Bajen i brygga men gled ur greppet
Malmö FF förlorade på Söderstadion men gjorde det med flaggan i topp.
Så kan det gå när inte haspen är på. Vem som inte lade på den där jälva haspen vet jag dock fortfarande inte. Var det Anders som var lite för bekväm eller Sankan som skulle gått ut? Och om han inte skulle ut borde han då inte informera Anders om detta? Typ i hundratjugo decibell? Fan vet. Men Paulinho tackade och tog emot och Malmö låg under med 1-0 efter åtta minuter. Fram till dess hade det varit Malmös åtta minuter. Inte långt efter missar Zengin ett drömläge framför Malmös mål. I den stunden kom en hel del obehagliga känslor, och jag såg mardrömmen utveckla sig för mitt inre. Korthus som rasade, felpass och uppgivenhet. Men icke.
I mitten på halvleken vaskar MFF fram en handfull hörnor som tyvärr blir resultatlösa. Men i Labinot har vi i alla fall någon som äntligen kan slå en hörna. Ett fall framåt om man säger så. Farten står Hammarby för, och MFF´s långsamhet fortsätter att se bekymmersam ut. När vi väl kommer fram blir det inte mycket av det, men Molins visade goda intentioner (ja, det där jävla ordet), och var nära att kvittera efter en fin inbrytning i straffområdet. Hade han tittat upp lite hade han sett Junior stå och vänta vid bortre, men han valde att avsluta. En huvudlindad Daniel stod också för ett distansskott som med lite flyt hade kunnat leta sig in i maskorna. Men flyt var knappast rätt ord att använda denna kväll.
Andra halvlek blev minnesvärd av flera anledningar. Framför allt för att Malmö FF stod upp med allt de hade. Man jobbade på och bet ihop och bet ifrån. Sett i skenet av Paulinhos försök till filmning som hade avslöjats även om man haft ryggen mot plan, sett till Bajenfans som kastade in prylar mot Höiland (när deras eget lag leder med 1-0, märk väl), sett till den press MFF har på Hammarby större delen av andra halvlek – ja, då är jag stolt över att vara Malmö. Det är inte många som haft Bajen i sån brygga på Söderstadion som Malmö hade i andra. Sen skiter jag i hur Arne Hegerfors väljer att se på saken.
Men det fanns ett resultat också, och det förblev 1-0 trots enormt tryck från våra himmelsblå. MFF fortsätter att vara infernaliskt ineffektiva sista avgörande momenten. En frustrerande match. Malmö FF lämnar Söderstadion med huvudet högst, men såna saker syns tyvärr inte i tabellen. När jag stupar i säng om femton sekunder drömmer jag om Labinots enmansshow på straffområdeslinjen där han gör tio Bajengubbar på en yta stor som en femtioöring. Kändes det som i alla fall.
Gonatt Malmö!