Måndag morgon: och hösten är här
En spade är en spade. Ljus är ljus. Och mörker är mörker. Sen spelar det ingen roll om det så fanns en miljon goda intentioner. Mörker är mörker.
Med hösten kommer mörkret. Det spelar ingen roll hur mycket vi vrider på klockorna för att frammana lite ljus, och liksom hålla fast vid sommaren. Som om vi kunde påverka något bara genom att snurra på några visare lite hit och dit. Som om ljuset och värmen och årstiderna skulle gå på ett sådant billigt trick.
Hösten är här, gott folk. Och med den mörkret. Det spelar ingen roll hur många goda intentioner det fanns i andra delen av första halvlek. Det spelar ingen roll att vi inte hade marginalerna på vår sida. Eller att det var oflyt. Konstiga domslut. Svåra yttre omständigheter. Skadade nyckelspelare och fan vet vad. Allt det där som vi har hört så mycket av i snart två års tid. Allt det där som inte är annat än ett fåfängt försök att vrida på visarna för att frammana lite ljus.
Och ändå – det är precis det vi har gått på gång efter gång. Vi har trott, för att vi vill tro. Vi har hoppats, för att hoppet är det enda vi har kvar. Och därför har vi köpt bluffen. Den har gett oss ytterligare tid. Den har burit på ett löfte. Vi har tagit emot lusing på lusing rätt i nyllet, och ändå har vi stått där som några fån och tänkt: ”det måste vända.” ”Snart lossnar det”. ”Vi är på rätt väg.”
Och det är inte så konstigt. Det är ju precis det som herrarna som står där och vrider på klockorna säger: ”Snart lossnar det.” ”Det finns en potential i det här laget.” Sådan skit har de kastat i nyllet på oss. Och sådan skit har vi köpt.
För herregud… Hur lång tid skall det ta innan den där potentialen blir till något annat, mer slagkraftigt? Hur lång tid skall det ta för de som vrider på visarna att hamna i fas med tiden? Hur lång tid skall det ta att sätta ett system? En linje? Ett mönster och en strategi?
Klubben tänker långsiktigt. Och det kanske är bra. De ansvariga ser säkert något som inte jag ser. Kanske synkar de sina klockor efter vem som vrider på visarna. Och ligger i fas.
Men mitt ur visar blott och bart en sak – och det är att hösten är här. Och med hösten har mörkret kommit.