att tre personer skickas ut ur salen helt ovetandes om vad som sen ska ske. I salen lägger föreläsaren sin klocka på ett av borden. Övningen går ut på att de utskickade personerna i tur och ordning ska komma in och leta upp klockan. De vet inte vilket föremål de ska leta efter, men de kommer att få coachning från församlingen.
Den första personen möts av applåder, och under letandet jublar alla varje gång han tar det minsta steg i rätt riktning. Efter knappa 4 minuter är klockan funnen.
Nästa person tas emot med förakt. Han buas ut från början och skälls på så fort han rör bort från klockan eller när han gissade på fel föremål. Efter dryga 8 minuter lyckas han till sist hitta rätt.
Den sista personen tas emot under tystnad. Total tystnad. Hur han än letar och springer runt får han ingen indikation alls på om han var rätt eller fel på det. Efter närmare en kvart ger han upp.
Stämning på hög nivå.
Igår var jag på Olympia. När jag kom fram var jag i ett bedrövligt skick. Under dagen hade jag häng vid kaffeautomaten på jobbet i desperata försöka att dämpa ångesten. Koffeinhalten i blodet var hälsovådlig och blåsan var tänjd till det yttersta. Åsynen av Olympia gjorde mig inte lugnare. Ett föredöme när det gäller täthet och möjlighet till inramning. Och med ett lag som alltid ger allt för att piska ärkefienden från söder.
Så fort jag kommit förbi biljettkontrollen skenade jag som en amfetaminpåtänd mot toaletterna. Skillnaden mot Malmö stadion blir ännu mer påtaglig när man tagit sig igenom pärleporten till rännan. Det finns t o m varmvatten i kranarna. Men stanken är i och för sig densamma var man än kommer. Längs rännan hänger dasar på rad som inte tvättats sedan förra hemmamatchen, och den unkna urindofter får hård konkurrens av kvalmiga dunster från rader av neddragna gylfar. Så lättnaden av att bli av med den fysiska bördan ersattes snabbt med ett lätt illamående. När jag sätter mig
ned på min plats en minut före inmarsch är jag i allt annat än form.
Sen får jag hjälp från ett oväntat håll. När Malmöklacken fyller upp sin sektion med ett snyggt Tifo (inget spektakulärt, men värdigt en mästarklubb) så framkallar HIFs motsvarande ett lättnadens skratt. Praktisk psykologi i arbete och 1 - 0 till Malmö redan innan matchstart.
Under matchen manas MFF på klacken på föredömligt sätt. Malmös riktiga klackrävar har redan dömt ut insatsen men från sittplats, inte långt från HIFs ståplatspublik, är klasskillnaden uppenbar. I Malmö är man aldrig nöjd.
Gott så. Det är som det ska vara i en mästarklubb.
Spel på hög nivå.
HIF tar dock tillbaka initiativet genom ett par farligheter under de första tio minuterna. Persson och Grahn gestikulerar och visar frustration. Inte bra. Efter de senaste matcherna är laget instabilt och tål inte mycket motgångar. Men idag verkar spelarnas skrik på varandra ge rätt effekt.
Minuten efter är det Malmö som är på vippen att göra mål. Så fortsätter det fram till paus. I halvlek är det viss övervikt för Malmö i målchanser. Maestros nick avslöjade obarmhärtigt var Malmös sittplatssupportrar satt. Lätt generat sökte vi varandra med blicken när vi satt oss ned igen efter att Martin Fribrock skallat bort bollen på mållinjen.
I andra halvlek var det inget snack. Malmö tog över fullständigt och passningsspelet på mitten började skörda sina offer. Jag har lagt märke till det i andra matcher under säsongen. Bla mot Hammarby i premiären. Även om det från läktaren inte ser ut som om tempot är så vidare högt, suger vårt mittfältsbollande musten ur motståndarna. HIF tröttnade allt mer och inte långt efter ledningsmålet började Peter Swärdh byta ut slutkörda rödblåa wettexdukar.
Moral på hög nivå.
Ledningsmålet förresten? Före matchen gav Yngvesson en sån där intervju på FotbollDirekt som man riktigt längtat efter:
Så det blir seger i kväll?
- Ja, det är absolut dags för det. Vi har fått upp ångan igen.
Intervjun andades optimism. Han pratade om bra laganda och det efterhängsna ordet kris kändes långt borta. Jag skrev direkt på forumet att det kändes helt rätt att låta Yngvesson starta. Just för att han inte skulle bidra med negativa vibbar, skrik och taskig attityd. Och det var faktiskt kul att följa honom under matchen. Han sprang precis som vanligt som en Göteborgare drar ordvitsar - dvs oavbrutet. Och han radade upp den ena hårresande missen efter den andra. Men varje gång vände han sig glatt mot den som slagit passningen och gjorde tummen upp. Positiv. Energi.
Somliga straffar Gud direkt, sägs det. Frågan om det inte var tvärtom med Yngvesson igår. Alldeles ren framför mål träffar han bollen med hälen och helt oberäkneligt som skyffeln blev, gick den naturligtvis i mål. Någon på ståplats kan väl berätta hur han såg ut när han stod upp på staketet och ville krama hela världen. Eller i varje fall hela klacken.
Publik på låg nivå.
Resten av matchen blev en uppvisning från Malmös sida. Helsingborg svarade med en utvisning. Det var klasskillnad. Och det märktes inte minst på läktaren. När Malmö sjöngs och applåderades fram valde Helsingborgarna modell 3 i ovan nämnda övning. Tystnad. Helt följdriktigt gav spelarna också upp.
Om nu den här övningen har någon relevans på en fotbollsplan bör vi i Malmö också rannsaka oss själva inför nästa hemmamatch. Officiell statistik från Kalmarmatchen:
Bollinnehav: MFF 57%, KFF 43%
Avslut totalt: MFF 10, KFF 3
Avslut på mål: MFF 4, KFF 1
Avslut i målställning: MFF 2, KFF 1
V var egentligen överlägsna i allt. Jag såg också ett MFF som kämpade och försökte. Men det var krampaktigt och nervöst. Trots det var det en match vi borde ha vunnit. Många matcher avgörs med små marginaler. En trygg spelare gör inte lika många misstag som en otrygg. En trygg spelare har mer marginaler på sin sida helt enkelt. Jag är övertygad om att vi hade vunnit mot Kalmar ifall publiken hade ägnat sig åt positiv stöttning istället för att bua sig igenom matchen.
Alfelt, på vilken nivå ligger du?
HIF kämpar fortfarande med att få ihop laget. Inte så konstigt med tanke på att de har fem nya spelare i förstauppställningen. MFF visar mästarklass. Och om Stefan Alfelt på Aftonbladet läser det här kan jag upplysa om att du inte behöver leta i Spanien för att hitta ett beskrivande namn åt vår förening. Det räcker med att damma av det gamla härliga förstärkningsordet "Kinga".
Som i Kinga-Malmö.
