Lagbanner
Yippee - vinst hemma och två segrar i rad
Vinst, men ingen dans på rosor.

Yippee - vinst hemma och två segrar i rad

Två – noll på hemmaplan och därmed är två negativa spiraler brutna. Första hemmasegern sedan april och för första gången i år vinner vi två matcher i rad. **** NU UPPDATERAD MED BILDLÄNK ****

Bilder från matchen hittar du HÄR

Matchen kan enklast sammanfattas så här; Malmö inleder med fem minuters utspelning av BP. Därefter Zzzzzzz och bortslagna pass tills vi fick en straff för hands. Paus. Fem nya intensiva minuter, Zzzzzzzzz och helt plötsligt 2-0 av Junior, sedan är det klart. Vi tar över och vinner.

Det kändes faktiskt lite avslaget i dag. Ändå åt jag en stark korv utanför Norra läktaren innan matchen för att pigga upp mig. BP är ju inget lag som lockar massorna och mycket riktigt kom det inte mer än 10100, märk väl att det varit storpublik under åttiotalet – och då vann vi ändå allsvenskan fem år i rad.

BP var absolut inte ofarliga och hade ett par bra lägen i första halvlek som med lite tur kunde ha resulterat. Deras missade chanser kom innan vårt 1-0 när vårt spel inte fungerade särskilt bra. Så är det nu att ligga i botten och de fick aldrig utdelning. Tack och lov får man väl säga. Daniel tyckte uppenbarligen så synd om dem att han i första halvlek nickade i egen ribba för att hjälpa till. Verkar vara en trend det där. Först Dixon nu Daniel, vem är nästa? Men varför gnälla i onödan? Vi vinner, spelar relativt säkert bakåt, släpper inte in något mål, segrar på hemmaplan och har äntligen två vunna i rad.

Malmös självförtroende kändes ändå rejält uppumpat efter segern mot Halmstad. Följaktligen startade man matchen oerhört intensivt och aggressivt. BP:arna hade inte en susning första fem och Safari valsade runt på sin vänsterkant som om han vore Ronaldinho. BP:arna såg mer än lovligt förvirrade ut – och det över hela banan. De fick faktiskt knappt låna bollen. Sedan föll vi gradvis i tempo, tappade fokus och lät motståndarna komma in i matchen, återigen.

Idag hade Åkeby satt Vinzents till vänster och Höiland till höger, detta trots att Järdler gjorde en bra match mot Halmstad. Det där med att aldrig ändra ett vinnande lag verkar inte vara något för Åkeby. Vinzents var godkänd och vi vann så det är inte mycket att säga om det. Vad man kan säga är att Safari efter sina inledande fem minuter försvann ur matchen eftersom han inte fick några bollar att jobba med. 

På andra kanten fick inte Stefanidis heller några och framspelaren Labinot såg man inte mycket av faktiskt. Han gjorde ett par bra grejer men man har ju blivit lite bortskämd på sistone. Tyvärr spelade han bara första halvlek, troligen beroende på krocken med en BP-spelare på mittplan i första. Labbe blev liggande och tog sig åt nacken/huvudet. Faktum är att han verkade lite groggy när han leddes av planen. Han kom dock in igen och spelade klart första halvlek.

I samma halvlek fgjorde vi 1-0 på en snällt dömd straff för hands. En höjdboll från vår högersida på väg in i straffområdet, Jonatan löper med bollen men en BP-are är före. Han får bollen på handen/armen i rörelsen ser det ut som, och domaren blåser. Ja, han hindrade bollen från att gå fram till Jonatan som ligger snett innanför, bakom honom, men frågan är om han hade blåst straff för BP i motsvarande läge? Tveksamt. I vilket fall satte Daniel straffen till höger och Asper gick till vänster. En hård, välplacerad och säker straff.

Annars måste jag tyvärr säga att Daniels passningsspel tappat en aning. Han slår bort många bollar. Dessutom upplever jag att han håller bollen för länge i vissa lägen, det gör att han hamnar i svåra lägen, tappar bollen eller måste spela bakåt. Vilket i sin tur gör av vi tappar fart i spelet. Vill man vara elak kan man säga att Daniel är som en sån där hund som är väldigt liten men ändå alltid uppträder som om den var jättestor. Med det menar jag att Daniel ibland ger intrycket av att han tror att han är bättre än han är. Jo, han är en bra defensiv spelare men är ingen kreatör som slår fantastiska pass, även om det händer. Blinda hundar kan ju också hitta ben, eller hur man säger.

När vi tvingades sätta in Yksel i andra halvlek fanns farhågor om att vi skulle tappa det lilla spel vi trots allt haft, dels i början men också efter målet. Skälet till att Yksel kom in måste ha varit att Labinot känt av smällen ifrån första. Yksel står inte högt i kurs på den sektion där jag sitter, det kan jag säga. Folk runtomkring hånade bytet och kunde inte förstå varför Toivonen fick sitta kvar på bänken.

Problemet med Yksel är ju att han ramlar, stoppar upp, spelar bakåt och i sidled men idag spelade han framåt ett par gånger. Bland annat när Jonatan hade matchens chans, på ett bra inlägg av Safari, som i sin tur fick passet av Yksel. Jonatan behövde bara stöta in vänsterinlägget men träffade så klart Aspers ben och bollen gick utanför. Faktum är att han brände ett jätteläge till när insatte Toivonen spelade fram honom till ett fritt och ohotat läge, max fem meter från Aspers mål och nästan mitt i skottsektorn. Det skottet höll på att träffa Kulan. Han verkar ha tappat siktet helt och hållet för maken till brända lägen har jag inte sett sedan jag själv spelade fotboll.

Men när nöden är som störst är syndaren som närmast. När det började se riktigt risigt ut slår Yksel en luftpastej från höger in i BP:s straffområde, bollen studsar på någon och hamnar till sist hos Junior, som stänker dit sitt sjunde mål för säsongen. Han har nu gjort mål två matcher i rad. Kanske är det så att hela laget ska gå på nattklubb? Det verkar ju hjälpa.

Lite lustigt är det med Junior. Många gnäller och tycker att han jobbar för lite, vilket han inte gjorde idag. Det verkar som att spelare i Malmö inte får lov att spara sig till när chanserna dyker upp för att vara fräsch och sätta dem. Nä, här ska alla slita som djur även om man gjort flest mål i laget. Personligen tycker jag att om man leder lagets interna skytteliga och gör det man är köpt för, dvs mål, så kan det kvitta om man inte alltid jobbar hem. Ett lag kan ju inte bestå av vattenbärare allena.

Matchens lirare blev Safari efter att ha kommit in i matchen igen i slutet av första och sedan fortsätta med bra dribblingar, ruscher, inlägg och ett uppoffrande spel i hela andra halvlek. Något så sällsynt som vattenbärare och snitsare i ett.

Efter dagens match är vi bara fem poäng efter toppen. Nu kan vi kanske hoppas på att vi kan komma lite högre upp i tabellen så att vi i alla fall blir bättre än i fjor.



Ulf Österlind2007-08-18 20:24:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF

Friday I’m in love: En passionerad MFF-supporter från andra sidan Atlanten